I dag firar vi!

I dag är det en stor dag i familjen - A fixade även den muntliga delen av de nationella proven i matte och har därmed fått ett betyg även i matte. Underbart! Han fick feedback av läraren som sa att han skulle kunna få ett högre betyg om han var med på fler lektioner under resterande del av terminen, men det verkar han inte särskilt intresserad av.. Skit samma. Nu har han i alla fall ett betyg till och i och med det så ljusnar det något vad det gäller intag till ett nationellt gymnasieprogram. För att öka hans chanser ytterligare så är det bra om han fortsätter att arbeta hemma med SO under de åtta veckor som är kvar av terminen. Sedan får vi bara hålla tummarna att A får en plats och att han också har förmågan att gå dit.
Ett steg i taget!

Lev väl!

Alla är bra på något!

I dagsläget mår A bra, faktiskt. Han sitter mest hemma vid datorn, snackar med kompisar och tar då och då en liten sväng till någon kompis för att träffas och meka moppe. Under en period så har A fått uppgifter som han skall arbeta med hemma, vilket han också har gjort. En gång i veckan skall han åka ner till stadens bibliotek för att träffa en pedagog och snacka lite liv, skola och uppgifter, men det är inte alltid som A kommer iväg. Om han inte kommer iväg så beror det oftast på att magen är jobbig och att toalettbesöken blir många och långa. För att försöka gå till botten med det här med magproblemen så var vi ju för ett tag sedan hos läkaren och lämnade nya prover som inte visade på något konstigt. Anledningen till att vi gick till läkaren var att jag ville att de skulle remittera oss till någon specialist som kan hjälpa A att minska problemen med magen. Eftersom läkaren inte kunde utläsa något speciellt av provsvaren så fick vi en remiss till barnmottagningen på orten. Lite märkligt att skicka en 17-åring till barnmottagningen, men det är väl kanske så de måste göra. I dag var vi där. På barnmottagningen. Tillsammans med alla andra barn. De tog nya blodprover, läkaren kände i ändtarmen på A och han fick med sig material för att kunna lämna ett nytt avföringsprov. Den här gången skall de ta många fler prover än vad de gjorde senast hos läkaren, och förhoppningsvis kan vi få något svar på vad det kan vara. Mest troligt är väl att de inte gör det..

På tisdag i nästa vecka har vi nätverksmöte med för oss många okända människor. Vi har fått hjälp att bjuda in kunniga människor som kan hjälpa oss att spåna kring hur vi skall kunna hjälpa A så att han får en utbildning och på sikt också kanske ett jobb. I dagsläget är kanske inte det viktigaste att få ner honom till skolan utan istället se till att han får en utbildning på ett eller annat sätt. Distansutbildning? Vi har tidigare fått reda på att A har social fobi, men den visar sig mest när det är dags att gå till skolan och inte så mycket i andra sammanhang. Så frågan är om det är fel på skolan eller på A? Vår förhoppning är att han på sikt skall hitta en plats i samhället där han kan arbeta, må bra och också ha ett gott socialt umgänge. Hur löser man det för en "hemmasittare"? Tips och förslag tas tacksamt emot..

I kväll var jag och maken på en föreläsning - ADD den bortglömda diagnosen. Mycket var känt sedan tidigare, men det fanns också lite nya tankar som kan vara bra att ha med sig i arbetet för en fungerande vardag för A och andra i hans situation. "Alla har lättheter" är något som vi bör ta mer fasta på och nu vill det till att hitta A's lättheter för att fokusera och bygga vidare på dem.

Lev väl!

Kors i taket!

I förmiddags, 10.40, så ringde min mobil och jag såg att det var A som ringde. Kors i taket! Var han redan vaken?? Jag svarade och då var det en vaken och pigg kille som hade några frågor kring matten som han skulle göra. Han trodde att han bara skulle räkna vissa tal, men jag sa då att det var lika bra att han räknade de flesta och att det säkert inte skulle ta så lång tid. OK, svarade han då. Inga som helst protester. Till saken hör att en av hans kompisar hade tittat förbi vid 9.30 och väckt honom. Hahaha! Bra med morgonpigga kompisar.

När jag kom hem från stallet på kvällen så var A i full färd med att fixa hamburgare till kvällsmat. Tänk vad det gör mycket när han lyckas med det som han skall. Hela han förändras och blir rakare i ryggen, gladare och mer allmänt positiv. Hoppas nu bara att det här håller i sig.

Lev väl!

Ljusare tider i dubbel bemärkelse..

Nu har det varit sportlov och familjen har varit iväg till fjällen för att åka snowboard och skidor, vilket var riktigt kul i och med att det var längesedan som mamman i familjen var med. Pappan och barnen har åkt några gånger under årens lopp, men då har mamman varit hemma och passat alla djuren. Den här gången så leasade vi ut alla djur förutom valpen, den fick följa med.

A åker snowboard och i fjällen är det inga som helst problem att komma upp på morgonen och vara igång hela dagen. Underbart! Jag tror att han själv mår bra av att känna ett positivt flow, vilket verkar sitta kvar i flera dagar. I backen är A modig och han har ett bra självförtroende - bara det gör ju att man vill åka och vara borta en längre tid tillsammans. A instruerade dessutom storasysters kompis som också var med de här dagarna. Han tog på sig ett ansvar att guida henne ner för backarna så gott det gick och han var också väldigt noga med att berätta för mig att hon kände sig stressad om jag stod och väntade på henne längre ner i backen. Gulligt omtänksamt.

I går var det dags för vardagen igen och för A innebar det träff med en av lärarna på IM, men inte på skolan utan på ortens bibliotek. Skolan har avsatt 60 minuter i veckan utanför skolan för att A skall kunna arbeta med matten hemma och stämma av arbetet när de träffas på biblioteket. A känner nämligen ingen som helst motivation för att vara i skolan och träffa/umgås med övriga elever på IM - han upplever att de är både märkligare och mer störiga än vad han själv är.. A gick ner till biblioteket, småpratade lite om allt möjligt med läraren och fick sin mattebok. Han visade den här hemma och berättade för oss att det var riktigt enkel matte i boken (som omfattar hela högstadiets matte). Vi har kommit överens om att han skall göra uppgifterna även om de är lätta - inte minst för att visa att han faktiskt har ambitionen att lyckas fixa ett betyg.

I dag hade han inte arbetat matte på dagen, men efter middagen (som jag och A fixade tillsammans) så satte vi oss ner och planerade upp kommande dagars matte. Det är sammanlagt 84 tal som skall fördelas på fyra dagar. A räknade snabbt ut hur många tal det innebär per dag och vi kom också överens om att matten skall vara gjord senast 17.00 varje dag. Om det inte fungerar så får vi kanske bestämma vilka tider som han skall räkna varje dag, men jag hoppas att det här kan fungera.

Just nu känns det ljust och A är uppåt i humöret och samarbetar kring det mesta. Han fixar middag, går på hundpromenader med storasyster och är allmänt trevlig. Mysigt! Nu hoppas vi att det här håller i sig och att han är motiverad att fixa matten under vårterminen, för det hade varit gott för både hans självförtroende och självkänsla att fixa det.

Lev väl!

Att leva med ADD

Som vanligt så funderar jag mycket och Googlar det mesta och en del av det jag hade tänkt att göra i dag blir inte av eftersom jag fastnar framför datorn. I dag Googlade jag sömnproblem och ADD och fann då den här sidan

http://anna.almblad.se/index.htm

Anna skriver om hur hon upplever att det är att leva med ADD och det finns oerhört mycket som stämmer in på A, framför allt sömnen och oviljan/orken att vara där det är mycket folk. Läs gärna för att få en inblick i hur det kan vara, och då även om hypoaktivitet.

En annan sida jag hittade som kan vara bra att läsa:

http://www.npfforum.se/2010/12/add-%E2%80%93-hypoaktiv-adhd/

Vi slutade ge A Ritalin eftersom han blev brusig i huvudet och skakig i händerna, men efter att ha läst på lite så försöker vi se om han kan ta en depåtablett Ritalin istället för den som skall ge honom en kick på morgonen. Om det är så att han fortfarande blir skakig av den så är nog alternativet att ta kontakt med BUP igen och be dem gå den långa vägen för att fixa ett licensierat Amfetaminpreparat (som tydligen skall vara ett alternativ enligt läkaren).

I skrivandet stund så är klockan 13.20 och jag har redan varit nere hos A och försökt väcka honom ett antal gånger. Han är helt väck och knappt kontaktbar. Inte undra på att hans väckarklocka inte har någon effekt på vardagarna. Nu skall jag ner och göra ett nytt försök..

Lev väl!

Nu snurrar många kontakter..

Läkaren i förra veckan, BUP-läkaren och Lab-prover för magutredningen den här veckan, kontakt med A's mentor och samtal med Nätverksteamet i dag. Mitt i allt det här så försöker jag få till en fungerande tillvaro för A - dock utan att lyckas. Nu får det vara nog. Det blir lite jobbigt att försöka dra runt alla kontakter och försöka kommunicera andras information till höger och vänster, och det var därför som jag ringde till Nätverksteamet i dag. Nu måste alla berörda samlas och slå våra kloka huvuden ihop, och det kan förhoppningsvis Nätverksteamet hjälpa till med. Frågan är bara hur lång tid det tar? De skall ha möte på måndag och efter det så kommer de höra av sig till oss för en första träff.

Nu:
- görs en ny utredning av A's problem med magen.
- skall vi försöka få KBT-samtal som kan hjälpa A.
- har A ingen fungerande medicin mot ADD (eftersom han får biverkningar av den som finns).
- skall vi se om A kan räkna matte hemma istället för på skolan (så att det händer NÅGOT).
- behöver läkaren på BUP skriva ett intyg till CSN om A's problem.
- funderar jag på om det kanske är bättre om A blir sjukskriven en period..
- funderar jag/vi på om det kanske är läge att åka på semester med A så att han får lite miljöombyte.

I morgon kommer det säkert nya funderingar..

Lev väl!

Nya tag..

Veckan som gick var en hemmavecka. Trots att A fick välja pass, dagar och tider så gjorde det ingen skillnad, men det visste jag tyvärr redan innan att det inte skulle göra. Nu tar vi nya tag och vi har varit hos läkaren på Carema som fixar så att alla utredande prover för magbesvären tas igen (eftersom det var tre år sedan de togs,) innan han remitterar oss vidare till magspecialister. Genom att ta parasitprover mm så gör de en uteslutningsdiagnos och hittar de inget så får A mest troligt utlåtandet IBS. Han kunde inte remittera A med en så gammal provtagning, för då skulle specialisterna undra varför inga nya provtagningar var gjorda. A's uppdrag är nu att lämna in avföringsprover samt blodprover, vilket jag innerligt hoppas att han ställer upp på den här gången. Under tiden som provtagningen/utredningen pågår så skall A testa att ta två Imodium efter varje toabesök där magen har varit i olag. Han kan ta så många som 8 tabletter per dag, vilket han aldrig tidigare har gjort. Han har mest hållit sig till en lägre dos och då har tabletterna inte haft någon verkan alls.

Vi har kontaktat BUP igen för att gå igenom medicinerna och för att boka in KBT-samtal, och vi skall dit på onsdag i nästa vecka. Det  finns ett tydligt samband mellan tankar och magproblem och det är viktigt att A lär sig styra sina tankar i så stor utsträckning som möjligt, för då kan han också påverka sin mage bättre. Jag funderar på om läkaren skall få sjukskriva honom resten av terminen så att han kan ägna all tid till att må bra, gå på KBT, träna och snacka med kompisar, eftersom varje dag som han inte kommer iväg till skola/praktik är som ett misslyckande för honom. Det kan aldrig vara bra att "misslyckas" så ofta - man måste få känna att man lyckas också. En svårighet med sjukskrivning är väl att han kanske mest blir sittande på sitt rum och träffar kompisar via Skype, men vi får väl försöka hitta på något annat åt honom. Kom gärna med förslag!

Nu är det vinter och kallt. Planen är att maken skall åka till skidbacken med ungdomarna antingen den här helgen eller nästa helg, så vi får hoppas att kylan håller i sig något. Storasyster arbetar den här helgen och A har ingen kompis som gillar att åka snowboard. (Dessutom har maken varit sjuk några dagar och skall kanske inte vara utomhus i snålblåsten.)

Ny dag - nya friska tag!

Lev väl!

Väntar..

