I dag gick det bra:)

Att försöka få A till skolan innebär lite sovmorgon för mig. Rätt skönt, faktiskt. I dag var A lite seg att få upp ur sängen och klockan var nog 07.45 innan han gick in i duschen. Under tiden som han fixade sig så stekte jag bacon och fixade frukost till oss två. Det är synd att jag inte har möjlighet att vara hemma så här varje dag, för det är både mysigt och trevligt att äta frukost ihop.

A blev inte färdig i tid och han drog ut jättelänge på tiden i badrummet, och jag misstänkte att han kanske inte skulle komma iväg i dag heller. Jag pushade honom några gånger och till slut så var han klar, men då konstaterade han att han ändå hade missat nästan hela första lektionen och då inte hade bråttom längre. Med lite lättare påtryckning så fick han ytterkläderna på sig och fick lifta med mig ner till skolan. Skönt. Även om han missade första lektionen så är jag glad att han kom iväg över huvud taget. En dag av fem..

På eftermiddagen hade han en kompis med sig hem, och de har riktigt roligt tillsammans. Det blir mycket datorspelande, men också en och annan tur till godisaffären. På kvällen var han riktigt uppåt:)

Lev väl!

Inte i dag heller..

Samma visa som vanligt, men skillnaden var att A var extra seg att ta sig ur sängen. Fick som vanligt ett SMS av maken med "A är hemma i dag också.." Trist. Det som var positivt i dag var att en av hans kompisar kom hem till honom på eftermiddagen och att de stekte hamburgare tillsammans. De planerar att gå på bio samt att lana i helgen. Hoppas att det blir så också..

I morgon skall jag vara hemma lite extra länge för att se om jag kan fixa ner honom till skolan. Vi får se hur det går. Fortsättning följer..

Lev väl!

Hemma i dag igen.

Som vanligt så åkte jag hemifrån först av alla i familjen. Fick ett SMS av maken lite senare där han skrev att sonen inte kom iväg i dag heller..

I går berättade jag för A att det räcker med att han säger till oss att han inte fixar att gå iväg till skolan när han känner att han inte klarar det. Han behöver med andra ord inte lägga massa kraft och energi på att komma på massa gångbara undanflykter. Vi har nog hört hela registret nu, och vi vet att han har det jobbigt nog ändå.

Försöker knåpa ihop massa frågor som kan vara användbara för skolan. A skall få svara på dem genom att markera med ett X på en linje där det är "Instämmer inte alls" i ena änden och "Instämmer helt" i andra änden. Hoppas att det fungerar och att han svarar så ärligt som möjligt och inte som han vill att det skall vara. Vissa frågor hittade jag på nätet när jag googlade Social fobi test, och de verkar riktigt bra i sammanhanget. Håll tummarna. På måndag är det möte igen och då tänkte jag ta med mig ett ifyllt frågeformulär.

I dag började A prata om helgen. Han och en kompis kanske skulle åka och hälsa på några andra killar några mil härifrån eller så kanske de skall gå på bio och lana. Han såg riktigt positiv ut när han pratade om helgen.

Lev väl!

Ingen framgång..

I dag är det tisdag, och A kom inte till skolan vare sig i går eller i dag. Har Googlat igen och bett att A skall göra detsamma och läsa mer om social fobi. När jag pratade med honom om det så lät det som om han tyckte att det var rätt ok. Jag berättade också för honom att det är rätt vanligt med någon sorts social fobi, men att det är sällan som det leder till så stor frånvaro som han har. Hoppas att han kan känna att han inte är ensam och att det finns något att göra åt det. Visserligen återstår det att höra vad BUP säger, men vi kan ju inte bara låta tiden gå. En av mina vänner berättade att de hade fått vänta i 8 månader på att deras son skulle få en tid hos BUP, och om det skall ta lika lång tid för oss så tänker vi nog kontakta en KBT-terapeut..

I går gick luften ur oss alldeles eftersom det var meningen att barnen skulle fixa kvällsmaten, men dessvärre var det ingen som tog tag i matlagningen. A sa att han inte var hungrig och hans syster sa att hon skulle iväg med kompisar. Typiskt. Att det dessutom ser ut som en rövarkula när man kommer hem gör ju inte saken bättre. Maken pratade med båda barnen och A's syster fick sig ett spel - gapade och skek samtidigt som hon var ledsen. Ibland önskar jag att de hade lite mer känsla för att bjuda till i all den stund vi ställer upp i alla lägen.

