Yes!!

Frågan är vad det var som gjorde att A kom iväg till praktiken i dag? Hade han kommit iväg även om vi inte hade ändrat tiden till 9-12? Vem vet.. Det spelar egentligen ingen roll. Det viktigaste var att han faktiskt kom iväg i dag och det utan problem - och dessutom i god tid. Underbart! Jag pratade lite med honom under frukosten och sa att det märks väldigt mycket på honom när han har haft en bra dag och när han inte har haft en bra dag. I helgen var ju hans äldsta syster hemma på besök med in sambo och A satt med extra länge vid middagen och stannade dessutom kvar uppe och tittade på tv med oss. Kors i taket! I dag hade han en kompis hemma efter praktiken och han sms:ar med en tjej. Hoppfullt!

I morgon har jag utvecklingssamtal med en elev med förälder så jag behöver åka tidigt och jag hoppas verkligen att A har drivkraften att komma upp ur sängen och iväg till praktiken med hjälp av sin syster. Vi får se!

Lev väl!

Två dagar hemma..

.. och jag hoppas att det inte blir fler.

A hade gjort praktik i fyra dagar när en av pedagogerna på gymnasieskolan sa att han skulle praktisera 9-14 istället för 9-12. Då tog det stopp. Hemma har vi undrat och funderat på vad det kan bero på och vi har kommit fram till att det ev kan bero på att A är lite osäker på hur det skall lösa sig med lunchen. Vi hade lagt fram 70 kr på matbordet så att han skulle kunna gå över till pizzerian och köpa sig något att äta, och vem vet - det kanske var en sådan bagatell som gjorde det: osäkerheten över lunchen. A säger själv inget, och vi kan ju bara spekulera med tanke på vad vi har haft att jobba med/mot tidigare. I dag bredde vi mackor till honom så att han inte skulle behöva gå iväg eller värma någon mat - bara äta, men det hjälpte inte heller..

Jag tog kontakt med A's mentor i dag och frågade om vi kunde backa ett steg tillbaka och låta A göra praktik 9-12 ett tag till, och det var inga problem. Så från och med i morgon, torsdag, så är det tillbaka till ruta ett som gäller. Tänker att det är bra att få in en rutin på att komma iväg och känna sig trygg i det innan det är dags att utöka tiden. När det har gått några veckor så kanske vi kan be praktikledaren fråga A om han har möjlighet att stanna kvar lite längre, och då är ju A redan där och behöver inte bygga upp någon oro (eller vad det nu handlar om).

Håll tummarna för att han kommer iväg i morgon!

Lev väl!

Vilken förändring!

Hade själv väldigt svårt att vakna i morse och låg och drog mig i nästan 60 minuter. Hoppades att sonen inte skulle vara lika trött. När jag kom ner till hans rum så låg han och sov med hörlurarna i öronen och jag tänkte att han måste varit väldigt trött i går kväll om han fortfarande låg på samma sätt med hörlurar, men det visade sig att han hade vaknat vid 5-tiden och varit pigg och då lyssnat lite på musik för att kunna somna igen. Direkt när han vaknade så tittade han på klockan och frågade om jag hade stängt av den, men det hade jag ju inte. Han måste ha gjort det själv och nu kände han att det var hög tid att gå upp. Nu hände något som inte har hänt på evigheter: han sträckte sig mot sänglampan och tände den! Va? Det brukar vara jag och maken som tänder här och där för att få in lite ljus i ögonen på sonen.

A gick upp nästan på direkten och gjorde därefter i ordning sig för att lite senare komma upp och äta frukost. Han klämde i sig två toast och såg själv till att han tog sin medicin. Framsteg! Efter frukosten så  gick han iväg och fixade resten som behövdes innan det var dags för avfärd. Ingen mage som krånglade och inga konstiga krämpor i dag heller - vilken förändring! Moppen startade som den skulle och han puttrade iväg i tid. Jösses!

Vid middagen på kvällen så berättade han lite om hur dagen hade varit och vad han hade gjort. Han var pigg och pratsam hela tiden. Kul. Maken hade köpt två par jobbarbrallor till A eftersom A blir rätt smutsig på praktiken, och A fick prova brallorna och såg väldigt nöjd ut. Det känns som om det här kan fungera på ett lite längre perspektiv. Underbart!

Lev väl!

Bra dag = rakryggad son

Vaknade i morse med förhoppningen om att det skulle bli en bra dag. Sonens första dag på praktik, och det kan man ju aldrig veta hur det skulle gå. Skulle han ligga kvar i sängen och inte gå upp alls? Skulle han gå upp, göra sig i ordning för att därefter få ont i magen och hamna inne på toa i en hel evighet? Eller skulle han faktiskt gå upp och för en gångs skull komma iväg? Jag måste medge att det fanns en viss oro i kroppen men även ett visst hopp.

Morgonen avlöpte väl och A kom upp ur sängen, duschade och åt frukost, tankade mopparna, kom in och borstade tänderna för att därefter klä på sig ytterkläderna och ge sig iväg. Va?! Inte ett ord om att magen var orolig. Inte ett ord om några andra konstiga krämpor. Inte ett ord om hjärtklappning. Underbart! Det var lite ovisst om moppen skulle starta eller ej så jag dröjde mig kvar hemma lite extra länge så att jag hade en möjlighet att kunna skjutsa honom till praktiken om moppen strejkade totalt. Efter mycket om och men så fick han igång moppen och kunde köra iväg. En underbar känsla infann sig hos mig! För andra föräldrar är det väl en självklarhet att barnen ger sig iväg på morgonen, men det är det inte för oss. För oss har det snarare blivit tvärt om - vi blir förvånade om A går iväg.

Eftersom A inte har varit i skolan på evigheter och inte heller har någon vana att vara ute och jobba så skulle han bara vara på praktikplatsen i tre timmar till en början. Det var nog ett bra beslut. Under de här tre timmarna så han jag tänka ganska många gånger på honom och undrade samtidigt hur han hade det. När klockan var ett så ringde jag för att höra om hans praktik hade varit bra, och det hade den. Han sa att det var jobbigt men roligt. Det låter lovande!

Som jag har skrivit i tidigare inlägg så märks det väldigt väl på honom när han mår bra, och i dag var det en sådan dag igen. Han babblade och pratade vid middagen och det märktes så himla tydligt att han var nöjd och glad. Härligt! I morgon är det en ny dag och jag hoppas att den blir lika bra för honom som dagen i dag var.

Lev väl!

Man märker skillnad..

..när sonen har haft en bra dag och när han inte har det. I dag var en bra dag. Väckte honom 07.00 eftersom han skulle till nya praktikplatsen och hälsa på tillsammans med sin mentor på skolan. Seg som vanligt så drog han sig i sängen och gick nog inte upp förrän 07.45.. Då blev det plötsligt lite bråttom - fast å andra sidan så har A aldrig bråttom, så vi kom iväg aningens senare än planerat och A var ca 5 minuter sen till skolan. Jag släppte av honom där och bad att han skulle ringa mig när han hade varit på praktiken och det tog inte mer än drygt 30 minuter innan han ringde igen. Han lät nöjd och uppåt och var på väg hem igen. Han berättade att de hade bestämt att han skall göra praktik onsdag till fredag 8-12  den här veckan, så får vi se hur tiderna blir i nästa vecka.

På eftermiddagen/kvällen var A väldigt uppåt och han till och med sträckte lite på sig när vi satt och åt. Inte den där hängiga sonen som det kan vara.. Skönt att se. Nu hoppas vi bara att han kommer iväg varje dag så att han får uppleva lite framgång igen. På frågan om han behöver uppbackning i morgon bitti så att han kommer iväg så svarade han att han bara behöver hjälp med att komma upp ur sängen - "för det är ju det som är svårt.. sedan är det inga problem." För säkerhets skull så skall jag avvakta lite med att ge mig iväg i morgon bitti. Skall kolla så att han verkligen kommer upp ur sängen och efter det så kanske storasyster A kan baxa iväg honom. Vi får se hur det blir!

Lev väl!