.. på att A skall komma iväg i dag. Vi har inte haft någon framgång alls den senaste tiden. Efter jullovet så skulle han göra praktik två dagar i förra veckan, men då var han alldeles för trött för att kunna gå upp. Den här veckan är det skola två dagar och praktik två dagar, men första skoldagen som var i går missade han på grund av att han sov. Storasyster försökte väcka honom ett antal gånger, men helt utan framgång. I och med det så började tankarna snurra runt i huvudet igen.. Vi tog bort hans startmedicin Ritalin för några månader sedan i och med att han upplevde att han blev lite stormig i huvudet av den. Nu tänker vi prova igen, men endast ge en låg dos på morgonen så att han kommer upp och kanske har en chans att komma igång på morgonen. Jag fick höra av en sjuksköterska att man kan behöva äta Ritalin ett tag innan ev biverkningar försvinner, så vi gör ett försök till.

I morgon är det dags för ett läkarbesök för att ev dra igång en magutredning igen och få hjälp med kosthållning mm. Självklart lär det ta tid, men förhoppningen är att A kan få hjälp med sina magproblem. Även om de inte försvinner helt så kan de ju förbättras, och allt som går i rätt riktning är bra.

Maken och jag har bokat in oss på en föreläsning om ADD och det skall bli riktigt spännande. Kanske kan det komma fram information som är ny för oss och som kan vara till nytta för A.

Tänk vad bra det hade varit om det hade funnits en kunskapsbank där alla som arbetar med barn/ungdomar kunde lämna och hämta information. I dagsläget pratar vi ju mest med två personer på BUP, och vem vet om de har koll på allt.. Någon annan ute i landet kanske har provat något annat med gott resultat. Det hade också varit bra om det hade funnits en större samverkan mellan läkaren på BUP och vanliga medicinare, för i dagsläget måste vi ju springa till olika ställen beroende på om det gäller det psykologiska eller andra delar av kroppen. Tänk om olika läkare hade satt sig ner och diskuterat, slagit ihop sina kloka huvuden. Jag har hört att 1+1=3, och det stämmer faktiskt. Tänk då vad 1+1+1 kan bli! Minst 5 i alla fall.

Lev väl!

Slut på idéer..

Nu var det längesedan jag tog mig tid att skriva här, vilket beror på många olika faktorer. Det har varit mycket med jobbet, mycket kring A och mycket annat också. Beträffande A så har det gått upp och ner, men mest ner - i alla fall beträffande praktik och skola. När det blev jullov så försvann i stort sett alla problem med magen och A kunde blomma ut igen. Vi har inte fått vare sig praktik eller skola att fungera och nu börjar våra idéer tryta. Ibland känner jag faktiskt för att strunta i allt och bara låta honom sitta i källaren vid sin dator 24-7 året runt, men som mamma så gör man ju inte det utan kämpar tappert vidare. Frågan är vad vi skall hitta på härnäst? Från och med den här veckan så gäller det praktik två dagar, skola två dagar och en dag ledigt - allt enligt A's önskemål. Som mamma vet jag ju att det mest troligt inte hjälper att A själv får välja, men nu ville hans nya pedagoger testa det fram till februarilovet, så de får väl göra det. Vi har testat det förut utan att det har gjort någon skillnad.. När vi sitter där på alla möten så ger A alla de där bra svaren och han låter så himla klok och ambitiös, men när det väl gäller så händer absolut ingenting. Faktum är ATT han vill, men han förmår inte. Om vi bara visste hur vi skulle göra för att få loss honom. Ett litet grönt piller inköpt på Internet kanske kan hjälpa? Ibland önskar jag faktiskt att det fanns sådana.. eller något internat eller annat som bara kunde ta hand om allt.

Trots sina funktionshinder så är A en fantastisk kille som egentligen har alla förutsättningar. Han ser bra ut, han har humor, han är otroligt handlingskraftig (när det är något som intresserar honom) och han har föräldrar som ställer upp för honom. Det enda kruxet är att han har ADD.. vilket ställer till det för det mesta.

Optimist som jag är så räknar jag kallt med att det finns en plats även för honom i yrkeslivet - frågan är bara var? Förhoppningsvis så inser han någon gång att han måste ta emot hjälp och själv vara aktiv (hur nu det skall gå till) för att han på sikt skall kunna fungera i skola och yrkesliv. Men som sagt, det är på lite sikt.

Lev väl!