När maken kom hem i dag så var hela huset storstädat. A's syster hade fått ett riktigt ryck. Hon hade dessutom skrivit ett känslosamt brev på två A4-sidor där hon beskrev hur hon kände det. Positivt att hon kommunicerar i alla fall.. Maken SMS:ade henne ett gulligt svar - förhoppningsvis har hon förstått lite vad det handlar om.

Lev väl!

En dag i skolan:)

Precis som tidigare så orkade jag inte skriva i går kväll, men här kommer det:

Fredag. Frågan är om det gör någon skillnad vilken dag det är? Jag har bett skolan om lite närvarostatistik, men det sitter tydligen väldigt långt inne.. Fast å andra sidan så skulle vi på vår skola aldrig kunna ta fram någon statistik eftersom vi inte har något frånvarosystem. Hur som helst så var A uppe i tid i dag igen, duschade och fixade till sig. Jag hade sagt till på jobbet att jag skulle bli sen eftersom jag hade ansvaret att se till att A kom iväg till skolan. Eftersom jag vet att han inte gärna vill ha sällskap ner till skolan så tog jag det lugnt och räknade kallt med att han skulle gå ner ifall han överhuvudtaget skulle komma iväg. När han stod i hallen så frågade jag om han ville gå eller om han ville åka med mig ner, och då sa han att han gärna åkte med mig eftersom han hade jackan kvar i skolan. Hur kan man gå hem från skolan mitt i vintern utan jacka?! Senast han var i skolan var i måndags.. Jäklar vad bråttom jag fick, och tyvärr blev vi ca fem minuter sena ner till skolan - men han kom i alla fall dit:)

När jag kom till jobbet så mailade jag till hans mentor och till kuratorn för att meddela att jag hade släppt av honom vid skolan. När jag åkte därifrån så hoppades jag att han inte skulle gå ut genom andra ingången - men insåg samtidigt att jag i så fall inte kunde göra något åt det. Vid lunchtid fick jag ett svar från A's mentor där hon skrev att han flitigt hade räknat matte när de hade IUT. Kul! Varje dag med närvaro är ett steg i rätt riktning. A berättade senare på dagen att han och K hade gått till K-mässan på lunchen. Skönt att han har någon att vara med när han är i skolan.

Den här veckan blev det två skoldagar av fem möjliga. Rätt bra om man jämför med vissa andra veckor.

Lev väl!

Huvudvärk..

Samma visa i dag igen. A gick upp och duschade, fixade till sig och åt frukost tillsammans med maken. Av någon anledning så fick/hade han väldigt ont i huvudet och kunde inte gå iväg till skolan i dag heller. Trots att maken försökte tala honom till rätta och påtala vikten av att han kommer iväg så hjälpte det inte. Skit också. Måndagen kändes så hoppfull..

Jag ringde hem på lunchen för att höra hur det var med hans huvudvärk, och då hade han fortfarande ont -  men inte lika mycket. Frågan är om han har ont i huvudet eller ej? Svårt att säga. För att sätta lite press på honom så sa jag att han skulle låta bli datorn i kväll eftersom den säkert kan påverka huvudet. Det kan aldrig vara bra att sitta framför en dator i flera timmar, kväll efter kväll, utan frisk luft. Resultatet blev att A hamnade i sängen istället, tittandes på TV. Funderar på att låta honom vara utan datorn i morgon också om huvudvärken inte ger med sig.

Maken har tidigare pratat med A och sagt att han gott kan röja upp lite på sitt rum och kanske till och med plocka undan lite i köket - han är ju trots allt inte döende.. Inte ett finger har A lyft för att hjälpa till och hans rum ser ut som en riktig svinstia. Ibland känner jag för att strunta i att ställa upp, fixa mat och annat till A - bara för att se vad som händer. Tänk om maken och jag skulle lägga oss i sängen och ligga där hela dagen.. Hur skulle det se ut? Frågan är om vi inte skall testa det bara för att se om det blir någon som helst reaktion. Förmodligen hade vi fått ligga där i flera dagar för att barnen skulle börja fundera..

Lev väl!

Hemma

Då var det återigen en dag hemma för A. Vi väckte honom som vanligt vid sjutiden och han gick upp och duschade och fixade till sig. Jag åkte iväg till jobbet och maken var hemma för att se så att A kom iväg, men vad hjälpte det? A sa att han hade väldigt ont i huvudet och inte orkade gå till skolan - så vad kan man då göra? Det går knappast att bära en 15-åring till skolan.. Samtidigt måste vi nog acceptera att han har väldigt svårt att klara av dagarna i skolan, och det är bara att avvakta BUP och samtidigt vara glad för de dagar han kommer iväg.

Jag ringde hem på eftermiddagen för att höra hur A mådde. Han hade fortfarande lite ont i huvudet och ägnade stunden åt att titta på TV.

På jobbet hade vi kvällsmöte och därefter var det snabbfix i stallet som gällde. Åkte från stallet vid 20-tiden och tog svängen förbi ICA för att handla. Kom hem ca 21.30, trött och darrig av blodsockerfall. Som tur var så hade maken fixat varma mackor till kvällsmat. Även om de var kalla när jag åt så smakade det riktigt gott.

Lev väl!

Kuratorkaos och BUP

I morse åkte jag innan kuratorn kom för att hämta A och göra sällskap ner till skolan. Hela morgonen funderade jag på hur det hade gått, och till slut var jag tvungen att ringa maken och fråga. Som jag misstänkte så gick det inget vidare.. Trots att jag berättade för sällskapet måndags att vi har testat varianten med att vänta ut Axel och göra sällskap ner, så vill kuratorn gärna testa. Fine.. men jag känner väl min son. Det låste sig alldeles för honom direkt på morgonen och följden blev toabesök och magont. Stackars kuratorn fick sitta på en pall och vänta i hallen alldeles förgäves. Till slut fick hon gå tillbaka till skolan och resultatet blev att A var hemma hela dagen. Synd - det som var en så bra dag i går. Maken ringde till kuratorn och kuratorn ringde hem till Axel och meddelade att hon avvaktar och ser hur veckan går, och om A kommer ner till skolan så behöver hon inte komma hem och hämta honom. Det tyckte han lät bra.

På eftermiddagen ringde BUP till mig för att boka en tid för telefonintervju. Telefonintervjun tar ca 60 minuter och därefter lär det väl dröja ett antal veckor innan A får träffa någon där.

A verkade ändå positiv när vi satt och åt kvällsmat. Vi pratade moppekurser och olika alternativ för att ta moppekort. Hoppas bara att han kan fullfölja en kurs och faktiskt också ta moppekort.. Även om han kanske inte är i så stort behov av moppe här, så är det ändå en fördel att kunna ta moppen till badet och andra ställen tillsammans med kompisarna:)

Jag hoppas att morgondagen blir bättre för A och att han komma ner till skolan och träffa sina klasskamrater.

Lev väl!

Bra dag:)

Inledde dagen med några extra minuter i sängen innan det var dags att gå upp. I och med att vi skulle ha möte nere på skolan så kunde jag dra mig lite extra. Skönt. Maken stekte ägg och bacon som vi åt innan jag, maken och A åkte ner till skolan.

På mötet var det jag, maken, kurator, rektor samt mentor som var närvarande. Vi började med att summera lovet och prata lite allmänt om hur saker och ting har varit. Därefter pratade vi lite om min kontakt med familjestödsteamet och vad vi kanske kan förvänta oss av dem. Rektor började prata om hur vi skall agera nu, men jag känner att jag vill invänta BUP och SPC innan vi bestämmer något nytt. Vi kan visserligen behandla symptomen, men jag ser helst att vi får reda på orsaken till att A inte vill gå till skolan och då agera utifrån det. Om det är sociala svårigheter så är det ett problem, om det är ångest så är det ett annat problem, och de behandlas olika. Tills dess att vi vet orsaken så är ändå målsättningen att få honom till skolan i så stor utsträckning som möjligt. De närmaste veckorna så skall kurator komma hem vissa dagar för att hämta A och ta med honom till skolan, övriga dagar skall maken eller jag följa honom ner/se till att han kommer till skolan. När jag berättade för A att kurator skall hämta honom här hemma så blev han inte särskilt glad - "jag vill inte ha sällskap av någon jävla lärare", sa han. Maken kom på att om han inte vill ha sällskap av kuratorn till skolan så är det bara för honom att knalla iväg till skolan innan hon hinner hem till oss. Bra tänkt. Vi får se hur det hela avlöper..

Senare på dagen ringde A mig till jobbet och berättade att han åt lunch hemma. De hade varit i ishallen och åkt skridskor och det var en stund tills nästa lektion. Bra att han ringer och meddelar. Frågan jag ställde mig var om han verkligen skulle gå ner till lektionerna som var kvar? När jag ringde hem efter jobbet så lät A glad och berättade att de hade lagat soppa på hemkunskapen. Kul! När jag och A satt och åt kvällsmat senare på kvällen så var han väldigt uppåt och berättade om att han och några kompisar hade sprungit i kapp till ishallen och att han hade fått håll. Han berättade också att några tjejer i klassen hade tittat lite på honom och varit lite extra fnissiga i dag på engelska-lektionen. "Inte undra på", sa jag, "klart att de tittar på en sådan lång och snygg kille". Han verkade lite smickrad över situationen och jag hoppas att detta kan göra att han tycker det blir lite roligare att gå iväg till skolan. Hoppas, hoppas..

Lev väl!

Orkade inte skriva något i går. Var alldeles dödstrött efter en veckas jobb och stallfix och behövde till och med ta en powernap innan jag kunde gå vidare i livet en fredagskväll. Hur som helst så tror jag att gårdagen var rätt bra för A. Uppe med tuppen som vanligt, men när det var dags att gå till skolan så gjorde magen sig påmind. Typiskt. Fick ett SMS av maken som konstaterade att det verkade som om A inte skulle komma iväg till skolan, men en stund efteråt så kom det ett nytt SMS om att A skulle gå ner till nästa lektion. Hoppas att han kom iväg och stannade resten av dagen. Det jobbiga är att vi som föräldrar sällan vet vilka lektioner han har varit på och vilka han inte har varit på. Jag har bett om utdrag från skolans frånvarosystem, men ännu har jag inte fått se något, trots att det är ett par månader sedan jag frågade. Det hade varit intressant att se om det fanns något system i frånvaron, och det tycker jag att även skolan borde fundera på.

På förmiddagen ringde skolans kurator och berättade att hon hade meddelat familjestödsteamet om att vi har EVK på måndag, men informerade samtidigt att det är vi föräldrar som bestämmer om de skall bjudas in till möten eller ej. Personligen tycker jag att det är bra om de är med om de nu skall kunna agera samordnare. Kuratorn lät meddela att hon definitivt tycker att BUP skall in och att A skall ha kontakt med dem - men hur kan man veta det så säkert när man inte ens vet vad problemet är? Jag skulle gärna se att man satte in en coach, dels för att observera vad som händer i skolan och dels för att kanske försöka hålla kvar A i skolan och peppa lite extra. Vi får se vad som händer..

När jag pratade med maken på kvällen så berättade han att A hade varit uppåt och trevlig när de hade talats vid på eftermiddagen - kunde det bero på att han skulle ha med sig en kompis hem för att lana?

I morgon fyller A 15 år och vi har pratat om att försöka fixa så att han kan ta moppekörkort, men frågan är om han fixar alla lektioner och allt arbete som behöver läggas för att kunna skriva provet? Vi hoppas det..

Lev väl!

Precis som vanligt..

I morse var A uppe med tuppen, duschade och gjorde sig i ordning för dagen. Jag var tyvärr tvungen att åka till jobbet tidigt, men H var hemma och skulle försöka peppa A att gå iväg till skolan. Fick ett SMS av H där han skrev att A var hemma och hade ont i magen. Trist. Efter ett tag fick jag ett nytt SMS där det stod att A skulle gå ner till skolan. Skönt. Senare på eftermiddagen när jag ringde hem så berättade A att han bara hade varit nere på skolan i ca 40 minuter, och då hade klassen haft gymnastik och eftersom A inte hade haft kläder med sig så var han inte med - dessutom fick han jätteont i magen igen och gick hem igen. Typiskt.

På kvällen ringde A's mentor och berättade att arbetslaget hade pratat om hur de skulle kunna peppa och stötta A om han bara kom till skolan. Jag tror säkert att de vill väl, men vad hjälper väl det när pojken inte är där?? Jag hoppas innerligt att kontakten med familjestödsteamet kan leda någon vart. Förhoppningsvis kan de hjälpa oss med någon som kan prata med A och hjälpa honom se möjligheter igen. Jag minns inte vem av oss som tog upp hemundervisning, men skolan skall undersöka möjligheterna för det. På något vis så måste vi ju försöka se till att A inte missar allt för mycket av kärnämnena. Mest orolig är jag nog för matten. Engelska pratar han med kompisar via Skype, så det underhåller han dagligen. I svenskan kan han säkert visa sina kunskaper och klara målen på lite sikt, men matten är ju svårt i och med att det ena bygger mycket på det andra.

På måndag är det EVK igen och jag skall förbereda frågor som A skall ha besvarat tills dess. Ett av problemen är ju att han inte vill prata om sin situation, så då återstår bara att låta honom svara skriftligt. Frågan är bara vilka frågor jag skall ha med? A's mentor skall skicka över några frågor som hon brukar använda i elevgrupper, och om jag vill kan jag använda dem. Hoppas att K från familjestödsteamet kan vara med på mötet och att hon har något att bidra med.

I kväll satt familjen samlad vid middagsbordet och A var rätt uppåt och pratade om både det ena och det andra. Han har lite bråttom tillbaka till datorn, men det går att hålla kvar honom ett litet tag i alla fall. Mysigt.

Lev väl!

Ingen bra början.

I går var det första dagen på vårterminen och A gjorde sig i ordning, fixade schema, frågade efter penna mm. Han knallade iväg och var nere på skolan ett tag på förmiddagen och enligt honom så hade de en håltimma före lunch och då gick han hem för att äta. Efter det gick han inte tillbaka för att vara med på sista lektionen. Trist, men vi var ändå glada att han kom iväg över huvud taget. Förhoppningen var att han skulle komma iväg även i dag, men det gjorde han inte. Enligt honom så fick han ont i magen efter att ha ätit ost - han som ofta har ätit ost på lovet och aldrig fått ont då!? Jag åkte iväg till jobbet innan det var dags för A att gå till skolan, så jag trodde i min enfald att han hade kommit iväg. Frågan är varför ingen från skolan hör av sig när han inte kommer? Speciellt när de vet att han är "rödflaggad". Ett SMS hade varit bra, men förmodligen finns det ingen som har tid eller möjlighet att fixa det..

På kvällen ringde hans mentor hem, men eftersom A svarade och inte trodde att vi hade kommit hem så fick vi inte prata med henne. H ringde henne, men då var telefonsvararen på.

På måndag skall det vara möte igen. Vi har i uppdrag att ta reda på vad A tänker och tycker kring det här med att han inte kommer iväg till skolan så som han bör, men frågan är om vi kan få några svar av honom. Han låser sig och det går inte att kommunicera med honom när han känner sig pressad - och jag kan lova att det inte behövs mycket för att han skall känna sig pressad.

I dag frågade A om han och en kompis till honom kan lana på fredag, men vi föräldrar har bestämt att det inte blir något lan om han inte kommer iväg till skolan de två dagar som är kvar på veckan. Förhoppningsvis kan lite press göra att han kommer iväg, även om han inte stannar kvar hela dagarna.

I morgon är en ny dag och med den kommer också nya förhoppningar om att det skall fungera lite bättre.

Lev väl!

Hoppas att det händer något nu..

Nu har en ny termin börjat och med den kommer också förhoppningen om en fungerande skolgång för A. Ett år med hög frånvaro har passerat, och frågorna har varit många. Under det här året som har gått så har jag/vi på alla sätt och vis försökt hitta förklaringen till varför A inte går till skolan. Det har varit besök hos kuratorn, möten på skolan, besök hos psykologen mm, men inget har lett någon vart. För att få hjälp med helikopterperspektivet så kontaktade jag familjestödsteamet före jul. Nu äntligen bör det väl hända något.. De skall kontakta både BUP och SPC för att se vad som kan göras. Det kändes oerhört skönt när K sa att hon skulle ringa - inte jag. Många gånger har jag känt det som om jag ensam måste driva allt. Frågan är vad skolan kan göra för att hjälpa A? Det skall bli intressant att se.. Skolan skulle anmält ärendet till SPC i höstas, men det missade de tydligen. Hur kan det ske? Nästa vecka är det möte igen - frågan är vad vi skall prata om då? Det har ju inte hänt så mycket sedan i december..