Tiden går väldigt fort och jag har inte riktigt orkat skriva så ofta som jag har velat, men jag har väl samtidigt inte haft något behov av att skriva av mig heller.
För ett tag sedan så fick A en medicin som skulle hjälpa honom att sova bättre på nätterna och samtidigt så skulle medicinen minska oron. Det lät väldigt bra och vi pillade i A dessa piller i ungefär en veckas tid innan vi insåg att han blev helt däckad av dem. Han var mycket tröttare dygnet runt och det var ett helsike att få liv i honom när han väl sov, så vi tog eget initiativ och plockade bort medicinen efter det att vi hade stämt av med A. Han ville gärna slippa den medicinen sa han..
För två veckor sedan så skulle A lana med kompisarna på fredagskvällen/natten, men det flyttades fram till lördagen istället. Eftersom A har haft svårt att komma upp på vardagarna så har vi tidigare bestämt att han får lana fredag-lördag, men inte lördag-söndag. Den här gången så sa vi också nej till lördagslan med samma motivering som tidigare, men A ville så väldigt gärna vara med och lana och frågade om vi inte kunde göra en deal istället. OK sa jag då, lana lördag-söndag och visa att du klarar av att gå upp och gå till skolan måndag-fredag veckan efter, och om du inte klarar det så ryker lanet som ligger i början på vecka 44. Det tyckte A var en ok deal. Sagt och gjort - han åkte iväg på lan och dygnade dessutom. På söndag eftermiddag så var han helt väck och somnade väldigt tidigt med kläderna på och med den lilla bärbara datorn i knät. Istället för att väcka honom så gick jag ner till honom och hjälpte honom av med tröjan så att han kunde sova lite svalare och bättre. Dagen efter vaknade han pigg och utvilad och gick iväg till skolan. Härligt! Han var i skolan måndag-torsdag, men fredagen orkade han inte upp ur sängen. Till saken hör att han åt sin medicin under den här veckan, och när jag frågade om han ville ha en annan vecka (utan medicin som påverkade honom) så ville han gärna det. Alltså, bort med medicinen och siktet inställt på en ny vecka. Även om det är lite märkligt att han skall visa den här veckan att han klarar av att lana lördag-söndag så är det i alla fall en chans för oss att få honom motiverat till att gå till skolan.
I går gick han iväg till skolan, men i dag så kom han inte upp. Det kanske var så att dagens träff med psykologen nere på BUP bidrog till det.. Förmodligen. Vi gjorde i alla fall ingen affär av det och A kom upp ur sängen så att han kunde komma iväg till BUP i tid. Bra. Nästan samtidigt som A var på BUP så var jag och maken där och träffade vår kontaktperson, och i dag var det som en intervju kring A och tiden före och efter hans födelse fram till dags datum. Märkligt vad tiden går fort när vi sitter där nere.. Jag tror att jag skulle kunna sitta och prata en hel förmiddag utan att bli trött på det.
På eftermiddagen i dag så var A hos tandläkaren och lagade ett stort hål. Tydligen så påverkar medicinen hans saliv och muntorrhet, men all dricka och allt godis gör säkert sitt till också för att det skall bli hål. Efter dagens två aktiviteter så hade vi en go och glad A som satt lite extra länge vid middagsbordet, och jag tror att han var nöjd med dagen och sin insats.
Den här veckan och kommande veckor skall A träffa sin mentor vid två extra tillfällen. Tanken är att de skall arbeta med svenska och engelska så att möjligheterna ökar att få ett betyg. Även om han inte får betyg så ser vi ändå en framtid efter 9:an. Målsättningen för A är att komma in på Fordonslinjen, och om vi har tur så kanske det går att pressa in honom på ett eller annat sätt. Eventuellt får han kanske läsa ett extra år på en förberedande utbildning, och det tror jag att han är införstådd med. Det konstiga är att han vet att det är nu det verkligen gäller, men han läser ändå inte något hemma.. En annan unge kanske hade lagt på en rem för att klara betygen. Men, vi älskar honom ändå :-)
Lev väl!