Måndag. I dag var det bestämt att A verkligen skulle göra ett försök att komma ner till skolan. Jag åkte till jobbet men maken var hemma. A kom inte iväg till första lektionen, men skulle göra ett försök att gå ner till andra lektionen. När jag kollade mobilen på jobbet så såg jag att maken både hade ringt och skickat sms. Det visade sig att A hade gått iväg men bara kommit halvvägs till skolan innan han bröt ihop och ringde till sin pappa och berättade hur han kände sig. Även om det inte gick att komma ner till skolan så var det ändå ett framsteg att han kom så långt och att han kan berätta hur han upplever känslan - ett steg i rätt riktning. När jag fick reda på vad som hade hänt så ringde jag hem för att stötta honom och berätta att det inte gjorde något att han inte kom ner till skolan, och att det viktigaste var att han verkligen försökte. På onsdag har han möte på BUP och då kan han prata med dem om det som hände.
På eftermiddagen var jag nere på skolan för att träffa rektor, mentor, personal från SPC och Lasse som träffar A för enskild undervisning. Mötet var bra och vi bestämde att A skall få träffa Lasse ytterligare en gång i veckan och vi får reda på dag och tid senare i veckan. Om ca 14 dagar så skall vi ha ett möte nere på BUP, och vi bestämde i dag att avvakta med att låta A göra fler försök att gå ner till skolan. Det är viktigt att han inte misslyckas gång på gång och vi hoppas att BUP kan ge honom redskap och tekniker av som kan hjälpa honom på lite sikt.
När jag kom hem från mötet så satte jag mig och fikade med A och vi satt säkert i 45 minuter och pratade. Mysigt. Jag tror att han var lättad över att få slippa göra fler försök att komma ner till skolan.
Lev väl!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar