Full rulle!

I går vad det måndag och snön bara vräkte ner, vilket kanske inte var de allra bästa förutsättningarna för A att komma iväg på egen hand. Jag erbjöd mig att köra ner honom till praktiken - allt för att han skulle komma iväg. Han nappade på förslaget så jag körde ner honom lagom till 9.00. Tänk vilken skillnad det gör på ens egen ork och det egna humöret när saker och ting flyter på lite bättre. Rena rama mirakelkuren!

I morse snöade det också och vi körde en favorit i repris: A fick skjuts till praktiken. I dag fick han dock promenera hela vägen hem (i går fick han skjuts halva vägen hem av en anställd på företaget). Jag ringde A på eftermiddagen för att stämma av hur dagen hade varit och lite senare på kvällen fick jag ett sms av maken där han skrev att A hade tagit MINI-cykeln ner till Friskis & Svettis för att träna tillsammans med sina kamrater. Kul!

Efter ett antal timmar så kom han hem, trött men glad. Kompisarna hade först tränat och därefter badat bastu tillsammans och för en gångs skull så duschade A där nere och inte hemma. Framsteg! Det blev sen middag för A's del och han fullkomligt vräkte i sig stekt kassler, makaroner och broccoligratäng. Han åt som en hel grovarbetare! När middagen var avklarad så la han sig en stund i massagefåtöljen innan han gick och la sig vid 22-tiden. Jag misstänker att han kommer att sova riktigt gott i natt.

Nu får vi bara hoppas att han inte alldeles förtog sig med promenad, cykling och träning i dag och att han kommer iväg till praktiken som planerat. Jag hoppas att han är lite peppad på att ta MINI-cykeln till praktiken när det är okej väder, för då har jag en chans att komma i någorlunda till till jobbet.

Lev väl!

Ny dag i morgon efter ett bakslag.

I morgon är det måndag och början på en ny vecka med praktik för A. I fredags kom han tyvärr inte iväg eftersom moppen vägrade att starta. Då ringde han till praktiken och förklarade vad som hade hänt, men han gav sig inte tusan på att komma iväg. Det finns ju i alla fall två alternativ till moppe: promenera eller cykla. När jag fick reda på att han inte hade kommit iväg så sa jag till honom att det bästa vore att han hade ringt ner till praktiken och sagt att han blev sen och därefter promenerat eller cyklat ner. Han hade blivit max 20 minuter sen..

I morgon får jag nog stanna hemma ett tag för att se att han verkligen kommer iväg, och om inte annat så får jag väl köra honom till praktiken.

Håll tummarna för att han kommer iväg!

Lev väl!

Yes!!

Frågan är vad det var som gjorde att A kom iväg till praktiken i dag? Hade han kommit iväg även om vi inte hade ändrat tiden till 9-12? Vem vet.. Det spelar egentligen ingen roll. Det viktigaste var att han faktiskt kom iväg i dag och det utan problem - och dessutom i god tid. Underbart! Jag pratade lite med honom under frukosten och sa att det märks väldigt mycket på honom när han har haft en bra dag och när han inte har haft en bra dag. I helgen var ju hans äldsta syster hemma på besök med in sambo och A satt med extra länge vid middagen och stannade dessutom kvar uppe och tittade på tv med oss. Kors i taket! I dag hade han en kompis hemma efter praktiken och han sms:ar med en tjej. Hoppfullt!

I morgon har jag utvecklingssamtal med en elev med förälder så jag behöver åka tidigt och jag hoppas verkligen att A har drivkraften att komma upp ur sängen och iväg till praktiken med hjälp av sin syster. Vi får se!

Lev väl!

Två dagar hemma..

.. och jag hoppas att det inte blir fler.

A hade gjort praktik i fyra dagar när en av pedagogerna på gymnasieskolan sa att han skulle praktisera 9-14 istället för 9-12. Då tog det stopp. Hemma har vi undrat och funderat på vad det kan bero på och vi har kommit fram till att det ev kan bero på att A är lite osäker på hur det skall lösa sig med lunchen. Vi hade lagt fram 70 kr på matbordet så att han skulle kunna gå över till pizzerian och köpa sig något att äta, och vem vet - det kanske var en sådan bagatell som gjorde det: osäkerheten över lunchen. A säger själv inget, och vi kan ju bara spekulera med tanke på vad vi har haft att jobba med/mot tidigare. I dag bredde vi mackor till honom så att han inte skulle behöva gå iväg eller värma någon mat - bara äta, men det hjälpte inte heller..

Jag tog kontakt med A's mentor i dag och frågade om vi kunde backa ett steg tillbaka och låta A göra praktik 9-12 ett tag till, och det var inga problem. Så från och med i morgon, torsdag, så är det tillbaka till ruta ett som gäller. Tänker att det är bra att få in en rutin på att komma iväg och känna sig trygg i det innan det är dags att utöka tiden. När det har gått några veckor så kanske vi kan be praktikledaren fråga A om han har möjlighet att stanna kvar lite längre, och då är ju A redan där och behöver inte bygga upp någon oro (eller vad det nu handlar om).

Håll tummarna för att han kommer iväg i morgon!

Lev väl!

Vilken förändring!

Hade själv väldigt svårt att vakna i morse och låg och drog mig i nästan 60 minuter. Hoppades att sonen inte skulle vara lika trött. När jag kom ner till hans rum så låg han och sov med hörlurarna i öronen och jag tänkte att han måste varit väldigt trött i går kväll om han fortfarande låg på samma sätt med hörlurar, men det visade sig att han hade vaknat vid 5-tiden och varit pigg och då lyssnat lite på musik för att kunna somna igen. Direkt när han vaknade så tittade han på klockan och frågade om jag hade stängt av den, men det hade jag ju inte. Han måste ha gjort det själv och nu kände han att det var hög tid att gå upp. Nu hände något som inte har hänt på evigheter: han sträckte sig mot sänglampan och tände den! Va? Det brukar vara jag och maken som tänder här och där för att få in lite ljus i ögonen på sonen.

A gick upp nästan på direkten och gjorde därefter i ordning sig för att lite senare komma upp och äta frukost. Han klämde i sig två toast och såg själv till att han tog sin medicin. Framsteg! Efter frukosten så  gick han iväg och fixade resten som behövdes innan det var dags för avfärd. Ingen mage som krånglade och inga konstiga krämpor i dag heller - vilken förändring! Moppen startade som den skulle och han puttrade iväg i tid. Jösses!

Vid middagen på kvällen så berättade han lite om hur dagen hade varit och vad han hade gjort. Han var pigg och pratsam hela tiden. Kul. Maken hade köpt två par jobbarbrallor till A eftersom A blir rätt smutsig på praktiken, och A fick prova brallorna och såg väldigt nöjd ut. Det känns som om det här kan fungera på ett lite längre perspektiv. Underbart!

Lev väl!

Bra dag = rakryggad son

Vaknade i morse med förhoppningen om att det skulle bli en bra dag. Sonens första dag på praktik, och det kan man ju aldrig veta hur det skulle gå. Skulle han ligga kvar i sängen och inte gå upp alls? Skulle han gå upp, göra sig i ordning för att därefter få ont i magen och hamna inne på toa i en hel evighet? Eller skulle han faktiskt gå upp och för en gångs skull komma iväg? Jag måste medge att det fanns en viss oro i kroppen men även ett visst hopp.

Morgonen avlöpte väl och A kom upp ur sängen, duschade och åt frukost, tankade mopparna, kom in och borstade tänderna för att därefter klä på sig ytterkläderna och ge sig iväg. Va?! Inte ett ord om att magen var orolig. Inte ett ord om några andra konstiga krämpor. Inte ett ord om hjärtklappning. Underbart! Det var lite ovisst om moppen skulle starta eller ej så jag dröjde mig kvar hemma lite extra länge så att jag hade en möjlighet att kunna skjutsa honom till praktiken om moppen strejkade totalt. Efter mycket om och men så fick han igång moppen och kunde köra iväg. En underbar känsla infann sig hos mig! För andra föräldrar är det väl en självklarhet att barnen ger sig iväg på morgonen, men det är det inte för oss. För oss har det snarare blivit tvärt om - vi blir förvånade om A går iväg.

Eftersom A inte har varit i skolan på evigheter och inte heller har någon vana att vara ute och jobba så skulle han bara vara på praktikplatsen i tre timmar till en början. Det var nog ett bra beslut. Under de här tre timmarna så han jag tänka ganska många gånger på honom och undrade samtidigt hur han hade det. När klockan var ett så ringde jag för att höra om hans praktik hade varit bra, och det hade den. Han sa att det var jobbigt men roligt. Det låter lovande!

