Äntligen!

Trots att vägen har varit både lång och krokig så ser det ut som att vi kan se målet: en välmående individ med möjlighet till självförsörjning. MEN det har inte varit lätt alla gånger.

Efter en seg och långdragen process hos Arbetsförmedligen fick A äntligen en kontakt på IST, M och som gjorde ett riktigt bra jobb med att hitta praktikplatser. Tanken som Arbetsförmedlingen tidigare hade varit att A skulle få börja göra några timmar på kommunens möbellager eller på Erikshjälpen, men det så A inte någon som helst anledning till. I det här läget är det extra viktigt att de som ska förmedla platser känner till att motivation är en framgångsfaktor för personer med ADD, vilket de inte verkade fatta på Arbetsförmedlingen. Det gjorde däremot M på IST. Efter ett inledande möte där jag var med så fick A en praktikplats på en bilpool och skulle vara där några timmar ett antal dagar i veckan. Helt ok, tyckte A och skötte sina uppgifter och tider riktigt bra. Veckorna gick och rätt vad det var så hade M fixat fram en praktikplats på ett företag som arbetar med cyklar - något som passade A som handen i handsken men tanke på hans cykelintresse. Från att ha arbetat några korta dagar i veckan så arbetade han plötsligt heltid. Helt galet bra! Att han dessutom arbetade heltid med endast ersättningen på ca 1000kr från Försäkringskassan i flera månader säger ju något om hur intresserad han var.

När A började må dåligt för 10 år sedan så slutade han använda sin skateboard och hängde dessutom då undan sin BMX-cykel, men nu har han tagit upp BMX-intresset igen. Så kul! Att som förälder få stå vid sidan av och se sitt barns livsgnista komma tillbaka är helt fantastiskt! Från att ha varit helt inaktiv och i princip bara suttit på sitt rum hela dagarna så har vi nu en son som drar till jobbet måndag till fredag, cyklar BMX och Downhill, umgås med vänner (då och då) och som har en helt annan syn på livet nu. Underbart!

Det bästa av allt är att han nu har fått en anställning på företaget där han har praktiserat, så från att ha levt på drygt 1000 kr i månaden så har han från och med nu betydligt mer pengar att röra sig med. Den första och andra lönen läggs på en riktigt bra cykel - det är han värd!

Min önskan är att fler ungdomar i A's situation kunde få rätt hjälp till ett värdigt liv med en självkänsla och ett självförtroende som heter duga - för det är de värda. <3

(Det är inte A på bilden)