Bra dag:)

Inledde dagen med några extra minuter i sängen innan det var dags att gå upp. I och med att vi skulle ha möte nere på skolan så kunde jag dra mig lite extra. Skönt. Maken stekte ägg och bacon som vi åt innan jag, maken och A åkte ner till skolan.

På mötet var det jag, maken, kurator, rektor samt mentor som var närvarande. Vi började med att summera lovet och prata lite allmänt om hur saker och ting har varit. Därefter pratade vi lite om min kontakt med familjestödsteamet och vad vi kanske kan förvänta oss av dem. Rektor började prata om hur vi skall agera nu, men jag känner att jag vill invänta BUP och SPC innan vi bestämmer något nytt. Vi kan visserligen behandla symptomen, men jag ser helst att vi får reda på orsaken till att A inte vill gå till skolan och då agera utifrån det. Om det är sociala svårigheter så är det ett problem, om det är ångest så är det ett annat problem, och de behandlas olika. Tills dess att vi vet orsaken så är ändå målsättningen att få honom till skolan i så stor utsträckning som möjligt. De närmaste veckorna så skall kurator komma hem vissa dagar för att hämta A och ta med honom till skolan, övriga dagar skall maken eller jag följa honom ner/se till att han kommer till skolan. När jag berättade för A att kurator skall hämta honom här hemma så blev han inte särskilt glad - "jag vill inte ha sällskap av någon jävla lärare", sa han. Maken kom på att om han inte vill ha sällskap av kuratorn till skolan så är det bara för honom att knalla iväg till skolan innan hon hinner hem till oss. Bra tänkt. Vi får se hur det hela avlöper..

Senare på dagen ringde A mig till jobbet och berättade att han åt lunch hemma. De hade varit i ishallen och åkt skridskor och det var en stund tills nästa lektion. Bra att han ringer och meddelar. Frågan jag ställde mig var om han verkligen skulle gå ner till lektionerna som var kvar? När jag ringde hem efter jobbet så lät A glad och berättade att de hade lagat soppa på hemkunskapen. Kul! När jag och A satt och åt kvällsmat senare på kvällen så var han väldigt uppåt och berättade om att han och några kompisar hade sprungit i kapp till ishallen och att han hade fått håll. Han berättade också att några tjejer i klassen hade tittat lite på honom och varit lite extra fnissiga i dag på engelska-lektionen. "Inte undra på", sa jag, "klart att de tittar på en sådan lång och snygg kille". Han verkade lite smickrad över situationen och jag hoppas att detta kan göra att han tycker det blir lite roligare att gå iväg till skolan. Hoppas, hoppas..

Lev väl!