I morse kom Helena från BUP och hämtade A. Jag hade redan åkt till jobbet, men fick i efterhand reda på att det hade gått bra och att A var kvar i skolan tills dess att han skulle möta Lasse på Fyren för att räkna matte. Både skolan och matten hade fungerat bra. Efter det gick maken och A över till Kungsmässan för att leta kläder till A och för ovanlighetens skull så hade A inte bråttom hem. På eftermiddagen hade A sin sista körning med moppe på bilskolan, och det hade också gått bra. Dit gick han helt själv.. Nu är det bara lite extra plugg inför teoriprovet, för det lär vara riktigt svårt har jag hört.
På jobbet i dag så frågade min chef "hur har du det egentligen..?" fast han tidigare hade lovat att han inte skall fråga hur jag har det. När man frågar mig hur det egentligen är och när jag tänker efter så är det så himla lätt att tårarna kommer eftersom det är så mycket just nu. Det är mycket kring A, det är mycket på jobbet och det är svårt att få ihop det så som jag vill. Mest av allt känner jag pressen kontra jobbet eftersom mina arbetskamrater får gå in och täcka för mig när jag är på möten, följer A till skolan mm. Även om A är långt viktigare än jobbet så har jag ändå en känsla av att jag vill göra allt så bra som möjligt på jobbet, även om det är svårt att hinna med. Trösten är att min chef också sa "det får vara så en tid nu." Han säger också att det är ok att jag "genar lite i kurvorna" nu.. fast, även om han säger så så är det ändå så att mina arbetskamrater får hoppa in då och då för mig..
Det finns säkert de som tycker att jag borde lämna bort hästen, men då försvinner en stor del av glädjekällan i mitt liv - just därför får det vara lite jobbigt just nu, för jag är övertygad om att det inte varar för alltid..
Lev väl!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar