Planen är att Arbetsförmedlingen skall göra en bedömning av sonens arbetsförmåga och det gör de på ett ställe där det även finns fler i hans situation. Den stora fördelen med det, som jag ser det, är att arbetsledaren där har erfarenhet av ungdomar och vuxna som är i behov av lite extra stöd. Jag har ju hört skräckhistorier om vissa praktikplatser där ungdomarna mer eller mindre har blivit förnedrade på grund av okunskap hos den ansvarige. DET vill vi inte vara med om, för då minskar ju chansen till att sonen faktiskt känner lust att göra något annat än att sitta hemma. Tanken är att sonen skall vara på den här arbetsplatsen i max tre månader och därefter kan AF hjälpa honom att hitta en annan arbetsplats där arbetsgivaren kan få lönebidrag för honom. Det känns bra eftersom lönebidrag lockar vissa arbetsgivare och då ökar även chansen för sonen att få lite referenser och något att skriva på sitt CV. I det här skedet kan sonen få vara med och påverka vilken typ av arbetsplats han skall vara på och det är nog positivt för honom själv. Inom kort kommer A att få en kallelse till ett första möte med arbetsledaren som skall göra en bedömning av arbetsförmågan och jag hoppas, hoppas, hoppas att sonen verkligen går dit som han skall och sköter sitt jobb där, för då finns det verkligen hopp om framtiden.
Lev väl!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar