Möte på skolan.

Tisdag och möte på skolan på eftermiddagen, men innan dess tillbringade jag en dag hemma med sonen. Väckte honom som vanligt vid sju, men även i dag hade han svårt att komma upp ur sängen. Då blev jag faktiskt rätt irriterad, för om man inte ens bryr sig om att gå upp trots att man blir väckt flera gånger - då är måttet rågat. Ställde på A med hot om att skita i att hämta datorn som precis är lagad efter ett haveri, och då blev det minsann fart i honom. Jag ställde också på honom lite med eget ansvar och tankar kring framtiden, men frågan är om han är mottaglig för det. Hur som helst så satt han mitt emot mig vid matbordet, jag med mina uppsatser som skulle rättas och han med sina grammatikuppgifter. Jag kan villigt erkänna att mina uppsatser fick maka på sig lite då och då när A behövde hjälp, men dagen är lång och det räcker att uppsatserna är klara före läggdags. Det var ett par riktigt trevliga timmar vid bordet med prat om både grammatik, skola och verklighet. A berättade att han ofta ligger vaken på kvällarna för att han är orolig för hur det skall gå med skolan, gymasiet och framtiden. Mitt svar till honom blev då att han gärna får berätta för oss om sin oro så att vi vet om den och kan hjälpa honom med den. Jag sa också till honom att vi vuxna skall hjälpa honom att fixa det här, om han bara hjälper till själv genom att göra det vi ber honom om. Ingen hittar på saker för att djävlas med honom, utan för att hjälpa honom.

På eftermiddagen satte vi oss i bilen för att åka och hämta hans dator och lämna tillbaka en sadel som jag hade lånat och provridit i. När det var klart så kidnappade jag A och han fick vackert åka med till stallet för att hjälpa mig med att bland annat väga upp hö. Faktiskt inga protester alls:) Man får passa på att stjäla lite tid när det går..

Mötet på skolan var bra. Det var jag och maken, kurator, mentor, rektor samt en kille från SPC. Tyvärr kom ingen från BUP trots att kuratorn hade ringt och bett dem komma till mötet. Maken berättade att A inte var prioriterad på BUP´s senast möte och att de inte vet riktigt när han kommer in i deras agenda. SPC ringer eventuellt till BUP för att ställa på dem något och det ser jag bara som en fördel. På mötet bestämde vi att jag och A skall gå ner till skolan för att träffa mentor samt den lärare som skall ha enskild undervisning med A så snart det är möjligt. Förhoppningen är att A snällt går med på det vi har bestämt, men man vet ju aldrig hur det blir med den saken. Efter det inledande mötet så skall A träffa läraren enskilt vid tre tillfällen, en gång per vecka. Om det då fungerar så utökar vi antalet tillfällen till två per vecka och så vidare. Inledningsvis skall A arbeta med matte för att inte hamna för långt efter sina klasskamrater, men risken finns att sommarskolan blir aktuell i år igen.

Rektorn är väldigt bekymrad över A´s rätt till utbildning, men som jag ser det så får det bli som det blir. Rektorn började prata om att eventuellt motivera A att gå om år 8, men det känns inte som en bra idé. Då är det bättre att A först blir så frisk han kan bli och försöker hänga med i skolan så gott det går. Om betygen inte räcker för gymnasieval när han går ut år 9 så får han gå in och ta 1-2 extra år för att läsa in de betyg som behövs. Eventuellt kan man kanske hänvisa till sjukdomsbilden och på så vis erhålla ett betyg trots att man inte riktigt når målen. Enligt skolverket kan man göra så när det handlar om sjukdom som inte är av tillfällig karaktär - och det kan man väl knappast kalla det med drygt ett års fråvaro..? Frågan är bara om BUP måste ställa en diagnos för att det skall gälla? Misstänker att det är så, och då får det bli så.

Lev väl!