Motigt

Väckte A som vanligt i morse, men jag märkte ganska snabbt att han inte var tillräckligt aktiv för att ens tänka tanken att gå till skolan. Han var seg och dröjde sig kvar i sängen trots att jag påminde honom flera gånger. Efter ett tag kröp det fram att han inte ville gå på engelska B eftersom det inte var så många som han kände där och att han satt långt fram och får frågor då och då även om han inte räcker upp handen. Jag försökte övertala honom om att ändå försöka och att han skulle överleva även om det skulle bli lite jobbigt. Han sa att Helena kanske kan följa honom till nästa veckas lektion i engelska B, men det är ju inte alls säkert att hon har tid med det. Hur som helst så fick jag åka till jobbet efter en stund, för jag hade ju fått några kollegor att gå in och täcka för mig på morgonen så att jag skulle kunna köra A till skolan. Så om han var fullt övertygad om att han inte skulle gå ner så var det lika bra att åka till jobbet.

När jag kom hem på kvällen så berättade A att Helena kommer och följer honom ner till skolan i morgon, och han hade tydligen fått välja det själv. Det verkar som om han har fått förtroende för Helena och det känns ju bra för oss föräldrar också.

Lev väl!

Helena hämtade i dag också.

I morse kom Helena från BUP och hämtade A. Jag hade redan åkt till jobbet, men fick i efterhand reda på att det hade gått bra och att A var kvar i skolan tills dess att han skulle möta Lasse på Fyren för att räkna matte. Både skolan och matten hade fungerat bra. Efter det gick maken och A över till Kungsmässan för att leta kläder till A och för ovanlighetens skull så hade A inte bråttom hem. På eftermiddagen hade A sin sista körning med moppe på bilskolan, och det hade också gått bra. Dit gick han helt själv.. Nu är det bara lite extra plugg inför teoriprovet, för det lär vara riktigt svårt har jag hört.

På jobbet i dag så frågade min chef "hur har du det egentligen..?" fast han tidigare hade lovat att han inte skall fråga hur jag har det. När man frågar mig hur det egentligen är och när jag tänker efter så är det så himla lätt att tårarna kommer eftersom det är så mycket just nu. Det är mycket kring A, det är mycket på jobbet och det är svårt att få ihop det så som jag vill. Mest av allt känner jag pressen kontra jobbet eftersom mina arbetskamrater får gå in och täcka för mig när jag är på möten, följer A till skolan mm. Även om A är långt viktigare än jobbet så har jag ändå en känsla av att jag vill göra allt så bra som möjligt på jobbet, även om det är svårt att hinna med. Trösten är att min chef också sa "det får vara så en tid nu." Han säger också att det är ok att jag "genar lite i kurvorna" nu.. fast, även om han säger så så är det ändå så att mina arbetskamrater får hoppa in då och då för mig..

Det finns säkert de som tycker att jag borde lämna bort hästen, men då försvinner en stor del av glädjekällan i mitt liv - just därför får det vara lite jobbigt just nu, för jag är övertygad om att det inte varar för alltid..

Lev väl!

Helena från BUP hämtade A.

I dag var det dags för BUP att göra en insats för att få A till skolan. Han var uppe i tid och gjorde sig i ordning och var helt klar när Helena kom. De gick iväg tillsammans och skulle prata under tiden som de promenerade. Efter en stund ringde Helena och berättade att A hade varit riktigt nervös på vägen ner, men att han hade gått in i skolan och skulle försöka stanna där till lunch. Han hade själv fått välja hur länge han ville stanna och då hade han föreslagit fram till lunch. Nu fungerade det inte riktigt så bra som han ville, och han ringde från skolan och berättade att han skulle gå hem redan efter en lektion. Förklaringen till det var att klassen skulle ha slöjd och att han inte jobbade med något där.

På eftermiddagen ringde Helena och pratade med A. Hon skall hämta honom i morgon bitti också och pratar väl lite med honom på vägen ner. Hoppas att han kan pressa sig själv lite och inte ge upp direkt..

Lev väl!

Nytt BUP-möte

I dag var A och maken nere på BUP för ytterligare ett möte. A var ensam inne med Helena i ca 1,5 timma och maken fick läst mycket i sin bok. Efter mötet så kom båda två ut och de såg rätt nöjda ut. Nu är planen att Helena skall komma hem och hämta A på tisdag och onsdag i nästa vecka, så skall de göra sällskap ner till skolan. Frågan är hur han tacklar det? Den stora fördelen är att Helena vet hur hon skall hantera situationen och hjälpa A så att han klarar den ångest som blir när han skall gå ner till skolan.

I morgon har A en ny tid för moppekörning, och det är jättebra att han kommer ut då och då. På fredag är det en ny tid med Lasse för mattedrillning. Lasse ringde i dag och berättade att skolan har avsatt ytterligare en timma per vecka för A's enskilda undervisning. Jag misstänker att nästa onsdag blir en jobbig dag för A med Helena på morgonen, Lasse före lunch och moppekörning på eftermiddagen. Håller tummarna för att han klarar det bra.

Nu på fredag är tanken att A skall gå ner till Lasse på egen hand, och enligt honom själv så är det inga problem. Eventuellt åker jag ner till jobbet för en lektion på morgonen och åker därefter hem för att följa A till Lasse. Vi får se hur det blir.

Lev väl!

Möte på skolan.

Måndag. I dag var det bestämt att A verkligen skulle göra ett försök att komma ner till skolan. Jag åkte till jobbet men maken var hemma. A kom inte iväg till första lektionen, men skulle göra ett försök att gå ner till andra lektionen. När jag kollade mobilen på jobbet så såg jag att maken både hade ringt och skickat sms. Det visade sig att A hade gått iväg men bara kommit halvvägs till skolan innan han bröt ihop och ringde till sin pappa och berättade hur han kände sig. Även om det inte gick att komma ner till skolan så var det ändå ett framsteg att han kom så långt och att han kan berätta hur han upplever känslan - ett steg i rätt riktning. När jag fick reda på vad som hade hänt så ringde jag hem för att stötta honom och berätta att det inte gjorde något att han inte kom ner till skolan, och att det viktigaste var att han verkligen försökte. På onsdag har han möte på BUP och då kan han prata med dem om det som hände.

På eftermiddagen var jag nere på skolan för att träffa rektor, mentor, personal från SPC och Lasse som träffar A för enskild undervisning. Mötet var bra och vi bestämde att A skall få träffa Lasse ytterligare en gång i veckan och vi får reda på dag och tid senare i veckan. Om ca 14 dagar så skall vi ha ett möte nere på BUP, och vi bestämde i dag att avvakta med att låta A göra fler försök att gå ner till skolan. Det är viktigt att han inte misslyckas gång på gång och vi hoppas att BUP kan ge honom redskap och tekniker av som kan hjälpa honom på lite sikt.

När jag kom hem från mötet så satte jag mig och fikade med A och vi satt säkert i 45 minuter och pratade. Mysigt. Jag tror att han var lättad över att få slippa göra fler försök att komma ner till skolan.

Lev väl!

Sammanfattning

Oj då, kom på att jag alldeles har glömt av den här bloggen. Vi har fortfarande inte fått ner A till skolan, men arbetet går sakta men säkert framåt. Han är positivt inställd till den enskilda undervisningen med Lasse och han kan tänka sig att träffa Lasse fler dagar i veckan. A har också träffat Helena på BUP vid två tillfällen och det har också varit bra enligt maken.
I tisdags fixade jag så att jag kunde vara hemma lite längre än vanligt så att jag skulle kunna köra ner A till skolan, men när det var dags att åka så bara det låste sig för honom. Tårarna rann ner för kinderna på honom och han berättade att han inte vågade åka ner eftersom han var orolig för vad de andra skulle fråga och tänka. Ett stort steg i rätt riktning bara att han sätter ord på sina känslor! Jag tvingade inte ner honom, utan mailade istället till hans mentor och till kuratorn där jag bad dem att åter igen prata med klassen och förklara att A inte vill ha några kommentarer eller frågor när han kommer till skolan. Nästan direkt ringde kuratorn till mig och vi pratade en stund om hur vi skulle kunna göra för att A skall känna sig mer bekväm i situationen som uppstår. Hon ringde också till A som fick vara med och bestämma om vad och hur mycket som skulle berättas för klassen. Bra. Nu återstår bara arbetet med att få honom över den enorma tröskeln som det innebär att ta sig ner till skolan efter många, många veckor utan skola.
I går var det ett nytt möte för A på BUP och vad jag kan förstå så var det ett bra möte. Det är viktigt att A aktiverar sig på något sätt och jag har erbjudit honom att hänga på nu när jag skall börja löpträna, men frågan är om han vill det.. Moppekursen är ju ett sätt att aktivera sig. Teoridelen är avklarad och nu har han kört två gånger på bilskolan, och det är inga som helst problem för honom att gå dit.

Lev väl!

Bra dag.

I morse gick A upp nästan direkt och klev in i duschen. Jag var tvungen att åka till jobbet men maken var hemma och gjorde sällskap med A ner till BUP. Mötet där var bra och A berättade sakligt och relativt ingående om sin blyghet och oro för olika saker. Maken fick flika in där det behövdes, men på det stora hela så skötte A sig riktigt bra.

Efter mötet på BUP så gick de och fikade innan det var dags för nästa möte. Matteträff med Lasse från skolan. Lasse skall hjälpa A så att han inte kommer efter i matten samt se till att eventuella luckor fylls i innan det är dags att börja 9:an. Fördelen med att Lasse stämmer av mattekunskaperna är att möjligheterna för betyg ökar avsevärt. Om de bara kan se att A har de kunskaper som krävs så bör han kunna få ett betyg till sommaren. Enligt maken så var Lasse väldigt nöjd med A, och de skulle egentligen bara ha suttit tillsammans i en timma, men de satt i en och en halv timma. Positivt. Dessutom var A väldigt nöjd med Lasse och matten, och det känns bra för oss också då.

Nästa vecka blir det BUP på onsdagen och träff med Lasse på fredagen.

Lev väl!

Nu händer det saker:)

A kom visserligen inte iväg till skolan i dag heller, men maken pratade med BUP i morse och fick då reda på att A har fått en återbudstid i morgon förmiddag. För sonens del blir det både BUP och enskild undervisning samma dag - hoppas att han pallar det. Maken följer med honom till båda mötena eftersom jag är ensam pedagog med 25 tonåringar på jobbet.

Lev väl!

Pigg men ändå ingen skola.

Måndag morgon. Väckte A i morse som vanligt och han gick upp och fixade i ordning sig, men lite senare så fick jag ett SMS av maken där han skrev att A inte hade kommit iväg. Synd, eftersom det verkade så lovande när jag väckte honom. Det lär ju inte bli lättare att komma iväg ju fler dagar som går..

I dag fick vi våra nya markiser monterade och elen var avstängd större delen av dagen. Lite trist för A som vare sig kunde se på TV, lyssna på musik eller träna moppeteori på datorn. Så kan det bli:)

Lev väl!

Enskild undervisning.

Äntligen fredag. Åkte ner till jobbet som vanligt för att ha första lektionen, men därefter satte jag mig i bilen igen för att åka tillbaka hem och hämta upp A. Vi skulle ner till skolan och möta Lasse som skall ha enskild undervisning med A i ett antal veckor framöver med start vecka 10. Till en början träffas A och Lasse en gång per vecka på kommunens bibliotek och efter det kanske vi utökar antalet tillfällen till två per vecka.

A verkar tycka att det är OK med enskild undervisning, men vi får väl se om det bli annat ljud i skällan när det väl blir dags.. Förhoppningsvis inte.

Lev väl!

Möte på skolan.

Tisdag och möte på skolan på eftermiddagen, men innan dess tillbringade jag en dag hemma med sonen. Väckte honom som vanligt vid sju, men även i dag hade han svårt att komma upp ur sängen. Då blev jag faktiskt rätt irriterad, för om man inte ens bryr sig om att gå upp trots att man blir väckt flera gånger - då är måttet rågat. Ställde på A med hot om att skita i att hämta datorn som precis är lagad efter ett haveri, och då blev det minsann fart i honom. Jag ställde också på honom lite med eget ansvar och tankar kring framtiden, men frågan är om han är mottaglig för det. Hur som helst så satt han mitt emot mig vid matbordet, jag med mina uppsatser som skulle rättas och han med sina grammatikuppgifter. Jag kan villigt erkänna att mina uppsatser fick maka på sig lite då och då när A behövde hjälp, men dagen är lång och det räcker att uppsatserna är klara före läggdags. Det var ett par riktigt trevliga timmar vid bordet med prat om både grammatik, skola och verklighet. A berättade att han ofta ligger vaken på kvällarna för att han är orolig för hur det skall gå med skolan, gymasiet och framtiden. Mitt svar till honom blev då att han gärna får berätta för oss om sin oro så att vi vet om den och kan hjälpa honom med den. Jag sa också till honom att vi vuxna skall hjälpa honom att fixa det här, om han bara hjälper till själv genom att göra det vi ber honom om. Ingen hittar på saker för att djävlas med honom, utan för att hjälpa honom.

På eftermiddagen satte vi oss i bilen för att åka och hämta hans dator och lämna tillbaka en sadel som jag hade lånat och provridit i. När det var klart så kidnappade jag A och han fick vackert åka med till stallet för att hjälpa mig med att bland annat väga upp hö. Faktiskt inga protester alls:) Man får passa på att stjäla lite tid när det går..

Mötet på skolan var bra. Det var jag och maken, kurator, mentor, rektor samt en kille från SPC. Tyvärr kom ingen från BUP trots att kuratorn hade ringt och bett dem komma till mötet. Maken berättade att A inte var prioriterad på BUP´s senast möte och att de inte vet riktigt när han kommer in i deras agenda. SPC ringer eventuellt till BUP för att ställa på dem något och det ser jag bara som en fördel. På mötet bestämde vi att jag och A skall gå ner till skolan för att träffa mentor samt den lärare som skall ha enskild undervisning med A så snart det är möjligt. Förhoppningen är att A snällt går med på det vi har bestämt, men man vet ju aldrig hur det blir med den saken. Efter det inledande mötet så skall A träffa läraren enskilt vid tre tillfällen, en gång per vecka. Om det då fungerar så utökar vi antalet tillfällen till två per vecka och så vidare. Inledningsvis skall A arbeta med matte för att inte hamna för långt efter sina klasskamrater, men risken finns att sommarskolan blir aktuell i år igen.

Rektorn är väldigt bekymrad över A´s rätt till utbildning, men som jag ser det så får det bli som det blir. Rektorn började prata om att eventuellt motivera A att gå om år 8, men det känns inte som en bra idé. Då är det bättre att A först blir så frisk han kan bli och försöker hänga med i skolan så gott det går. Om betygen inte räcker för gymnasieval när han går ut år 9 så får han gå in och ta 1-2 extra år för att läsa in de betyg som behövs. Eventuellt kan man kanske hänvisa till sjukdomsbilden och på så vis erhålla ett betyg trots att man inte riktigt når målen. Enligt skolverket kan man göra så när det handlar om sjukdom som inte är av tillfällig karaktär - och det kan man väl knappast kalla det med drygt ett års fråvaro..? Frågan är bara om BUP måste ställa en diagnos för att det skall gälla? Misstänker att det är så, och då får det bli så.

Lev väl!