Vad skall man göra??

Tankarna far hit och dit i huvudet flera gånger om dagen. Försöker hålla igång både jobb och fritid så gott det går trots alla "problem" med A. När jag väl är på jobbet så är jag närvarande där, men emellanåt så går tankarna till vår hemmasittare och vad vi eventuellt skulle kunna göra för att få en tillvaro så bra som möjligt för honom. Sabbatsår? Praktik? Eller något annat? Internatskola, kanske? Om det nu finns någon sådan för tonårskillar med ADD och som är helt utan egen motor.. Skulle inte tro det. Ibland känns det som om han skulle behöva en personlig assistent som hängde med honom på olika aktiviteter som t ex gym eller bio. Jag och maken är ju på jobbet hela dagarna och då finns det ju ingen som kan vara back-up och se till att det händer något. I bästa fall går A upp på förmiddagen, duschar och gör sig i ordning (för att därefter sätta sig vid datorn). Det känns som om vi inte har någon koll alls.. Visst, vi kan stänga av Internet, men hur går det då med A's syster? Skall hon också bli drabbad? De gånger som vi har stängt av Internet eller tagit datatillbehören så har A mer eller mindre stannat i sängen hela dagen.

Jag pratade med läkaren om någon sort startmedicin, men hon sa att de flesta är likadana och om han har testat Ritalin så är det nog ingen idé att prova någon annan. Märkligt. Hur skall vi då göra? Vänta på att frontalloben blir maximalt utvecklad någon gång i 25-års åldern? Skulle inte tro det. I dagsläget fungerar inte skolan, han gör typ ingenting förutom att spela med kompisar och prata med dem via Skype. Ibland åker han iväg och lanar med några, och det är ju alltid positivt att han lämnar sitt rum ibland.

Jag önskar att vi fick kontakt med någon/några andra som har varit i samma situation som oss och som kunde komma med tips och idéer om hur man kan göra. Tips och idéer från människor som inte har en aning om vad det rör sig om kan vi vara utan. På orten där vi bor har kommunen startat en verksamhet som skall fånga upp ungdomar som lämnar gymnasiet - kanske kan det vara något? De lär ha bättre resurser att möta upp hemma och coacha lite mer än vad skolan har möjlighet till. Tänk om man kunde få vara hemma under en period och backa upp sitt barn utan att för den sakens skull förlora sin inkomst - DET hade varit något. Personlig assistent till sitt eget barn. Med lön.

Nästa vecka är det lov och då lär säkert A blomma upp något eftersom det inte innebär krav från oss eller skola. Alla kan dra en lättnadens suck i några dagar. Jag skall försöka locka med mig A på något trevligt i slutet av veckan eftersom jag är ledig ett par dagar då. Funderar på om ett studiebesök på lackverkstaden eller Volvo kan vara något? Gå på gym med morsan är väl knappast något han har lust med, så det får jag nog skippa.

Tankarna mal vidare. Flera gånger om dagen finns de där i huvudet utan att man kan göra något åt det..

Lev väl!

Oj! Tiden har gått och det var länge sedan som jag skrev här. Det har liksom inte känts nödvändigt eftersom jag har haft andra kanaler att "pysa" min frustration i. För den som inte kommer ihåg så kan jag göra en kort sammanfattning:

A fick utlåtandet ADD i början av 2012 och då tänkte jag att allt skulle ordna sig i och med att det finns bra mediciner och hjälp att få när man väl vet vad det är som är själva kärnan i problemet. Men ack vad jag hade fel.. A fick hjälp från BUP med att gå igenom vad ADD egentligen är och hur det påverkar honom. Skolan fick samtidigt information om A's problem/svårigheter och hur de skulle kunna arbeta för att hjälpa honom på bästa sätt. Trots insatser från olika håll så blev det inte mycket bättre - A blev kvar hemma till stor del och jag tror att det bl a berodde på att han gav upp och insåg det omöjliga i att komma ikapp och fixa betygen. Både hem och skola fokuserade på att han skulle fixa betyg i svenska, engelska och matte, och han fixade både de svenska och engelska nationella proven. Trots mycket arbete för att han skulle göra samtliga delprov i matten så missade han den munliga delen och IM var ett faktum (fast det hade vi ju redan räknat med).

A och jag besökte IM och det verkade riktigt bra! Det kändes som om A var motiverad till att börja där och att faktiskt fixa några betyg så att han kunde söka in till Fordon, som är drömmen för honom just nu. Skolavslutningen närmade sig och A lyste med sin frånvaro även då. Någon skolavslutning i 9:an eller skolresa hade han verkligen inte lust med. Vi försökte få honom till skolavslutningen för att han skulle få ett avslut på sin grundskoleperiod, men det struntade han i. Lite trist.. tycker jag som vuxen.

Sommarlovet kom och med det återvände livet för A. Dataspel, kompisar, sol och bad. Härligt! A mådde bra hela sommaren och delar av familjen var och hälsade på hans äldsta syster i Skåne. A mådde fortfarande bra och livet lekte. Dock närmade sig hösten med stormsteg och det var snart dags för skola igen. A var med på uppstartsveckorna (nästan varje dag) och allt kändes hoppfullt, men när det var dags för "den vanliga skolan" så började alla bekymmer igen. Magen krånglade, A mådde inte bra, A var trött.. Möten, mail, samtal, åtgärder, möten igen, ytterligare samtal, googla ADD, funderingar på vad allt beror på, tankar om framtiden och annat började snurra på som vanligt igen. Det spelade liksom ingen roll vad vi hittade på, för det fungerade ändå inte. Medicinen Ritalin som A fick av läkaren på BUP blev han "konstig i huvudet" av och var tvungen att sluta med.  I dagsläget tar han endast Setralin och Inderal som hjälp, men det räcker tyvärr inte fullt ut. När vi satt på BUP för en vecka sedan så konstaterade kuratorn att A mest troligt behöver något istället för Ritalin för att få igång motorn igen. Motor är något som han sannerligen behöver! Just nu händer det absolut ingenting om vi inte är på honom som små terriers hela tiden. Rätt så jobbigt, faktiskt.

I dag var det möte på skolan igen och då bestämde vi att A skall praktisera några dagar i veckan och läsa matte resten av tiden. Han skall åka ner till skolan för att hämta uppgifter som skall göras hemma med hjälp av filmer på YouTube eller andra ställen. A och jag kollade upp ett möjligt ställe för praktik och det verkar som om de kan ta emot honom några dagar per vecka. Hoppas, hoppas, hoppas att det kan fungera. Läkaren på BUP skall ringa mig i morgon för en avstämning och förhoppningsvis så har hon förslag på en annan startmedicin som kan hjälpa A.

Familjen får ta en dag i sänder och försöka hålla modet uppe även om det inte fungerar för A. Det känns så oerhört viktigt att han få lyckas för en gångs skull.. De senaste tre åren har varit kantade av s k misslyckanden för hans del. Det är inte så att vi ser det som misslyckanden, men jag misstänker att han själv gör det.

I morgon är det dags för A att hämta veckans matteuppgifter på skolan för att därefter åka hem och jobba lite matte. Håll tummarna att det fungerar - både med matten och med praktiken.

Lev väl!