Som jag har skrivit i tidigare inlägg så märks det väldigt väl på honom när han mår bra, och i dag var det en sådan dag igen. Han babblade och pratade vid middagen och det märktes så himla tydligt att han var nöjd och glad. Härligt! I morgon är det en ny dag och jag hoppas att den blir lika bra för honom som dagen i dag var.

Lev väl!

Man märker skillnad..

..när sonen har haft en bra dag och när han inte har det. I dag var en bra dag. Väckte honom 07.00 eftersom han skulle till nya praktikplatsen och hälsa på tillsammans med sin mentor på skolan. Seg som vanligt så drog han sig i sängen och gick nog inte upp förrän 07.45.. Då blev det plötsligt lite bråttom - fast å andra sidan så har A aldrig bråttom, så vi kom iväg aningens senare än planerat och A var ca 5 minuter sen till skolan. Jag släppte av honom där och bad att han skulle ringa mig när han hade varit på praktiken och det tog inte mer än drygt 30 minuter innan han ringde igen. Han lät nöjd och uppåt och var på väg hem igen. Han berättade att de hade bestämt att han skall göra praktik onsdag till fredag 8-12  den här veckan, så får vi se hur tiderna blir i nästa vecka.

På eftermiddagen/kvällen var A väldigt uppåt och han till och med sträckte lite på sig när vi satt och åt. Inte den där hängiga sonen som det kan vara.. Skönt att se. Nu hoppas vi bara att han kommer iväg varje dag så att han får uppleva lite framgång igen. På frågan om han behöver uppbackning i morgon bitti så att han kommer iväg så svarade han att han bara behöver hjälp med att komma upp ur sängen - "för det är ju det som är svårt.. sedan är det inga problem." För säkerhets skull så skall jag avvakta lite med att ge mig iväg i morgon bitti. Skall kolla så att han verkligen kommer upp ur sängen och efter det så kanske storasyster A kan baxa iväg honom. Vi får se hur det blir!

Lev väl!

Vad skall man göra??

Tankarna far hit och dit i huvudet flera gånger om dagen. Försöker hålla igång både jobb och fritid så gott det går trots alla "problem" med A. När jag väl är på jobbet så är jag närvarande där, men emellanåt så går tankarna till vår hemmasittare och vad vi eventuellt skulle kunna göra för att få en tillvaro så bra som möjligt för honom. Sabbatsår? Praktik? Eller något annat? Internatskola, kanske? Om det nu finns någon sådan för tonårskillar med ADD och som är helt utan egen motor.. Skulle inte tro det. Ibland känns det som om han skulle behöva en personlig assistent som hängde med honom på olika aktiviteter som t ex gym eller bio. Jag och maken är ju på jobbet hela dagarna och då finns det ju ingen som kan vara back-up och se till att det händer något. I bästa fall går A upp på förmiddagen, duschar och gör sig i ordning (för att därefter sätta sig vid datorn). Det känns som om vi inte har någon koll alls.. Visst, vi kan stänga av Internet, men hur går det då med A's syster? Skall hon också bli drabbad? De gånger som vi har stängt av Internet eller tagit datatillbehören så har A mer eller mindre stannat i sängen hela dagen.

Jag pratade med läkaren om någon sort startmedicin, men hon sa att de flesta är likadana och om han har testat Ritalin så är det nog ingen idé att prova någon annan. Märkligt. Hur skall vi då göra? Vänta på att frontalloben blir maximalt utvecklad någon gång i 25-års åldern? Skulle inte tro det. I dagsläget fungerar inte skolan, han gör typ ingenting förutom att spela med kompisar och prata med dem via Skype. Ibland åker han iväg och lanar med några, och det är ju alltid positivt att han lämnar sitt rum ibland.

Jag önskar att vi fick kontakt med någon/några andra som har varit i samma situation som oss och som kunde komma med tips och idéer om hur man kan göra. Tips och idéer från människor som inte har en aning om vad det rör sig om kan vi vara utan. På orten där vi bor har kommunen startat en verksamhet som skall fånga upp ungdomar som lämnar gymnasiet - kanske kan det vara något? De lär ha bättre resurser att möta upp hemma och coacha lite mer än vad skolan har möjlighet till. Tänk om man kunde få vara hemma under en period och backa upp sitt barn utan att för den sakens skull förlora sin inkomst - DET hade varit något. Personlig assistent till sitt eget barn. Med lön.

Nästa vecka är det lov och då lär säkert A blomma upp något eftersom det inte innebär krav från oss eller skola. Alla kan dra en lättnadens suck i några dagar. Jag skall försöka locka med mig A på något trevligt i slutet av veckan eftersom jag är ledig ett par dagar då. Funderar på om ett studiebesök på lackverkstaden eller Volvo kan vara något? Gå på gym med morsan är väl knappast något han har lust med, så det får jag nog skippa.

Tankarna mal vidare. Flera gånger om dagen finns de där i huvudet utan att man kan göra något åt det..

Lev väl!

Oj! Tiden har gått och det var länge sedan som jag skrev här. Det har liksom inte känts nödvändigt eftersom jag har haft andra kanaler att "pysa" min frustration i. För den som inte kommer ihåg så kan jag göra en kort sammanfattning:

A fick utlåtandet ADD i början av 2012 och då tänkte jag att allt skulle ordna sig i och med att det finns bra mediciner och hjälp att få när man väl vet vad det är som är själva kärnan i problemet. Men ack vad jag hade fel.. A fick hjälp från BUP med att gå igenom vad ADD egentligen är och hur det påverkar honom. Skolan fick samtidigt information om A's problem/svårigheter och hur de skulle kunna arbeta för att hjälpa honom på bästa sätt. Trots insatser från olika håll så blev det inte mycket bättre - A blev kvar hemma till stor del och jag tror att det bl a berodde på att han gav upp och insåg det omöjliga i att komma ikapp och fixa betygen. Både hem och skola fokuserade på att han skulle fixa betyg i svenska, engelska och matte, och han fixade både de svenska och engelska nationella proven. Trots mycket arbete för att han skulle göra samtliga delprov i matten så missade han den munliga delen och IM var ett faktum (fast det hade vi ju redan räknat med).

A och jag besökte IM och det verkade riktigt bra! Det kändes som om A var motiverad till att börja där och att faktiskt fixa några betyg så att han kunde söka in till Fordon, som är drömmen för honom just nu. Skolavslutningen närmade sig och A lyste med sin frånvaro även då. Någon skolavslutning i 9:an eller skolresa hade han verkligen inte lust med. Vi försökte få honom till skolavslutningen för att han skulle få ett avslut på sin grundskoleperiod, men det struntade han i. Lite trist.. tycker jag som vuxen.

Sommarlovet kom och med det återvände livet för A. Dataspel, kompisar, sol och bad. Härligt! A mådde bra hela sommaren och delar av familjen var och hälsade på hans äldsta syster i Skåne. A mådde fortfarande bra och livet lekte. Dock närmade sig hösten med stormsteg och det var snart dags för skola igen. A var med på uppstartsveckorna (nästan varje dag) och allt kändes hoppfullt, men när det var dags för "den vanliga skolan" så började alla bekymmer igen. Magen krånglade, A mådde inte bra, A var trött.. Möten, mail, samtal, åtgärder, möten igen, ytterligare samtal, googla ADD, funderingar på vad allt beror på, tankar om framtiden och annat började snurra på som vanligt igen. Det spelade liksom ingen roll vad vi hittade på, för det fungerade ändå inte. Medicinen Ritalin som A fick av läkaren på BUP blev han "konstig i huvudet" av och var tvungen att sluta med.  I dagsläget tar han endast Setralin och Inderal som hjälp, men det räcker tyvärr inte fullt ut. När vi satt på BUP för en vecka sedan så konstaterade kuratorn att A mest troligt behöver något istället för Ritalin för att få igång motorn igen. Motor är något som han sannerligen behöver! Just nu händer det absolut ingenting om vi inte är på honom som små terriers hela tiden. Rätt så jobbigt, faktiskt.

I dag var det möte på skolan igen och då bestämde vi att A skall praktisera några dagar i veckan och läsa matte resten av tiden. Han skall åka ner till skolan för att hämta uppgifter som skall göras hemma med hjälp av filmer på YouTube eller andra ställen. A och jag kollade upp ett möjligt ställe för praktik och det verkar som om de kan ta emot honom några dagar per vecka. Hoppas, hoppas, hoppas att det kan fungera. Läkaren på BUP skall ringa mig i morgon för en avstämning och förhoppningsvis så har hon förslag på en annan startmedicin som kan hjälpa A.

