lördag 29 oktober 2011

Några rätt bra veckor.

De senaste tre veckorna har A varit i skolan mer än tidigare. Jag är övertygad om att det är helgens LAN som har varit den stora moroten, och jag hoppas att det kommer fler stora morötter under hösten. Den senaste veckan har A varit i skolan varje dag och dessutom träffat sin mentor vid två extra tillfällen, och då har de fokuserat på engelska och svenska. De har bl a gjort engelsk hörförståelse och där var A väldigt duktig enligt mentorn. De har också pratat engelska och enligt A så gick det också väldigt bra. Han har tydligen jobbat i skolan, men här hemma händer inte mycket med skolarbetet. Vi har pratat med A om vad som händer efter lovet och han säger själv att han skall fortsätta att gå till skolan.

Förra veckan var han nere på BUP för att göra första delen i utredningen, och han hade också en tid för del två den här veckan. Trots att maken påminde honom på förmiddagen så glömde A av mötet.. Trist. A har ytterligare en tid i kommande vecka och det är i sluttampen av lanet, men A har lovat att han skall pausa och vila inför mötet på BUP.

På det stora hela så verkar det som om A mår rätt bra nu och jag misstänker att det finns en framgångsfaktor i och med att han har klarat av att gå till skolan så många dagar i rad. Självkänslan växer hon honom och det är vi glada för. Fritiden kryllar av kompisar och det är alltid något på gång, och inte nog med det - A vill nog hänga på de andra och har köpt eget snus som han gladeligen trycker in under överläppen. Det fina i kråksången är att han inte har smugit med det här, och han säger själv att det inte finns någon anledning till att smussla och ljuga. Hoppas att det gäller för andra saker också.. Han sover fortfarande i rummet som hans storasyster hade när hon bodde hemma och det verkar som om han vill bo kvar där, och i förmiddags när jag var nere för att prata med honom så låg han kvar i sängen med solen rakt i ansiktet. Härligt!

Vi har tidigare haft en Omega-3 i hans dosett, men nu har vi pillat dit ytterligare en tablett. När han frågade varför så sa vi bara att det var bra för honom att äta mer Omega-3 eftersom han inte äter fisk, och det accepterade han och i och med det så är dagsdosen uppe i två sådana tabletter per dag.

Just nu känns det rätt bra att vara förälder  :-)

Lev väl!

Omega-3-Fatty-Acids.jpg (450×338)

tisdag 18 oktober 2011

Kort sammanfattning

Tiden går väldigt fort och jag har inte riktigt orkat skriva så ofta som jag har velat, men jag har väl samtidigt inte haft något behov av att skriva av mig heller.

För ett tag sedan så fick A en medicin som skulle hjälpa honom att sova bättre på nätterna och samtidigt så skulle medicinen minska oron. Det lät väldigt bra och vi pillade i A dessa piller i ungefär en veckas tid innan vi insåg att han blev helt däckad av dem. Han var mycket tröttare dygnet runt och det var ett helsike att få liv i honom när han väl sov, så vi tog eget initiativ och plockade bort medicinen efter det att vi hade stämt av med A. Han ville gärna slippa den medicinen sa han..

För två veckor sedan så skulle A lana med kompisarna på fredagskvällen/natten, men det flyttades fram till lördagen istället. Eftersom A har haft svårt att komma upp på vardagarna så har vi tidigare bestämt att han får lana fredag-lördag, men inte lördag-söndag. Den här gången så sa vi också nej till lördagslan med samma motivering som tidigare, men A ville så väldigt gärna vara med och lana och frågade om vi inte kunde göra en deal istället. OK sa jag då, lana lördag-söndag och visa att du klarar av att gå upp och gå till skolan måndag-fredag veckan efter, och om du inte klarar det så ryker lanet som ligger i början på vecka 44. Det tyckte A var en ok deal. Sagt och gjort - han åkte iväg på lan och dygnade dessutom. På söndag eftermiddag så var han helt väck och somnade väldigt tidigt med kläderna på och med den lilla bärbara datorn i knät. Istället för att väcka honom så gick jag ner till honom och hjälpte honom av med tröjan så att han kunde sova lite svalare och bättre. Dagen efter vaknade han pigg och utvilad och gick iväg till skolan. Härligt! Han var i skolan måndag-torsdag, men fredagen orkade han inte upp ur sängen. Till saken hör att han åt sin medicin under den här veckan, och när jag frågade om han ville ha en annan vecka (utan medicin som påverkade honom) så ville han gärna det. Alltså, bort med medicinen och siktet inställt på en ny vecka. Även om det är lite märkligt att han skall visa den här veckan att han klarar av att lana lördag-söndag så är det i alla fall en chans för oss att få honom motiverat till att gå till skolan.

I går gick han iväg till skolan, men i dag så kom han inte upp. Det kanske var så att dagens träff med psykologen nere på BUP bidrog till det.. Förmodligen. Vi gjorde i alla fall ingen affär av det och A kom upp ur sängen så att han kunde komma iväg till BUP i tid. Bra. Nästan samtidigt som A var på BUP så var jag och maken där och träffade vår kontaktperson, och i dag var det som en intervju kring A och tiden före och efter hans födelse fram till dags datum. Märkligt vad tiden går fort när vi sitter där nere.. Jag tror att jag skulle kunna sitta och prata en hel förmiddag utan att bli trött på det.

På eftermiddagen i dag så var A hos tandläkaren och lagade ett stort hål. Tydligen så påverkar medicinen hans saliv och muntorrhet, men all dricka och allt godis gör säkert sitt till också för att det skall bli hål. Efter dagens två aktiviteter så hade vi en go och glad A som satt lite extra länge vid middagsbordet, och jag tror att han var nöjd med dagen och sin insats.

Den här veckan och kommande veckor skall A träffa sin mentor vid två extra tillfällen. Tanken är att de skall arbeta med svenska och engelska så att möjligheterna ökar att få ett betyg. Även om han inte får betyg så ser vi ändå en framtid efter 9:an. Målsättningen för A är att komma in på Fordonslinjen, och om vi har tur så kanske det går att pressa in honom på ett eller annat sätt. Eventuellt får han kanske läsa ett extra år på en förberedande utbildning, och det tror jag att han är införstådd med. Det konstiga är att han vet att det är nu det verkligen gäller, men han läser ändå inte något hemma.. En annan unge kanske hade lagt på en rem för att klara betygen. Men, vi älskar honom ändå :-)

Lev väl!