Hemma..

I går verkade det hoppfullt när jag väckte A. Han lät positiv och det kändes som om jag kunde åka till jobbet utan att vara direkt orolig för att han skulle stanna hemma, dessutom skulle maken vara hemma lite längre på förmiddagen. På förmiddagen fick jag ett SMS av maken där han meddelade att A inte hade kommit ur sängen trots att klockan var mycket. Inte en chans att han skulle hinna ner till skolan i tid. Typiskt. Jag ringde A och var riktigt sur i och med att han hade gjort valet att ligga kvar i sängen trots att vi är så många som arbetar så hårt för att han skall kunna komma tillbaka till skolan, få betyg och så småningom även kunna komma in på gymnasiet. Det känns som om han spottar oss rakt i ansiktet när han väljer att stanna hemma. Hur svårt kan det vara att gå upp och komma iväg till skolan ett par timmar?? Det är ju inte det att han skall gå långa dagar i skolan - det handlar ju bara om drygt två timmar per förmiddag. Ibland är det oerhört svårt att veta vad vi skall göra för att det skall fungera, men faktum är att bollen ligger hos A.

I dag hade klassen utflykt till Varberg. Vare sig jag, maken eller A hade koll på vad som gällde. På klassens blogg kunde vi bara läsa att man inte skulle glömma matsäck.. Inga tider, inga mötesplatser, ingen info över huvud taget som talade om vad som gällde. Om man då har en son som knappt är i skolan så kan man nog inte räkna med att han vet vad som gäller. Lite halvdåligt av skolan att inte informera. Visserligen går de i 9:an och borde ha koll på allt, men i vårt fall så är det lite speciellt. Vår son har knappt koll på något. Jag skickade ett SMS till A's mentor men fick inget svar. Eftersom vi inte visste vad som gällde så sa vi att A fick vara hemma i dag och lägga tiden på att räkna matte och läsa Fruset offer av Gyles Blunt. Riktigt bra bok! A's mentor ringde till maken på förmiddagen och informerade, men då var det lite för sent för A att hänga på.

Nu återstår det bara att se hur det blir med skolgången på torsdag och fredag.

Lev väl!