Oj då, kom på att jag alldeles har glömt av den här bloggen. Vi har fortfarande inte fått ner A till skolan, men arbetet går sakta men säkert framåt. Han är positivt inställd till den enskilda undervisningen med Lasse och han kan tänka sig att träffa Lasse fler dagar i veckan. A har också träffat Helena på BUP vid två tillfällen och det har också varit bra enligt maken.
I tisdags fixade jag så att jag kunde vara hemma lite längre än vanligt så att jag skulle kunna köra ner A till skolan, men när det var dags att åka så bara det låste sig för honom. Tårarna rann ner för kinderna på honom och han berättade att han inte vågade åka ner eftersom han var orolig för vad de andra skulle fråga och tänka. Ett stort steg i rätt riktning bara att han sätter ord på sina känslor! Jag tvingade inte ner honom, utan mailade istället till hans mentor och till kuratorn där jag bad dem att åter igen prata med klassen och förklara att A inte vill ha några kommentarer eller frågor när han kommer till skolan. Nästan direkt ringde kuratorn till mig och vi pratade en stund om hur vi skulle kunna göra för att A skall känna sig mer bekväm i situationen som uppstår. Hon ringde också till A som fick vara med och bestämma om vad och hur mycket som skulle berättas för klassen. Bra. Nu återstår bara arbetet med att få honom över den enorma tröskeln som det innebär att ta sig ner till skolan efter många, många veckor utan skola.
I går var det ett nytt möte för A på BUP och vad jag kan förstå så var det ett bra möte. Det är viktigt att A aktiverar sig på något sätt och jag har erbjudit honom att hänga på nu när jag skall börja löpträna, men frågan är om han vill det.. Moppekursen är ju ett sätt att aktivera sig. Teoridelen är avklarad och nu har han kört två gånger på bilskolan, och det är inga som helst problem för honom att gå dit.
Lev väl!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar