ADD?

Nu har det gått flera månader och vi har sett resultat i A's sociala fobi i och med att han har gått på BUP, men frågan är om det inte är något annat som spökar också. Min förhoppning var att skolan mm skulle rulla på när den sociala fobin släppte - kanske inte rulla på av sig självt, men i alla fall borde det bli en rejäl förbättring. Trots att A säger att han inte har några problem med skolan, så är det väldigt trögt att komma upp och iväg på morgonen. Trots att vi säger till honom på kvällen om att han skall lägga sig och dubbelkollar på morgonen så att han är vaken så fixar han inte riktigt tillvaron.  Han har noll koll på läxor, böcker, pennor och annat som behövs. Jag får känslan av att han lever just här och nu och inte har förmågan att tänka längre än just denna stund. Det faktum att man måste arbeta i skolan och ha koll på vilka läxor som skall göras har han inte riktigt förstått. Klassen har sålt kakor för att få in pengar till en klassresa och pengarna skulle redovisats i skolan i går, men hade A med sig sina pengar? Nej. Trots att jag hade påmint honom så fick han inte lämnat pengarna, och inte i dag heller.. Han har ingen som helst drivkraft och om man inte är på honom så händer det absolut ingenting (och kanske inte ens om man är på honom..). Vi försöker backa av och låta honom ta mer eget ansvar, men det fungerar tyvärr inte.

Jag har läst om ADD på nätet och det verkar vara en hel del som stämmer överens med A. Jag har mailat till BUP för att höra om de kan utreda om det är något annat förutom den sociala fobin som man bör ta hänsyn till. De svarade att de kan påbörja en utredning i början av nästa termin, och då är det bra om skolan också har gett ett utlåtande. Jag ringde till A's mentor och bad henne att prata med arbetslaget och göra någon sorts utvärdering. De skulle ha möte i dag och hon skulle ta upp det då och återkomma till mig. Maken i sin tur blev uppringd av Marcel som är AT-läkare på BUP, och Marcel ansåg att det fanns sådant som kan tyda på ADD, men att vi inte ändrar medicinering och annat förrän en utredning är klar. Självklart gör vi inte det.

I går började jag arbeta igen efter att ha varit sjukskriven i ca två månader. Under den här tiden så har jag kunnat backa upp A och se till att saker och ting fungerar så bra som det går, men i går var jag tvungen att åka till jobbet före det att A skulle gå iväg (och maken var i Stockholm). Följden blev att A inte kom iväg till skolan förrän efter en bra stund. Frågan är när han kom till skolan? I dag var det likadant. Jag skjutsade maken och ena hunden till veterinären strax före det att A skulle gå till skolan. Han sa att han skulle gå iväg och att vi inte behövde vänta på honom. Sagt och gjort, vi åkte. Men kom A iväg?? Nej, han stannade hemma större delen av dagen.. Han fick förtroendet att gå ensam till Helena på BUP i dag, och enligt honom själv så var han där. Jag har inte hört något från Helena, så jag hoppas att han gick dit. Frågan är om hon kan genomskåda hans "fina" snack när han är där? Då låter han så förnuftig och samarbetsvillig, men när han kommer hem så är det något helt annat. Tyvärr.

Min tanke är att inte springa bakom A med ett skyddsnät, utan istället släppa lite på kontrollen och se hur han löser det hela. Först då kan vi nog se vad han klarar och vad han inte klarar. Allt kanske blir så mycket tydligare då..

Lev väl!