Familjen får ta en dag i sänder och försöka hålla modet uppe även om det inte fungerar för A. Det känns så oerhört viktigt att han få lyckas för en gångs skull.. De senaste tre åren har varit kantade av s k misslyckanden för hans del. Det är inte så att vi ser det som misslyckanden, men jag misstänker att han själv gör det.

I morgon är det dags för A att hämta veckans matteuppgifter på skolan för att därefter åka hem och jobba lite matte. Håll tummarna att det fungerar - både med matten och med praktiken.

Lev väl!

Utredningen klar.

I tisdags var maken och jag på BUP för att ta del av deras sammanfattning av utredningen, vilket var väldigt intressant. Vi började mötet med att prata lite om bakgrunden och om hur psykologerna ser på läget. Efter det så tog en av psykologerna fram A's testresultat och visade för oss samtidigt som hon berättade hur testerna hade genomförts och hur A's resultat var. Väldigt intressant. Om jag minns resultaten någorlunda så var de ungefär:
A är normalbegåvad enligt snittet på testerna. Dock finns det ett test som drar ner resultatet en del och det är snabbheten i det han gör. Om man ser till 100 elever så är det bara 3 som är långsammare än A. Det i sin tur innebär att A behöver få mer tid när det handlar om prov och andra uppgifter som skall göras.
A har svårt för att se helheten, strukturera och planera sitt arbete - inte okänt för oss.. Testet innebar att A skulle rita av en väldigt detaljrik figur som också bestod av några större geometriska former. A hade tydligen börjat rita på en av de geometriska formerna, men avvikit när det dök upp något detaljerat, ritat det, och därefter fortsatt med den geometriska formen, vilket då i sin tur visar att han inte riktigt har förmågan att se helheten. A fick med i stort sett alla detaljer och han var väldigt noggrann när han ritade. När han var klar med den första ritningen så tog psykologen undan ritningen och gav honom ett tomt papper och bad honom att återskapa figuren ur minnet. A började rita och fastnade återigen i detaljerna men fick med i stort sett allt, men och med att han inte hade noterat de geometriska figurerna tidigare så blev de inte proportionerliga.
A har svårt för att behålla fokus en längre stund om det handlar om något som inte är intressant för  honom. Testet bestod av att han skulle sitta framför en dataskärm och trycka på en knapp varje gång han såg en viss figur.. På en vit skärm dök det upp cirklar och andra figurer och då skulle han trycka varje gång han såg t ex en grön prick. I testet var han långsam men hade alla rätt av de han hann med. Testet mätte också hans kroppsrörelser under de  20 minuter som testet pågick och det visade att han hade svårt att hålla fokus en längre stund, och han började röra på sig relativt tidigt i testet för att kunna hålla fokus.
Testerna visade också att A har svårt för "öga-hand", vilket innebär svårigheter att t ex skriva av från tavlan eller andra liknande situationer där han skall läsa och skriva i samma uppgift.

Kort summerat så innebär det här att A behöver mer tid så sig för vissa uppgifter i skolan, som t ex i provsituationer. Om möjligt så är det bra om han kan få visa sina kunskaper muntligt istället för att skriva dem på papper. A behöver också få hjälp med att planera och strukturera sina arbeten och han bör kanske få möjligheter att lägga in kortare pauser i arbetet eftersom han har svårt att behålla fokus en längre stund. (Om man skall sätta stämpeln i pannan på honom så blir det en ADD-diagnos.)

Jag känner mig oerhört glad över att det här uppdagades så här precis före de nationella proven, och förhoppningsvis kan skolan anpassa A's provtillfällen så att han verkligen kan få visa vad han kan. Det innebär också att pedagogerna på hans skola är skyldiga att hjälpa och stötta A enligt hans behov och förhoppningsvis har de större förståelse nu än tidigare för hans situation. Dessutom ställer det gymnasievalet i en helt annan dager eftersom vi nu kan söka gymnasiet med hjälp av "fri kvot", vilket kort innebär att man tar hänsyn till hans tidigare sjukdomsbild och den nya diagnosen och på så vis ger honom lite specialbehandling i ansökningsförfarandet. Jag pratade med SYV på vår skola och hon hade svårt att se att han inte skulle få en plats på gymnasiet via Fri kvot. Nu är det bara frågan om vad han skall söka - Fordonsprogrammet eller Bygg- och Anläggningsprogrammet..

A var i skolan i tisdags, men inte i onsdags och torsdags. Misstanken om att han behöver smälta det här finns, och det är ju inte så konstigt. Från att ha haft en lite speciell syn på ungdomar med ADHD och andra bokstavskombinationer till att själv ha en - det kan inte vara lätt. A har visserligen haft några kompisar med ADHD, men han har nog alltid sett sig själv som "normal". I nästa vecka skall han tillbaka till BUP för att gå igenom testerna och då kan de förhoppningsvis ge honom lite mer info och stöttning. Därefter vill det väl bara till att han tar emot den hjälp han kan få i skolan och inte försöker låtsas som om han kan fixa skolarbetet på samma självständiga sätt som sina kompisar.

Det som retar mig mest i den här historien är nog A's tidigare rektor. Jag kommer aldrig att glömma när han gick på A och bad honom själv bestämma vilka lektioner han skulle gå på eftersom han inte gick på de lektioner som vi hade bestämt. Gör man ens så som vuxen? Borde det inte finnas lite ödmjukhet och kanske en tanke om att det kan finnas någon problematik bakom elevens agerande?

Jag har vid flera tillfällen påpekat att det är något som har med skolan att göra i och med att A hela tiden har kunnat prata med okända människor i affärer och på andra platser. A har dessutom haft många nya kompisar som han har skaffat helt på egen hand, men varje gång han skulle till skolan så blev det stopp. A har ju hela tiden hävdat att pedagogerna på skolan är bra och att klasskamraterna är bra och att han inte ville byta klass. Nu med en del av facit i hand så kanske det inte var så konstigt att han inte ville gå till skolan.. Det måste ha varit riktigt jobbigt för honom.

Lev väl!

Födelsedag!

I dag fyller A år! Började dagen med sång och paket, och för en gångs skull hade A varit vaken sedan 06.00.. Anledningen till det var nog i och för sig att han hade lanat med en kompis natten till söndagen och sov större delen av söndagen för att gå och lägga sig ganska tidigt på kvällen. Med så mycket sömn så kan man väl inte göra annat än vakna tidigt på sin födelsedag. Maken fixade ägg & bacon till frukost och A kom iväg till skolan i tid. När jag träffade A senare på eftermiddagen så berättade han att de hade sjungit för honom, vilket han verkade tycka vara okej. Det är också många som har grattat honom på FB och telefonen har gått varm. Härligt att bli uppmärksammad för en som har/har haft social fobi ;-)

A fick bestämma middagen i dag och det blev lövbiff och potatiskroketter samt världens godaste tårta till kaffet. Vi hade en trevlig middag och för en gångs skull så var det vare sig musik eller tv på. Ovant.

I morgon skall jag och maken ner till BUP för att få en sammanfattning av den utredning som de har gjort. Det skall bli intressant att höra vad de har att säga. Förmodligen blir det väl att A har vissa uthållighetsproblem och låg motivationsgrad gällande vissa saker. Vi har ju sett att det kan bli riktigt bra fart i honom när det är något som han är intresserad av.. I nästa vecka skall A tillbaka till Helena och nu var det riktigt längesedan som han var där. Han har inte upplevt att behovet har funnits, och faktum är att han har klarat att komma iväg till skolan rätt bra för det mesta. Emellanåt så kan det dyka upp huvudvärk eller magont som ursäkt för att inte komma iväg, och varje gång så förklarar vi för honom att man kan ta en värktablett och faktiskt pallra sig iväg ändå.

A's målsättning är att klara svenska, engelska, matte och ytterligare fem ämnen för att ha en chans att komma in på en gymnasieutbildning, men frågan är om han gör det. Trots att målet hägrar så tar han ändå inte chansen att göra sitt bästa (eller så har han inte förmågan). Han vill rätt mycket men når inte riktigt fram. Om han inte klarar betygen så finns ju alltid alternativet att gå på IM, vilket jag tycker verkar vara ett bra alternativ. Fördelen med IM är bland annat att de som jobbar där har erfarenhet av elever med en något brokig bakgrund. Förmodligen blir det så att A söker till ett vanligt gymnasieprogram i första hand och till IM i andra hand, så får vi se var han hamnar. Det kan vara lite tufft för honom att fixa betyg i ämnen som han inte har deltagit i sedan år 7, men vi får hålla tummarna att han har lite inre motivation och drivkraft så att han lyckas.

Lev väl!