Nu var det riktigt länge sedan jag skrev här, men tänker att det är dags att ta upp tråden igen i och med att det börjar hända lite igen. Sonen gjorde sina tappra försök på IM under tre terminer men hoppade av skolan under vårterminen i år. Lika så bra det. Faktum är att jag rådde honom till att hoppa av i och med att det ändå inte ledde någon vart, utan det var bara ständiga krav och sällan någon framgång. Sonens motivation var nog inte tillräcklig misstänker jag. Jag sa till honom att det säkert kunde vara bra för honom att "bara vara" - utan ständiga krav och misslyckanden, och nu har han "bara varit" i drygt ett halvår. Han mår bra, han har kompisar som han umgås med då och då, men då mest via datorn.
I kommunen finns det tankar om att man skall fånga upp ungdomar som inte börjar på gymnasiet eller hoppar av skolan och de har börjat ta kontakt med A nu. Det har varit några möten tillsammans med arbetsförmedlingen och några möten enbart med gruppen som fångar upp. I dagsläget skall de försöka hitta någon praktikplats åt A där han kan få vara med och fixa datorer, och då gärna på någon skola (?!). Jag hoppas att ångesten inte kommer smygande igen när han skall gå till en skola. Det borde ju inte göra det i och med att han inte skall vara elev igen.
Hoppas att arbetsförmedlingen och övriga tänker rätt och att de mjukstartar tidsmässigt för A. Han har ju trots allt inte haft en fungerande vardag på fem år...
Lev väl!
