A är normalbegåvad enligt snittet på testerna. Dock finns det ett test som drar ner resultatet en del och det är snabbheten i det han gör. Om man ser till 100 elever så är det bara 3 som är långsammare än A. Det i sin tur innebär att A behöver få mer tid när det handlar om prov och andra uppgifter som skall göras.
A har svårt för att se helheten, strukturera och planera sitt arbete - inte okänt för oss.. Testet innebar att A skulle rita av en väldigt detaljrik figur som också bestod av några större geometriska former. A hade tydligen börjat rita på en av de geometriska formerna, men avvikit när det dök upp något detaljerat, ritat det, och därefter fortsatt med den geometriska formen, vilket då i sin tur visar att han inte riktigt har förmågan att se helheten. A fick med i stort sett alla detaljer och han var väldigt noggrann när han ritade. När han var klar med den första ritningen så tog psykologen undan ritningen och gav honom ett tomt papper och bad honom att återskapa figuren ur minnet. A började rita och fastnade återigen i detaljerna men fick med i stort sett allt, men och med att han inte hade noterat de geometriska figurerna tidigare så blev de inte proportionerliga.
A har svårt för att behålla fokus en längre stund om det handlar om något som inte är intressant för honom. Testet bestod av att han skulle sitta framför en dataskärm och trycka på en knapp varje gång han såg en viss figur.. På en vit skärm dök det upp cirklar och andra figurer och då skulle han trycka varje gång han såg t ex en grön prick. I testet var han långsam men hade alla rätt av de han hann med. Testet mätte också hans kroppsrörelser under de 20 minuter som testet pågick och det visade att han hade svårt att hålla fokus en längre stund, och han började röra på sig relativt tidigt i testet för att kunna hålla fokus.
Testerna visade också att A har svårt för "öga-hand", vilket innebär svårigheter att t ex skriva av från tavlan eller andra liknande situationer där han skall läsa och skriva i samma uppgift.
Kort summerat så innebär det här att A behöver mer tid så sig för vissa uppgifter i skolan, som t ex i provsituationer. Om möjligt så är det bra om han kan få visa sina kunskaper muntligt istället för att skriva dem på papper. A behöver också få hjälp med att planera och strukturera sina arbeten och han bör kanske få möjligheter att lägga in kortare pauser i arbetet eftersom han har svårt att behålla fokus en längre stund. (Om man skall sätta stämpeln i pannan på honom så blir det en ADD-diagnos.)
Jag känner mig oerhört glad över att det här uppdagades så här precis före de nationella proven, och förhoppningsvis kan skolan anpassa A's provtillfällen så att han verkligen kan få visa vad han kan. Det innebär också att pedagogerna på hans skola är skyldiga att hjälpa och stötta A enligt hans behov och förhoppningsvis har de större förståelse nu än tidigare för hans situation. Dessutom ställer det gymnasievalet i en helt annan dager eftersom vi nu kan söka gymnasiet med hjälp av "fri kvot", vilket kort innebär att man tar hänsyn till hans tidigare sjukdomsbild och den nya diagnosen och på så vis ger honom lite specialbehandling i ansökningsförfarandet. Jag pratade med SYV på vår skola och hon hade svårt att se att han inte skulle få en plats på gymnasiet via Fri kvot. Nu är det bara frågan om vad han skall söka - Fordonsprogrammet eller Bygg- och Anläggningsprogrammet..
A var i skolan i tisdags, men inte i onsdags och torsdags. Misstanken om att han behöver smälta det här finns, och det är ju inte så konstigt. Från att ha haft en lite speciell syn på ungdomar med ADHD och andra bokstavskombinationer till att själv ha en - det kan inte vara lätt. A har visserligen haft några kompisar med ADHD, men han har nog alltid sett sig själv som "normal". I nästa vecka skall han tillbaka till BUP för att gå igenom testerna och då kan de förhoppningsvis ge honom lite mer info och stöttning. Därefter vill det väl bara till att han tar emot den hjälp han kan få i skolan och inte försöker låtsas som om han kan fixa skolarbetet på samma självständiga sätt som sina kompisar.
Det som retar mig mest i den här historien är nog A's tidigare rektor. Jag kommer aldrig att glömma när han gick på A och bad honom själv bestämma vilka lektioner han skulle gå på eftersom han inte gick på de lektioner som vi hade bestämt. Gör man ens så som vuxen? Borde det inte finnas lite ödmjukhet och kanske en tanke om att det kan finnas någon problematik bakom elevens agerande?
Jag har vid flera tillfällen påpekat att det är något som har med skolan att göra i och med att A hela tiden har kunnat prata med okända människor i affärer och på andra platser. A har dessutom haft många nya kompisar som han har skaffat helt på egen hand, men varje gång han skulle till skolan så blev det stopp. A har ju hela tiden hävdat att pedagogerna på skolan är bra och att klasskamraterna är bra och att han inte ville byta klass. Nu med en del av facit i hand så kanske det inte var så konstigt att han inte ville gå till skolan.. Det måste ha varit riktigt jobbigt för honom.
Lev väl!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar