Tiden går fort..

Oj, oj, oj.. tiden går i en rasande fart och jag såg nu att det var länge sedan jag skrev, vilket förmodligen beror på att det mesta är rätt bra nu. A kommer allt som oftast iväg till skolan - dock inte alla dagar, men det är en klar förbättring om man jämför med hur det har varit. Vi har varit på ett par möten nere på skolan och jag och maken har fått tillåtelse av A att hälla is i sängen om han inte går upp, och i morse var första gången som vi verkligen gjorde det. Effekten blev väl inte den som var väntad, för istället för att studsa upp så låg A kvar, lätt vitglåmig i ansiktet och med ett frånvarande uttryck. Frågan är vad det beror på? Han stänger av datorn i tid och han säger att han somnar vid 23-tiden. Om han då sover till 07.00, oftast längre, så innebär det minst 8 timmars sömn. Det är svårt att få honom att gå och lägga sig tidigare än så..

Nu har A gjort tre tester nere på BUP och vi får invänta vad de har att säga. Det skall bli intressant, men förmodligen kommer de väl fram till att det inte finns några som helst misstankar om vare sig det ena eller det andra. Han vet ju vad han skall säga och när - det är han duktig på. Förhoppningsvis känner han sig mer motiverad när han börjar på en gymnasieskola, och förhoppningsvis har han kommit tillrätta med den enorma tröttheten som han har på morgonen.

Men som sagt: På det stora hela så fungerar det bra ändå nu. A är uppåt för det mesta och han omger sig med kompisar, går på gym emellanåt, lanar ibland och mekar moppe ibland. Nu kan vi inte se något av den nedstämdhet som fanns tidigare, och det är väldigt skönt. För drygt ett år sedan så var vi ju rädda för att han var deprimerad när han inte ens gick upp ur sängen på flera dagar. Jämfört med det så är det himmelriket nu.

Lev väl!

Hoppfullt!

Nu har det gått en vecka efter lovet och A började veckan med att vara hemma två dagar för bl a huvudvärk (?). Nu har vi ju sett att han helt klart har förmågan att komma iväg, så jag sa till honom att om han inte rycker upp sig och kommer iväg till skolan s kommer hans moppe att få stå kvar nere på verkstaden och han kommer inte heller ha tillgång till Amandas moppe. Däremot är det helt ok att han lånar den röda damcykeln med cykelkorg om han vill iväg till kompisar.. Behöver jag säga annat än att han kom upp ur sängen som en oljad blixt på onsdagens morgon? Och torsdagen.. och fredagen. Dessutom satt A och väntade på sin mentor i 30 minuter i onsdags när de skulle ha enskild undervisning, men när hon inte dök upp så ringde han mig och frågade om det var ok att han gick hem. Toppen att han ringer och frågar :-)

I går var jag och A nere hos SYV på skolan för att räta ut några frågetecken kring gymnasievalet och hur det kan tänkas bli för A. Hon berättade att han kan söka till introduktionsprogrammen och att han då kan få sin studiegång anpassad till hans intressen och möjligheter. Om han väljer det så kan han ha möjligheter att få kurser inom fordon eller bygg. Frågan är bara vad han själv känner för.. Studierna varvas med praktik och när han har gått sina år så har han redan en fot inne i arbetslivet, och det är en klar fördel om man jämför med en del andra gymnasieprogram. Efter mötet med SYV så var A både uppåt och lättad över att veta att det finns bra möjligheter för honom att gå vidare i livet med jobb i sikte. Jag har varit i kontakt med en av två tänkbara gymnasieskolor och har bokat in ett besök i december för att se vilka kurser som de kan erbjuda A. Jag skall också boka tid med den andra gymnasieskolan för att höra vad de kan erbjuda, och först därefter får A bestämma sig för vilken skola han vill gå på.

När vi satt och åt middag i kväll så frågade han om han kommer att gå med "särbarnen", för det hade tydligen hans kompisar retat honom för tidigare i dag. Jag misstänker att de gjorde det med glimten i ögat, för de verkar vara rätt goa killar utan något som helst elakt i sig. A verkade rätt lättad när jag berättade för honom att han inte skulle gå med särskoleeleverna..

Nu har A kommit in i en fas där han är mer positiv än tidigare, vilket kanske beror på att han ser en ljusning i framtiden. För oss vuxna gäller det att peppa och stötta så att han går in i gymnasietiden med en positiv inställning trots att han inte kommer att gå "ett vanligt" gymnasieprogram.

Lev väl!

PS. När jag kom tillbak till jobbet efter att ha träffat SYV så berättade jag för de andra att vi kanske gör eleverna en björntjänst när vi pressar dem igenom grundskolan med inställningen att de skall ha betyg till varje pris. Några kanske skulle må bäst av att gå ett introduktionsprogram på sina egna villkor - frågan är  bara vad vår rektor säger om våra elever inte går ut med godkända betyg.. Fast vad är viktigast? Barnens framtid eller fina siffror i en statistik? Jag vet i alla fall vad jag tycker..

Några rätt bra veckor.

De senaste tre veckorna har A varit i skolan mer än tidigare. Jag är övertygad om att det är helgens LAN som har varit den stora moroten, och jag hoppas att det kommer fler stora morötter under hösten. Den senaste veckan har A varit i skolan varje dag och dessutom träffat sin mentor vid två extra tillfällen, och då har de fokuserat på engelska och svenska. De har bl a gjort engelsk hörförståelse och där var A väldigt duktig enligt mentorn. De har också pratat engelska och enligt A så gick det också väldigt bra. Han har tydligen jobbat i skolan, men här hemma händer inte mycket med skolarbetet. Vi har pratat med A om vad som händer efter lovet och han säger själv att han skall fortsätta att gå till skolan.

Förra veckan var han nere på BUP för att göra första delen i utredningen, och han hade också en tid för del två den här veckan. Trots att maken påminde honom på förmiddagen så glömde A av mötet.. Trist. A har ytterligare en tid i kommande vecka och det är i sluttampen av lanet, men A har lovat att han skall pausa och vila inför mötet på BUP.

På det stora hela så verkar det som om A mår rätt bra nu och jag misstänker att det finns en framgångsfaktor i och med att han har klarat av att gå till skolan så många dagar i rad. Självkänslan växer hon honom och det är vi glada för. Fritiden kryllar av kompisar och det är alltid något på gång, och inte nog med det - A vill nog hänga på de andra och har köpt eget snus som han gladeligen trycker in under överläppen. Det fina i kråksången är att han inte har smugit med det här, och han säger själv att det inte finns någon anledning till att smussla och ljuga. Hoppas att det gäller för andra saker också.. Han sover fortfarande i rummet som hans storasyster hade när hon bodde hemma och det verkar som om han vill bo kvar där, och i förmiddags när jag var nere för att prata med honom så låg han kvar i sängen med solen rakt i ansiktet. Härligt!

Vi har tidigare haft en Omega-3 i hans dosett, men nu har vi pillat dit ytterligare en tablett. När han frågade varför så sa vi bara att det var bra för honom att äta mer Omega-3 eftersom han inte äter fisk, och det accepterade han och i och med det så är dagsdosen uppe i två sådana tabletter per dag.

Just nu känns det rätt bra att vara förälder  :-)

Lev väl!

Kort sammanfattning

Tiden går väldigt fort och jag har inte riktigt orkat skriva så ofta som jag har velat, men jag har väl samtidigt inte haft något behov av att skriva av mig heller.

För ett tag sedan så fick A en medicin som skulle hjälpa honom att sova bättre på nätterna och samtidigt så skulle medicinen minska oron. Det lät väldigt bra och vi pillade i A dessa piller i ungefär en veckas tid innan vi insåg att han blev helt däckad av dem. Han var mycket tröttare dygnet runt och det var ett helsike att få liv i honom när han väl sov, så vi tog eget initiativ och plockade bort medicinen efter det att vi hade stämt av med A. Han ville gärna slippa den medicinen sa han..

För två veckor sedan så skulle A lana med kompisarna på fredagskvällen/natten, men det flyttades fram till lördagen istället. Eftersom A har haft svårt att komma upp på vardagarna så har vi tidigare bestämt att han får lana fredag-lördag, men inte lördag-söndag. Den här gången så sa vi också nej till lördagslan med samma motivering som tidigare, men A ville så väldigt gärna vara med och lana och frågade om vi inte kunde göra en deal istället. OK sa jag då, lana lördag-söndag och visa att du klarar av att gå upp och gå till skolan måndag-fredag veckan efter, och om du inte klarar det så ryker lanet som ligger i början på vecka 44. Det tyckte A var en ok deal. Sagt och gjort - han åkte iväg på lan och dygnade dessutom. På söndag eftermiddag så var han helt väck och somnade väldigt tidigt med kläderna på och med den lilla bärbara datorn i knät. Istället för att väcka honom så gick jag ner till honom och hjälpte honom av med tröjan så att han kunde sova lite svalare och bättre. Dagen efter vaknade han pigg och utvilad och gick iväg till skolan. Härligt! Han var i skolan måndag-torsdag, men fredagen orkade han inte upp ur sängen. Till saken hör att han åt sin medicin under den här veckan, och när jag frågade om han ville ha en annan vecka (utan medicin som påverkade honom) så ville han gärna det. Alltså, bort med medicinen och siktet inställt på en ny vecka. Även om det är lite märkligt att han skall visa den här veckan att han klarar av att lana lördag-söndag så är det i alla fall en chans för oss att få honom motiverat till att gå till skolan.

I går gick han iväg till skolan, men i dag så kom han inte upp. Det kanske var så att dagens träff med psykologen nere på BUP bidrog till det.. Förmodligen. Vi gjorde i alla fall ingen affär av det och A kom upp ur sängen så att han kunde komma iväg till BUP i tid. Bra. Nästan samtidigt som A var på BUP så var jag och maken där och träffade vår kontaktperson, och i dag var det som en intervju kring A och tiden före och efter hans födelse fram till dags datum. Märkligt vad tiden går fort när vi sitter där nere.. Jag tror att jag skulle kunna sitta och prata en hel förmiddag utan att bli trött på det.

På eftermiddagen i dag så var A hos tandläkaren och lagade ett stort hål. Tydligen så påverkar medicinen hans saliv och muntorrhet, men all dricka och allt godis gör säkert sitt till också för att det skall bli hål. Efter dagens två aktiviteter så hade vi en go och glad A som satt lite extra länge vid middagsbordet, och jag tror att han var nöjd med dagen och sin insats.

Den här veckan och kommande veckor skall A träffa sin mentor vid två extra tillfällen. Tanken är att de skall arbeta med svenska och engelska så att möjligheterna ökar att få ett betyg. Även om han inte får betyg så ser vi ändå en framtid efter 9:an. Målsättningen för A är att komma in på Fordonslinjen, och om vi har tur så kanske det går att pressa in honom på ett eller annat sätt. Eventuellt får han kanske läsa ett extra år på en förberedande utbildning, och det tror jag att han är införstådd med. Det konstiga är att han vet att det är nu det verkligen gäller, men han läser ändå inte något hemma.. En annan unge kanske hade lagt på en rem för att klara betygen. Men, vi älskar honom ändå :-)

Lev väl!

Livet går i vågor

I går kväll när jag låg i sängen så kom jag på att vi kanske behöver backa lite kring morgonrutinerna med A. Tidigare har vi i vår iver gått ner till honom på morgonen för att kolla så att han är vaken, och till en början så fungerade det - vi satt och pratade, kliade på ryggen och oftast slutade det med att han gick upp och duschade, även om han inte kom iväg till skolan. Nu det senaste så upplever A att vi är tjatiga när vi försöker få honom att vakna till på morgonen och komma iväg till skolan, så i går kväll sa jag till maken att vi kanske skall testa att inte väcka honom. Vi har pratat om det tidigare, men då har vi inte gjort det eftersom vi vet att det oftast inte finns någon drivkraft hos sonen som får honom att faktiskt ställa klockan och gå upp. Varför inte testa att överraska? Sagt och gjort, i morse gick vi inte ner och väckte honom och följden blev att han sov till 14-tiden. Maken satt hemma och arbetade och sonen frågade om vi hade varit nere och väckt honom - han hade alltså ingen aning.. Inte heller hade han ställt klockan för att kunna vakna i tid. När maken förklarade att vi gjorde så för att A inte gillar när vi tjatar och att han skulle få en chans att ta ansvar så svarade A att han brukar ställa klockan - och DET är en sanning med modifikation! Allt som oftast har han inte ställt klockan och vid de tillfällen som han har gjort det så har han stängt av den och fortsatt att sova.

De senaste dagarna har A varit iväg och kört skateboard tillsammans med några kompisar, och det är jättebra. När vi tidigare har frågat om han kör mycket så har vi fått till svar att han mest har tittat på. Även om han mest tittar på så är han i alla fall iväg och gör något.

I dag mailade jag till skolan för att få reda på om de har undersökt möjligheterna till en praktikplats för A samt om de har pratat med SYV om eventuella studiebesök på gymnasiet. Likaså efterlyser jag enskild undervisning på ungefär samma sätt som förra läsåret då A träffade Lasse vid två tillfällen i veckan. Det skulle kanske kunna bidra till att A kan få betyg i t ex matte och engelska, så det är dumt att inte satsa på det i all den stund han inte kommer iväg till skolan. Tiden går.. A är inte säker på att han kommer att kunna gå till en praktikplats även om han gärna vill. Kan det vara så att hans självförtroende beträffande skola och praktik har fått sig en törn? Misstänker det. Frågan är varför det är sådant motstånd just mot skolan? Utanför skolan fungerar ju det mesta bra nu. Pratade med en kollega om det som inträffade på A's förra skola då en lärare drog honom genom klassrummet, tryckte in honom i dörrposten och tydligen slog till honom innan hon kastade ut honom i kapprummet, och både jag och kollegan misstänker att det kan ha utlöst något hos A eftersom det var i samband med det som han började få ont i magen och stannade hemma. Stackars lilla barn..

Lev väl!

Det går upp och det går ner - just nu mest ner..

Efter mötet på BUP där skolan också var med så har det inte hänt så mycket. A har kommit iväg ett par dagar till skolan, men det är väldigt sporadiskt. Frågan är vad det beror på? Nu kan vi väl knappast prata om social fobi längre eftersom han är väldigt social när det är på sina egna villkor. Det är en strid ström av kompisar och aktiviteter runt omkring honom, och det är kompisar som han har lärt känna under våren och sommaren. Märkligt.

Vi har lämnat in papper till BUP som de skall titta på och vi får se vad de har att säga efter det. Både maken och jag funderar på om A möjligtvis behöver en annan sorts medicin. Den han har i dag påverkar seretoninproduktionen, men frågan är om det är tillräckligt? Här hemma händer det inte mycket - vi väcker honom på morgonen, för om vi inte gör det så lär han aldrig gå upp och trots att vi påminner honom om att ställa klockan så gör han inte det. Han kommer inte ens ihåg att ta sin medicin, trots att han har en dosett som står framme på köksbänken väl synlig. Det är inte säkert att han tar sin medicin även om vi påminner honom heller.. Ibland känner jag för att göra en avprickningslista med de få saker som han måste göra varje dag, t ex ta sin medicin, läsa i sin bok samt ställa klockan inför kommande morgon. Inser att han är i en svacka just nu..

Vi har haft en överenskommelse om att vi skall fixa svetsning på moppen om han klarar av att gå till skolan en vecka, men inte ens det fungerar som lockbete. Allt som har med moppen att göra är hett! (Då pratar vi inte om att gå hela skoldagar utan bara de få timmar varje förmiddag som hör till hans anpassade studiegång.) Svetsning av moppen är inte nödvändigt, så det kan han vara utan. Det svåra är att sätta hårt mot hårt eftersom det samtidigt är viktigt att han kommer ut och träffar kompisar, tränar och gör annat socialt. Andra föräldrar kan köra med utegångsförbud, men i vårt fall så stör det bara hans sociala kontaktnät som han är så beroende av. Jag måste komma ihåg att fråga BUP om hur hårt vi kan gå åt A utan att det gör något. Om jag hade fått välja så hade jag i dag gärna sålt moppen, plockat bort både TV och dator från hans rum.. Han har ingen som helst verklighetsförankring och när vi pratar med honom så verkar han helt likgiltig och kan inte svara på varför han gör och tänker som han gör. På frågan om varför han inte kom iväg till skolan i dag så blev svaret "vet inte".  Hur lätt är det att hjälpa en som svarar så?? Ibland funderar jag på om det inte finns Internat som kan arbeta vidare med honom, för just nu orkar inte vi så mycket mer. Eller.. vi orkar väl, men vi vet faktiskt inte vad vi skall hitta på för att förändra situationen. Eftersom han inte går till skolan så lär det väl inte bli några som helst betyg, så om det blir tal om gymnasium så lär han väl få tillbringa ett par år med att läsa in det som han har missat hittills för att ens komma in - om han ens går dit över huvud taget. Jag ställer mig dessutom frågande till om han ens skall ta upp en plats på gymnasiet - det finns säkert andra ungdomar som skulle vara jätteglada för den platsen om de bara fick chansen att komma in, men vår son kanske inte ens kommer att gå dit. Frågan är vilka alternativen är? Kibbutz i Israel? Kan man skicka dit minderåriga? Skulle inte tro det.. Är det någon idé att försöka hitta en praktikplats? Det är ju inte säkert att han går dit heller..

Vi är föräldrar och har inte kompetensen att avgöra vad som kan fungera för vår son i dagsläget. Inte ens BUP verkar veta det. Skolan vet det absolut inte - de verkar inte ens veta hur de skall gå tillväga för att kunna stämma av hans kunskaper.. Enligt min mening bör det inte vara så svårt: skicka hem en lärare som han har förtroende för och låt honom tenta av vissa ämnen för att se vad han kan. Hur svårt kan det vara?

På fredag skall maken och jag ner till BUP och träffa vår samtalskontakt, och jag hoppas att hon kan ha några idéer om hur vi kan gå vidare. Vi har fått ytterligare en tid i mitten på november och vi misstänker att de ser att behovet finns..

Lev väl!

Bara en lektion..

I morse var A väldigt trött när jag väckte honom, men maken var hemma så jag åkte till jobbet även om A inte hade kommit ur sängen. Fram på förmiddagen så var jag tvungen att sms:a maken för att få reda på om A kom iväg eller ej, och då fick jag reda på att han kom iväg ca tre minuter före första lektionen som var hemkunskap. A's mentor ringde precis när han hade gått utanför dörren och hon hade planer på att eventuellt möta upp honom på vägen. På mötet härom dagen så bestämde vi ju att det var någon från skolan som skulle höra av sig till A om han inte dök upp i skolan och tanken föll då på skolvärdinnan. Vi bestämde också att A och hans mentor skulle träffa skolvärdinnan på skolan innan dess att hon skulle börja ringa, men det glömde de nog av eftersom hon hade ringt och ställt på A i förrgår. Han reagerade väldigt negativt på det, vilket vi räknat med att han skulle göra. Det bästa är om de har träffats och pratat, men det är inte alls säkert att A får förtroende för henne och går med på att hon ringer och kommer hem och möter upp honom. Vi får hoppas på det bästa.

I dag var A endast med på hemkunskapen eftersom hans mage tydligen ballade ur efter grytan som de hade lagat, men å andra sidan så kan det säkert vara en påhittad anledning för att kunna slippa ifrån arbetspasset  som han också skulle varit på.

Längtar verkligen tills allt det här är över..

Lev väl!

Hemma..

I går verkade det hoppfullt när jag väckte A. Han lät positiv och det kändes som om jag kunde åka till jobbet utan att vara direkt orolig för att han skulle stanna hemma, dessutom skulle maken vara hemma lite längre på förmiddagen. På förmiddagen fick jag ett SMS av maken där han meddelade att A inte hade kommit ur sängen trots att klockan var mycket. Inte en chans att han skulle hinna ner till skolan i tid. Typiskt. Jag ringde A och var riktigt sur i och med att han hade gjort valet att ligga kvar i sängen trots att vi är så många som arbetar så hårt för att han skall kunna komma tillbaka till skolan, få betyg och så småningom även kunna komma in på gymnasiet. Det känns som om han spottar oss rakt i ansiktet när han väljer att stanna hemma. Hur svårt kan det vara att gå upp och komma iväg till skolan ett par timmar?? Det är ju inte det att han skall gå långa dagar i skolan - det handlar ju bara om drygt två timmar per förmiddag. Ibland är det oerhört svårt att veta vad vi skall göra för att det skall fungera, men faktum är att bollen ligger hos A.

I dag hade klassen utflykt till Varberg. Vare sig jag, maken eller A hade koll på vad som gällde. På klassens blogg kunde vi bara läsa att man inte skulle glömma matsäck.. Inga tider, inga mötesplatser, ingen info över huvud taget som talade om vad som gällde. Om man då har en son som knappt är i skolan så kan man nog inte räkna med att han vet vad som gäller. Lite halvdåligt av skolan att inte informera. Visserligen går de i 9:an och borde ha koll på allt, men i vårt fall så är det lite speciellt. Vår son har knappt koll på något. Jag skickade ett SMS till A's mentor men fick inget svar. Eftersom vi inte visste vad som gällde så sa vi att A fick vara hemma i dag och lägga tiden på att räkna matte och läsa Fruset offer av Gyles Blunt. Riktigt bra bok! A's mentor ringde till maken på förmiddagen och informerade, men då var det lite för sent för A att hänga på.

Nu återstår det bara att se hur det blir med skolgången på torsdag och fredag.

Lev väl!

Stormöte på BUP

I dag är det måndag och jag var nere vid 7-tiden för att väcka A och han var inte särskilt pigg kan jag säga. Måndagar brukar vara rätt jobbiga och i dag verkade det inte vara något undantag, men när vi var hos BUP i fredags så pratade vi om "morötter" som A kunde tänka på för att ha något lockande och en morot som A tänkte på var pannkakstårta. Då lovade jag honom att om han går upp och kommer iväg till skolan så skulle jag fixa pannkakstårta - och det fick bli morgonens peptalk för att få upp honom ur sängen. När maken och jag åkte ner till BUP så stod A i duschen. Härligt!

De som var närvarande på mötet var Helena, A's mentor, rektorn, en kvinna från SPC samt maken och jag. Det var ett bra möte och vi bestämde att skolan skall prata med SYV så att hon i sin tur kan prata framtid med A och ev göra studiebesök på gymnasieskolan/skolan där de förberedande linjerna finns. Skolan skall också undersöka om skolvärdinnan kan backa upp med att ringa till A på morgonen alternativt gå hem och möta upp honom de dagar då han inte kommer iväg. Förhoppningsvis skall inte det behövas.. SPC hade varit i kontakt med A's förra skola och tagit del av de omdömen han hade senast och där kunde de läsa att flera lärare hade skrivit att A hade svårt att komma igång med sitt arbete. Mest troligt är att Helena på BUP kommer att dra igång en utredning för att se om det finns andra faktorer som spelar in. Då blir det inte Helena som håller i den utan en kollega till henne - allt för att A och Helena skall kunna fortsätta sin positiva relation. Skolan skall också se om det finns möjligheter att testa av A för att se hans kunskapsnivåer i de olika ämnena. Vår önskan är att de skall göra det så snart som möjligt och inte vänta på de nationella proven till våren.

När mötet var slut så skickade jag ett SMS till A för att kolla om det gick bra att komma iväg till skolan, och jag fick "Jodå gumman, ;) " till svar. För oss var det ett väldigt bra svar eftersom det signalerade om en nöjd och positiv kille. I dag var han alltså nere på skolan så som det var planerat, och efter skolan åt han lunch med maken som arbetade hemma i dag. På eftermiddagen åkte A till en kompis för att dra ner till gymmet tillsammans. Härligt!

Lev väl!

Tillbaka i skolan

Efter att ha tillbringat några dagar hemma och med ett humör som inte är på topp så är A tillbaka i skolan igen. Humöret är bättre och han är mer uppåt rent allmänt. I går gjorde han klart en bokrecension som han mailade till sin lärare, och det är ju en bra början. Han kom iväg till skolan i går och i dag, vilket känns som en lättnad för oss. Det är ju så viktigt att han inte fastnar hemma igen, för då blir det ju bara svårare och svårare att komma iväg.

I dag skall vi ner till BUP och träffa Helena för att prata ihop oss lite inför måndagens stormöte med skola, hem, SPC och BUP. I dag är A med, men inte på måndag. Pratade med A om att vi skulle gå och fika efter dagens möte - något positivt får vi locka med :-)

Lev väl!

Vad gör man??

Nu har det gått ett par veckor in på terminen och vi har väl inte haft några större framgångar med att få iväg A till skolan. Förra veckan var han sjuk, men var nere på fredagens förmiddagslektioner. I helgen har han varit med en kompis och ett par tjejer så det verkade positivt och förhoppningarna fanns om att han var på gång. I går kväll kom han hem från träffen med kompisen och tjejerna och gick raka vägen ner till sitt rum och la sig. Både maken och jag satt som frågetecken i soffan.. Undrar just om det hade hänt något? För att inte vara påträngande så lät vi honom vara - han vet att han kan prata med oss om han vill. Han har gjort det förut och lär göra det igen.

I morse åkte jag till jobbet och maken var kvar hemma eftersom han skulle arbeta hemifrån i dag. Trots många påminnelser och annat så kom inte A iväg till skolan i dag (heller). Frågan är vad man kan göra? Nu känns det som om vi har provat det mesta, men det har vi väl förmodligen inte. Jag ringde hem på förmiddagen eftersom A hade sökt mig på mobilen. Då var han fortfarande kvar hemma men hade en möjlighet att gå ner till den sista lektionen före lunch. Jag pratade lite med honom om att det är extra viktigt att han försöker gå ner till skolan och att han försöker identifiera de känslor som gör att han inte kommer iväg. Om vi inte vet vad det är som händer i hans huvud så är det inte direkt lättare att hjälpa honom heller. Nu är SPC (specialpedagogiskt centrum) inkopplade "på riktigt" och de skall ta kontakt med BUP för att se hur de kan arbeta med A. Kanske blir det så att han får skippa sin ordinarie skola och enbart gå till SPC för undervisning, och om han inte går dit så kanske de kan möta upp honom här hemma. De brukar ju trots allt vara ute på skolorna och bistå de elever som behöver deras hjälp. Om de är på skolan eller här hemma bör väl inte spela någon större roll, tycker jag. Tills vidare har jag och maken bestämt att vi skall ligga lite lågt så får vi se vad som händer. Om A inte kommer iväg så blir det extra tydligt att han inte klarar sig utan hjälp, och det spelar ju oftast ingen roll ifall jag och maken försöker hjälpa honom iväg heller.. A måste själv vara målmedveten och aktivt arbeta för att lösa sin situation, men i dagsläget är han inte alls målmedveten - han är inte medveten ens. När jag pratade med honom i förmiddags så sa han att orsaken till att han inte gick till skolan var att han "inte var på humör". Enligt honom själv berodde det på strul med tjejerna, men frågan är om det är ytterligare en ursäkt för att inte komma iväg. Jag berättade för honom att han lär ha strul med tjejer mer eller mindre under många år framöver, men att han inte kan låta det styra över hans liv. Tjejerna kan gå vidare med sina mål och sina ambitioner, men om han inte kommer iväg så drabbar det bara honom själv. Frågan är om han är mottaglig för det resonemanget? Förmodligen inte.

Det är nog bara att räkna med några extra år i skolan för A's del.. Om han inte arbetar aktivt för att få saker och ting att fungera så lär det väl knappast fungera på ett gymnasium heller - eller? Då kan han lika gärna gå ett år eller två för att läsa in sina betyg - bara vi kan få dit honom.. Längtar faktiskt lite till den dagen då han står på egna ben.

Lev väl!

Nya turer

Förra veckan var A nog inte i skolan över huvud taget. Den här veckan har han varit hemma eftersom han åkte på en rejäl förkylning med otäck slemhosta som gör att han håller på att hosta upp lungorna. Han var nere hos Helena på BUP en kortis i går, men jag har ingen aning om vad de pratade om.

I måndags var maken och jag nere på skolan för att träffa A's mentor och nya rektor samt för att lägga upp nya planer inför höstterminen. Vi hade ett riktigt bra möte och den nya rektorn var riktigt bra - det känns som ett uppsving i det hela. Den här rektorn verkar se att det finns en individ som behöver hjälp och inte bara en individ som skolan skall erbjuda "rätten till utbildning". Jag hade tidigare pratat med A's mentor om att vi inte ser några möjligheter för A att få betyg i samtliga ämnen det här året - det är snarare en utopi eftersom han bara fick ETT betyg i somras. Vi vill fokusera på svenska, engelska och matte samtidigt som han har en anpassad studiegång med mindre tid i skolan och med en praktikplats vid sidan om skolan. Både rektorn och mentorn håller med om att det nog är det bästa för tillfället. A får räkna med att komplettera ämnen efter det att han har lämnat grundskolan. Eventuellt kan vi åberopa sjukdom och på så vis få igenom honom genom nålsögat och in på gymnasiet. Frågan är bara om han kan fungera på gymnasiet? Det vet vi väl inte förrän han har provat.. Fördelen med årets schema är att de ämnen som A skall fokusera på ligger på förmiddagarna, vilket innebär att han kan göra praktik på ett par eftermiddagar. Rektorn skall undersöka möjligheterna till praktikplats och hon har några kontakter som kan vara användbara. Vi får hoppas på det bästa. Om han kan få en praktik som han kan ha nytta av så underlättar det för honom den dagen han skall söka jobb, och om han har riktig tur och är flitig så kanske han till och med kan få extrajobb.

Just nu känns det rätt hoppfullt och skönt eftersom han skall fokusera på tre ämnen istället för att försöka läsa 16 ämnen samtidigt. Det är faktiskt inte klokt att man ens gör det i dagens skola.. Nu återstår det bara att A faktiskt går ner till skolan och genomför de lektioner som han måste göra för att kunna ha en rimlig chans till betyg.

Lev väl!

Då var vi igång igen..

Skolan startade i förra veckan på torsdagen. A var nere i skolan både på torsdagen och fredagen och han var positiv och glad båda dagarna. Det var många kompisar i omlopp här hemma och läget var minst sagt lovande.

I dag är det måndag och det är lite annan stämning här hemma. A var trött i morse efter lördagens lan och han hade svårt för att komma upp ur sängen. Maken var hemma lite längre för att försöka få iväg honom, men till slut var maken tvungen att lämna A eftersom jobbet kallade. Jag fick ett SMS på förmiddagen där jag fick reda på att A inte hade kommit iväg, så jag ringde hem för att kolla läget och supporta lite. A hade ont i magen och skulle gå ner till skolan när det kändes bättre - behöver jag säga att han inte kom ner?? När jag ringde A på eftermiddagen så var han hos en kompis och magen kändes mycket bättre. Då var jag lite tråkig och sa till honom att det var konstigt att han hade ont i magen fram till 15.30 och att det gick över efter det. Jag sa också att han fick åka hem eftersom det sänder konstiga signaler till omgivningen om man inte är i skolan men ändå är med kompisar på eftermiddagen. Det var inga protester alls och A kom hem efter bara några minuter. Jag försökte prata lite med honom, men han är inte alls pigg på att prata om orsaken till att han får ont i magen. Han sa i alla fall att ingen positivt hade hänt när han var i skolan tidigare.. Frågan är hur hans tankar egentligen går..

I dag har vi fyllt i en enkät med frågor som vi skall lämna till BUP för eventuell vidare utredning om ADD. A har också fyllt i enkäten och det som förvånar mig mest är att han inte har någon självinsikt alls.  I hans värld så verkar allt fungera på bästa sätt..

I dag har jag väntat på att skolan skall höra av sig och berätta att A inte har varit där, men det har varit knäpptyst.. Det skall bli intressant att se hur skolan kommer att möta A den här terminen och vad som kommer hända. Ett är säkert - och det är att både maken och jag kommer att backa något för att både skola och BUP skall se vad som händer om vi inte springer bakom A och puttar på.

Lev väl!

ADD?

Nu har det gått flera månader och vi har sett resultat i A's sociala fobi i och med att han har gått på BUP, men frågan är om det inte är något annat som spökar också. Min förhoppning var att skolan mm skulle rulla på när den sociala fobin släppte - kanske inte rulla på av sig självt, men i alla fall borde det bli en rejäl förbättring. Trots att A säger att han inte har några problem med skolan, så är det väldigt trögt att komma upp och iväg på morgonen. Trots att vi säger till honom på kvällen om att han skall lägga sig och dubbelkollar på morgonen så att han är vaken så fixar han inte riktigt tillvaron.  Han har noll koll på läxor, böcker, pennor och annat som behövs. Jag får känslan av att han lever just här och nu och inte har förmågan att tänka längre än just denna stund. Det faktum att man måste arbeta i skolan och ha koll på vilka läxor som skall göras har han inte riktigt förstått. Klassen har sålt kakor för att få in pengar till en klassresa och pengarna skulle redovisats i skolan i går, men hade A med sig sina pengar? Nej. Trots att jag hade påmint honom så fick han inte lämnat pengarna, och inte i dag heller.. Han har ingen som helst drivkraft och om man inte är på honom så händer det absolut ingenting (och kanske inte ens om man är på honom..). Vi försöker backa av och låta honom ta mer eget ansvar, men det fungerar tyvärr inte.

Jag har läst om ADD på nätet och det verkar vara en hel del som stämmer överens med A. Jag har mailat till BUP för att höra om de kan utreda om det är något annat förutom den sociala fobin som man bör ta hänsyn till. De svarade att de kan påbörja en utredning i början av nästa termin, och då är det bra om skolan också har gett ett utlåtande. Jag ringde till A's mentor och bad henne att prata med arbetslaget och göra någon sorts utvärdering. De skulle ha möte i dag och hon skulle ta upp det då och återkomma till mig. Maken i sin tur blev uppringd av Marcel som är AT-läkare på BUP, och Marcel ansåg att det fanns sådant som kan tyda på ADD, men att vi inte ändrar medicinering och annat förrän en utredning är klar. Självklart gör vi inte det.

I går började jag arbeta igen efter att ha varit sjukskriven i ca två månader. Under den här tiden så har jag kunnat backa upp A och se till att saker och ting fungerar så bra som det går, men i går var jag tvungen att åka till jobbet före det att A skulle gå iväg (och maken var i Stockholm). Följden blev att A inte kom iväg till skolan förrän efter en bra stund. Frågan är när han kom till skolan? I dag var det likadant. Jag skjutsade maken och ena hunden till veterinären strax före det att A skulle gå till skolan. Han sa att han skulle gå iväg och att vi inte behövde vänta på honom. Sagt och gjort, vi åkte. Men kom A iväg?? Nej, han stannade hemma större delen av dagen.. Han fick förtroendet att gå ensam till Helena på BUP i dag, och enligt honom själv så var han där. Jag har inte hört något från Helena, så jag hoppas att han gick dit. Frågan är om hon kan genomskåda hans "fina" snack när han är där? Då låter han så förnuftig och samarbetsvillig, men när han kommer hem så är det något helt annat. Tyvärr.

Min tanke är att inte springa bakom A med ett skyddsnät, utan istället släppa lite på kontrollen och se hur han löser det hela. Först då kan vi nog se vad han klarar och vad han inte klarar. Allt kanske blir så mycket tydligare då..

Lev väl!

Bakslag?

Nu är det ett tag sedan som jag skrev, och sedan dess har det väl varit lite upp och lite ner. Vissa dagar har A kommit iväg som han skall och vissa dagar har han varit hemma. Vi har haft möten både på BUP och på skolan, och på det stora hela har det känts positivt. Det jag upplever kan vara lite jobbigt är att A inte har någon egen drivkraft när det tjorvar ihop sig. Då ger han upp och stannar hemma. Samtidigt kan jag ju undra vem jag är att bedöma hans känslotillstånd eftersom jag inte befinner mig i hans kropp. Utåt sett verkar han rätt lugn, men vem vet vad som pågår inuti hans kropp.

Den här veckan har A och hans klasskamrater prao och A är på ett litet företag med endast 3-4 anställda. Måndag till onsdag har fungerat alldeles utmärkt och han har kommit iväg i tid och varit kvar hela dagarna - visserligen dödstrött när han har kommit hem vid 16.30 men ändå positiv. Härligt! I går kväll så sa han att han började få ont i halsen och att han hade ont i huvudet, och då fick han halstabletter och värktabletter för att kunna sova gott och vakna i ett förhoppningsvis bättre skick. I morse när han vaknade så kände han sig hängig med halsont och huvudvärk. Dessutom upplevde han att han var tjock i halsen och hade svårt att andas. Ångestsymptom? Inte vet jag, men morgonen ägnades åt att försöka peppa honom till att komma iväg. Han försökte till och med ringa till BUP för att få lite vägledning, men tyvärr var hans kontaktperson ledig. Efter ca en timma så kom han till slut iväg, men då hade jag fått säga till honom att han skulle ställa sig upp, ta på sig jackan och skorna och cykla iväg. Om han kräks på vägen så är inte det hela världen. Jag skickade ett sms till hans arbetsplats och sa att han var på väg, och efter en stund så ringde A och sa att han var framme. Hoppas nu bara att de inte skickar hem honom för tidigt..

Lev väl!

Lite motigt.

Efter en period med kompisar, moppar och skola, så verkar det som om det är lite motigare för A att gå upp på morgonen och faktiskt komma iväg. Jag springer i skytteltrafik på morgonen för att se så han kommer upp, men det hjälper tyvärr inte mycket. Flera dagar i rad har han kommit iväg ca 30 minuter senare, och det bör ju påverka honom allmänt. Han har tidigare haft funderingar kring vad klasskamraterna skall säga och tycka om honom, och Helena på BUP har pratat med honom om att hänga med och hur viktigt det är att vara på plats varje dag för att komma in i gruppgemenskapen och inte känna sig utanför. Just därför är det synd att han inte kommer iväg som han skall. Härom dagen så var det en klasskamrat som satte sig på honom och pickade med pekfingret i bröstkorgen på honom, och även om han säger att det inte har påverkat honom så tror jag att det faktiskt har gjort det.

Frågan är vad vi skall göra? Är det så att han faktiskt har det jobbigt med att komma iväg på grund av olika orsaker, eller är det så att han bara är en oerhört slapp tonåring?? Ett av mina favoritprogram just nu är Världens strängaste föräldrar, och där få jag lite idéer om hur vi skulle kunna göra för att strama upp tillvaron lite. Tyvärr är det väl så att A är van att saker och ting löser sig och att han inte behöver anstränga sig så mycket, men det här med skolan och moppekortet har gjort att han har stött på motstånd. Jobbigt men förmodligen en ganska nyttig erfarenhet.

Lev väl!

Första dagen efter påsklovet.

Nu har påsklovet precis tagit slut och det har varit en vecka fylld med moppar och kompisar. Ibland har kompisar sovit hemma hos oss och ibland har de sovit borta. Enda nackdelen är väl att ingen av de nyfunna kompisarna går på A's skola..

I morse var det inga problem för A att gå iväg, trots att Helena på BUP har förberett oss på att det kan komma bakslag vid sådana här tillfällen. A var med på matten och slöjden innan han gick hem - precis som planerat.

På eftermiddagen hade vi EVK på skolan och där bestämde vi att A skall gå ytterligare en lektion varje dag, vilket innebär att han kommer att närvara på lunchen de flesta dagarna. Hoppas att det kommer fungera. Helena skall prata med A om idrotten och se om vi kan få honom dit, ombytt och redo. På EVK'n pratades det återigen om att A har så väldigt mycket att hämta igen och förslaget om sommarskolan kom från någon. Om A skall gå på sommarskolan så måste ju skolan först kolla av vad han skall läsa där. Man kan ju inte bara skicka dit honom för att han skall läsa t ex engelska om man inte vet vad det är han behöver träna på??! Nu är det upp till skolan att ta reda på det. Matten är ju redan igång, och ett alternativ kan vara att fortsätta med den på sommarskolan om det behövs.

Vi räknar med att A fortsätter sitt arbete med att gå ner till skolan och vara med på lektionerna så som vi har bestämt, och därför kommer jag bara skiva här om det har hänt något särskilt som är värt att få på pränt.

Lev väl!

Moped!

I dag är det lördag och ledig dag för oss alla. Härligt! Även om det var A's lediga dag så väckte jag honom framåt tolvtiden eftersom maken var på väg hem från brädgården med material till vår nya altan. Jag tyckte att A kunde gå upp och hjälpa till.. A missade första lasset men kom ut till lass nummer två och hjälpte till att lasta av allt. Bra. När det var klart körde maken mig till stallet och tog därefter med sig A och en kompis för att titta på moped i Härryda. Mopeden var bra och de tog med sig den hem direkt i hästtransporten. Kul! Nu vill det bara till att A gör alla tester på datorn så att han får en tid för teoriprov.

Lev väl!

Fullspäckad dag:)

I går var det studiedag på A's skola och han fick en rejäl sovmorgon och en riktigt slapparedag - det gillade han.

I morse fick jag ställa på A ganska rejält för att han skulle gå upp - en riktig slöfock är han! Sent i säng i går kväll och supertrött i morse. Ibland blir jag ganska trött på att han inte ser sambandet, eller kanske rättare sagt att han skiter i sambandet. Jag misstänker att han hörde skärpan i min röst eftersom han var uppe till frukost och iväg i tid i dag. Bra jobbat! Han kan när han vill..

Efter några lektioner på skolan så mötte jag upp utanför och vi promenerade tillsammans bort till Fyren för att A skulle räkna matte med Lasse igen. Under tiden som A räknade matte så läste jag i boken Mer än blyg. Skönt att få en stund för mig själv och läsa bok eller tidningar:)

Efter matten så gick vi hem och bar sjöstensplattor. Det var ett äldre par som skulle köpa de plattor som har legat på altanen, och några av dem låg nere vid hundgården och jag hade inte hjärta att låta farbrorn och hans hustru bära alla plattor. När plattorna var uppe på parkeringen så åkte jag och handlade, och efter det så åkte jag till stallet för att träna för min instruktör. När jag kom hem så var A inte hemma och maken visste inte riktigt var han var. A svarade inte på mobilen och maken ringde hem till A's kompis och fick reda på att de nog var på gymmet. Kul! De var tydligen flera killar som stack ner till gymmet i simhallen, och i kväll/natt är det några av dem som kommer hem till A. Jättekul!

I morgon skall maken och A åka och titta på en annan moppe och dessutom skall vi köpa material till altanen. Det skall bli helt suveränt att få en större altan med gott om plats för bord och stolar:)

Lev väl!

Skola, Lasse, gym och moppekoll:

I morse var A som vanligt lite seg upp ur sängen, men till slut kom han upp och fixade till sig. Dessvärre körde magen igång strax före det att han skulle gå till skolan, och jag var snabb med att köra lite peptalk och referera till hans samtal med Helena på BUP. Till slut kom han i väg till skolan, men kom säkert ca 20 minuter för sent. Bättre sent än aldrig får väl gälla i det här läget..

Jag mötte upp A utanför skolan 10.40 eftersom det var dags att möta Lasse på Fyren 10.50. Under tiden som A räknade matte med Lasse så satt jag och läste tidningar. Skönt! När matten var avklarad så promenerade vi iväg och köpte bröd på Majgården för att sedan gå hem och ta en lunchmacka. Mysigt.

På eftermiddagen stack A och några kompisar ner till ett Gym som de inte tidigare har varit på, och det verkade vara ett bra gym fast det var mest riktigt "biffiga" typer där. Det hade varit kul att se hur våra taniga tonårskillar såg ut jämte de andra:)

På kvällen åkte maken och A iväg för att titta på en moped här i Kungsbacka. De kom tillbaka efter en stund och maken konstaterade att det var alldeles för mycket pengar för en så pass sliten moped. A var nog lite besviken eftersom han tyckte att den var riktigt fräck. Mopeden har tydligen stått ute i både regn och rusk och var rejält rostig och repig. Ev kan man avvakta lite och därefter ge ett skambud, men just nu pågår jakten på Blocket efter en fräck moped - och det finns ganska många:)

Lev väl!

Litet bakslag:(

Väckte en väldigt trött A i morse och det var väldigt segt för honom att komma upp ur sängen. När det  var dags att gå iväg till skolan så hade magen dragit igång igen och han trodde att det kanske hade med gårdagens middag att göra. Vi satt och pratade en liten stund vid frukostbordet och jag bad honom verkligen tänka efter om det var något som oroade honom, och vad det i så fall kunde vara. Det enda han kunde komma på var provet som han skall göra för att få moppekörkortet.. Det hjälpte tyvärr inte med att jag körde lite pep-talk med honom om att magen lugnar sig bara han kommer ner till skolan, att jag ibland också kan få en väldigt körig mage om det är något som oroar mig men att det samtidigt inte är någon anledning till att stanna hemma. Det hela slutade med att han låg i soffan med en varm vetekudde på magen.

I morgon tar vi nya tag och förhoppningsvis blir det provkörning av en moped också:)

Lev väl!

Ytterligare en bra dag:)

Väckte A vid 7-tiden för att senare konstatera att han hade gjort sig i ordning onödigt tidigt eftersom de hade sovmorgon just denna måndag. Det fick bli en långfrukost istället och därefter en promenad ner till BUP. Efter besöket på BUP så gick vi bort till bilskolan för att höra om man kan boka tid för moppeprov, men fick då reda på att bilskolan bokar när det är dags. Det är tydligen inte svårt att få tid för provet, vilket vi tidigare trodde.

Vi tog en fika på Hantverkscaféet innan det var dags för A att gå vidare bort till skolan och hemkunskapen. Jag trodde att A skulle komma hem efter det, men han fastnade tillsammans med några klasskamrater på fotbollsplanen i solskenet. Härligt! Det värmer i föräldrars hjärtan:)

Kvällen ägnades åt moppeletande på Blocket, men A har nog hittat den moppen han vill ha - och den finns alldeles i närheten. Han har stora planer på hur han skall göra för att få den lite fräckare, och vi får hoppas att moppen inte är såld när han ringer i morgon. Nyfikna kan ju titta på:

http://www.blocket.se/halland/Rieju_RRX_07_sm_32381071.htm?ca=20&w=1

Lev väl!

Väldigt positivt:)

A och hans kompis tillbringade lördagskvällen hemma hos oss, med undantag för de timmar som de var hos tjejerna i tältet. När jag gick och la mig för att sova så hörde jag röster och tjejflams från skogen. Kul! I morse väckte jag A för att höra om han ville åka till sin moster för att bli klippt, och det ville han. I bilen på väg till moster så pratade vi en hel del, och jag får känslan av att det är mycket positivt som händer i A's liv just nu. Han tänker inte alls i datortermer utan pratar istället om alla roliga saker som han och hans nyfunna kompisar skall göra nu i vår och till sommaren. De har tydligen fixat en "to-do-lista" som t ex innebär att de skall vaxa benen, åka i simring genom Kungsbackaån och mycket annat. Kul igen!

När vi kom hem så hjälpte A till med att bära plattor från altanen eftersom vi skall lägga trädäck där. Jag hade tidigare pratat med honom om att det kan vara lättare att få sponsring till en moppe om man faktiskt hjälper till hemma.. När de var klara med plattorna så fixade A till sig och satte sig vid datorn och började titta på vad som fanns till salu på Blocket. Han hittade en jättebra crossmoppe, men i dagsläget kan vi inte köpa någon moppe till honom eftersom kvarskatt och mögelsanering har kostat en del. Graham från Specialpedagogiskt centrum tyckte tidigare att det var toppen att A gick moppekursen och han såg väldiga fördelar med att A kan ut och åka moppe tillsammans med kompisar istället för att sitta hemma vid datorn. Nu återstår det att höra om det finns någon kär släkting som har möjlighet att låna ut lite pengar till ett gott ändamål?? Moppen han har hittat kostar ca 12 000 kr - inte billig men tydligen jättebra:) Pengarna kommer att betalas tillbaka..

Hur som helst så hoppas vi att det här positiva kommer att hålla i sig, för det känns alldeles suveränt bra! Harmoni i familjen, en son som går till skolan varje dag, mysiga samtal och mycket annat. Beror det på våren??

Ingen dator:)

A sov borta hela natten och hörde av sig först på förmiddagen i dag. De hade haft trevligt i går kväll och det hade varit fler killar som hade varit med, men det var bara A som sov kvar. Killarna kom hem på eftermiddagen, solade en stund på taket, plockade ihop sina gymsaker och traskade ner till gymmet. Efter några timmar så kom de hem igen och berättade att de först hade gymmat och sedan varit i simhallen. Kul! De ville inte ha någon middag eftersom de skulle gå ner till pizzerian och äta. Vem säger emot det?? Efter pizzan kom de hem och berättade att två tjejer tältar nere i  backen, och om tjejerna knackar på så är A inte hemma. En av tjejerna är en f d flickvän till A.. Kul att det börjar hända lite saker, och som maken sa: "allt som händer, oavsett vad det är, så är det positivt".

Lev väl!

Sjukskriven

I morse ringde klockan tidigt eftersom maken och jag hade tid för föräldrasupport nere på BUP, vilket innebar att A fick komma iväg på egen hand till skolan. Han fixade det, men var 10-15 minuter sen (enligt honom själv). Maken och jag tillbringade lite drygt en timma nere på BUP och pratade lite allmänt om A och hans historia, och socionomen Helena berättade lite om hur de arbetar med A och hur vi kan stötta honom i hans arbete med att övervinna ångesten och rädslan. Föräldrautbildning alltså.. Parallellt med de här mötena så läser jag också boken Mer än blyg, som tar upp problematiken ganska ingående.

När besöket på BUP var slut så gick jag in på Carema som ligger vägg i vägg med BUP. De har drop-in för läkarbesök, vilket passade mig bra. Läkaren konstaterade att jag har tydliga tecken på utmattningssyndrom och han sjukskrev mig till den 28/4 då det är dags för ett återbesök. Samtidigt som det känns bra att få tid för återhämtning så känns det också väldigt märkligt. Jag är van vid att vara frisk, stabil och stark.. och det här känns lite som ett nederlag. Det är väl bara att lyssna till min kropp och inse att jag behöver ta det lugnt några veckor så får vi se hur det blir sedan.

I kväll är A inte hemma, för han har bestämt träff med en kompis som gick moppekursen samtidigt som honom och planen är att A skall sova borta i natt. De är sex killar som skall ha filmkväll:) Jag sa till A att han får ringa hem om det är något, och det spelar ingen roll vad det är som har hänt. Det är viktigt att han känner att han kan höra av sig oavsett vad, och jag är fullt medveten om att det förekommer alkohol bland elever i årskurs 8.. Hoppas i alla fall att han får en trevlig kväll och att han inte behöver hämtas i natt.

Lev väl!

Redan torsdag!

Jag har missat att skriva ett par dagar eftersom jag har varit lite körd i botten. Åkte hem med buller och bång från jobbet i måndags och har inte varit där sedan dess. Jag misstänker att det är ca två års oro och spänning som påverkar mig och nu gör att jag visar tecken på utmattning. För att inte springa in i väggen "på riktigt" så motar jag Olle i grind genom att vara hemma den här veckan. I morgon tänker jag gå till läkaren på Carema för att höra om jag kan vara sjukskriven ytterligare en vecka för att få optimal vila. Eftersom jag är van att bita ihop och göra mitt bästa så känns det här väldigt konstigt.. lite som att skolka.

I tisdags började A och jag dagen med att gå till Marcel som är läkare på BUP. Han frågade hur medicinen hade fungerat och rekommenderade samtidigt att öka dosen för att få maximal effekt. Blodproverna som de hade tagit tidigare visade att A hade vissa höga värden av något enzym, vilket kan bero på att han har vuxit så oerhört mycket den senaste tiden. A skall äta magmedicinen fram till sommarlovet och den andra medicinen skall han fortsätta med in på höstterminen, så får vi se sedan vad som händer. Tyvärr skall Marcel börja på ett nytt arbete, men det kommer väl någon ny läkare som får sätta sig in i allt. Efter besöket hos Marcel så gick A till skolan några timmar för att ha slöjd.

Efter lunch i tisdags så var det dags för BUP-möte med A's mentor, rektorn på skolan, kuratorn på skolan, oss föräldrar, Helena på BUP och A. Vi pratade lite om upplägget och om hur vi skall göra fortsättningsvis. Tills vidare skall A komma iväg till skolan ett par lektioner varje dag och han skall fortsätta att träffa Lasse på Fyren två dagar i veckan. Vecka 17 så blir det en EVK på skolan och då kommer även SPC (specialpedagogiskt centrum) att vara med för att se hur de kan bidra. Efter dagens möte så pratade Helena med A enskilt och då fick A i läxa att gå på gym med en kompis innan nästa träff som är på måndag. A har bestämt med en annan kille att de skall gymma på fredag:)

I går onsdag så var A nere på skolan på morgonen för att sedan träffa Lasse på Fyren. Efter det så gick A och jag över till Kungsmässan för att köpa medicin till en av hundarna och för att titta på jeans till A. Han ringde också till sin moster för att höra om hon kan klippa honom till helgen:)

I dag, torsdag, så hade A sovmorgon och började inte förrän efter lunch. När han skulle gå så tog jag med hundarna och slog följe. Han var på skolan ett par lektioner och kom därefter hem, då åkte vi ner till Kungsmässan och köpte de jeansen som vi såg i går.

Lev väl!

Halvdag i skolan.

I morse hämtade Helena A för att gå till skolan. Det fungerade bra och han var kvar i skolan större delen av förmiddagen, men när det var dags för idrott så gick han hem eftersom han inte hade några kläder med sig. Förhoppningsvis löser idrotten sig när han väl känner sig "hemma" tillsammans med sina klasskamrater. A tycker att det känns bättre att gå till skolan nu när han har fått lite mer närvaro och när det inte går så långt mellan gångerna, och det är ju lätt att förstå. Så snart A börjar gå till skolan självmant så vill det ju till att få honom till att studera också, och det kanske inte blir så lätt.. Hoppas att han känner sig lite sporrad över betyg och kommande gymnasieval.

Lev väl!

Skola, Lasse och kompis:)

I morse hämtade Helena A för att gå ner till skolan, men innan det så gjorde de upp en plan för kommande vecka. A var i skolan fram till dess att han skulle träffa Lasse på fyren för att räkna matte och efter det så gick han hem. Maken var hemma i dag för att möta upp A på Fyren, men också för att ta Berit till veterinären. (Ev har hon ett förstorat hjärta och får då träffa en hjärtspecialist..)

På eftermiddagen mötte A upp en kompis nere vid skolan för att gå hem och lana. Kul att han träffar någon från klassen:) De gick ner till affären på kvällen för att köpa kakor och dricka och jag misstänker att natten blir sen för dem.

På det stora hela så har nog dagen varit bra för A. Det har varit både skola, matte med Lasse och lan med en kompis. Mycket bättre än så kan det nog inte bli:) Hoppas att nästa vecka blir en bra vecka. Vi har stormöte nere på BUP på tisdag, A skall till läkaren på BUP på onsdag och maken och jag har fått en tid för samtal på BUP på fredag. Dessutom har A möte med Lasse på onsdag och fredag. Hoppas bara att allt flyter på och att ingen blir sjuk..

Lev väl!

Motigt

Väckte A som vanligt i morse, men jag märkte ganska snabbt att han inte var tillräckligt aktiv för att ens tänka tanken att gå till skolan. Han var seg och dröjde sig kvar i sängen trots att jag påminde honom flera gånger. Efter ett tag kröp det fram att han inte ville gå på engelska B eftersom det inte var så många som han kände där och att han satt långt fram och får frågor då och då även om han inte räcker upp handen. Jag försökte övertala honom om att ändå försöka och att han skulle överleva även om det skulle bli lite jobbigt. Han sa att Helena kanske kan följa honom till nästa veckas lektion i engelska B, men det är ju inte alls säkert att hon har tid med det. Hur som helst så fick jag åka till jobbet efter en stund, för jag hade ju fått några kollegor att gå in och täcka för mig på morgonen så att jag skulle kunna köra A till skolan. Så om han var fullt övertygad om att han inte skulle gå ner så var det lika bra att åka till jobbet.

När jag kom hem på kvällen så berättade A att Helena kommer och följer honom ner till skolan i morgon, och han hade tydligen fått välja det själv. Det verkar som om han har fått förtroende för Helena och det känns ju bra för oss föräldrar också.

Lev väl!

Helena hämtade i dag också.

I morse kom Helena från BUP och hämtade A. Jag hade redan åkt till jobbet, men fick i efterhand reda på att det hade gått bra och att A var kvar i skolan tills dess att han skulle möta Lasse på Fyren för att räkna matte. Både skolan och matten hade fungerat bra. Efter det gick maken och A över till Kungsmässan för att leta kläder till A och för ovanlighetens skull så hade A inte bråttom hem. På eftermiddagen hade A sin sista körning med moppe på bilskolan, och det hade också gått bra. Dit gick han helt själv.. Nu är det bara lite extra plugg inför teoriprovet, för det lär vara riktigt svårt har jag hört.

På jobbet i dag så frågade min chef "hur har du det egentligen..?" fast han tidigare hade lovat att han inte skall fråga hur jag har det. När man frågar mig hur det egentligen är och när jag tänker efter så är det så himla lätt att tårarna kommer eftersom det är så mycket just nu. Det är mycket kring A, det är mycket på jobbet och det är svårt att få ihop det så som jag vill. Mest av allt känner jag pressen kontra jobbet eftersom mina arbetskamrater får gå in och täcka för mig när jag är på möten, följer A till skolan mm. Även om A är långt viktigare än jobbet så har jag ändå en känsla av att jag vill göra allt så bra som möjligt på jobbet, även om det är svårt att hinna med. Trösten är att min chef också sa "det får vara så en tid nu." Han säger också att det är ok att jag "genar lite i kurvorna" nu.. fast, även om han säger så så är det ändå så att mina arbetskamrater får hoppa in då och då för mig..

Det finns säkert de som tycker att jag borde lämna bort hästen, men då försvinner en stor del av glädjekällan i mitt liv - just därför får det vara lite jobbigt just nu, för jag är övertygad om att det inte varar för alltid..

Lev väl!

Helena från BUP hämtade A.

I dag var det dags för BUP att göra en insats för att få A till skolan. Han var uppe i tid och gjorde sig i ordning och var helt klar när Helena kom. De gick iväg tillsammans och skulle prata under tiden som de promenerade. Efter en stund ringde Helena och berättade att A hade varit riktigt nervös på vägen ner, men att han hade gått in i skolan och skulle försöka stanna där till lunch. Han hade själv fått välja hur länge han ville stanna och då hade han föreslagit fram till lunch. Nu fungerade det inte riktigt så bra som han ville, och han ringde från skolan och berättade att han skulle gå hem redan efter en lektion. Förklaringen till det var att klassen skulle ha slöjd och att han inte jobbade med något där.

På eftermiddagen ringde Helena och pratade med A. Hon skall hämta honom i morgon bitti också och pratar väl lite med honom på vägen ner. Hoppas att han kan pressa sig själv lite och inte ge upp direkt..

Lev väl!

Nytt BUP-möte

I dag var A och maken nere på BUP för ytterligare ett möte. A var ensam inne med Helena i ca 1,5 timma och maken fick läst mycket i sin bok. Efter mötet så kom båda två ut och de såg rätt nöjda ut. Nu är planen att Helena skall komma hem och hämta A på tisdag och onsdag i nästa vecka, så skall de göra sällskap ner till skolan. Frågan är hur han tacklar det? Den stora fördelen är att Helena vet hur hon skall hantera situationen och hjälpa A så att han klarar den ångest som blir när han skall gå ner till skolan.

I morgon har A en ny tid för moppekörning, och det är jättebra att han kommer ut då och då. På fredag är det en ny tid med Lasse för mattedrillning. Lasse ringde i dag och berättade att skolan har avsatt ytterligare en timma per vecka för A's enskilda undervisning. Jag misstänker att nästa onsdag blir en jobbig dag för A med Helena på morgonen, Lasse före lunch och moppekörning på eftermiddagen. Håller tummarna för att han klarar det bra.

Nu på fredag är tanken att A skall gå ner till Lasse på egen hand, och enligt honom själv så är det inga problem. Eventuellt åker jag ner till jobbet för en lektion på morgonen och åker därefter hem för att följa A till Lasse. Vi får se hur det blir.

Lev väl!

Möte på skolan.

Måndag. I dag var det bestämt att A verkligen skulle göra ett försök att komma ner till skolan. Jag åkte till jobbet men maken var hemma. A kom inte iväg till första lektionen, men skulle göra ett försök att gå ner till andra lektionen. När jag kollade mobilen på jobbet så såg jag att maken både hade ringt och skickat sms. Det visade sig att A hade gått iväg men bara kommit halvvägs till skolan innan han bröt ihop och ringde till sin pappa och berättade hur han kände sig. Även om det inte gick att komma ner till skolan så var det ändå ett framsteg att han kom så långt och att han kan berätta hur han upplever känslan - ett steg i rätt riktning. När jag fick reda på vad som hade hänt så ringde jag hem för att stötta honom och berätta att det inte gjorde något att han inte kom ner till skolan, och att det viktigaste var att han verkligen försökte. På onsdag har han möte på BUP och då kan han prata med dem om det som hände.

På eftermiddagen var jag nere på skolan för att träffa rektor, mentor, personal från SPC och Lasse som träffar A för enskild undervisning. Mötet var bra och vi bestämde att A skall få träffa Lasse ytterligare en gång i veckan och vi får reda på dag och tid senare i veckan. Om ca 14 dagar så skall vi ha ett möte nere på BUP, och vi bestämde i dag att avvakta med att låta A göra fler försök att gå ner till skolan. Det är viktigt att han inte misslyckas gång på gång och vi hoppas att BUP kan ge honom redskap och tekniker av som kan hjälpa honom på lite sikt.

När jag kom hem från mötet så satte jag mig och fikade med A och vi satt säkert i 45 minuter och pratade. Mysigt. Jag tror att han var lättad över att få slippa göra fler försök att komma ner till skolan.

Lev väl!

Sammanfattning

Oj då, kom på att jag alldeles har glömt av den här bloggen. Vi har fortfarande inte fått ner A till skolan, men arbetet går sakta men säkert framåt. Han är positivt inställd till den enskilda undervisningen med Lasse och han kan tänka sig att träffa Lasse fler dagar i veckan. A har också träffat Helena på BUP vid två tillfällen och det har också varit bra enligt maken.
I tisdags fixade jag så att jag kunde vara hemma lite längre än vanligt så att jag skulle kunna köra ner A till skolan, men när det var dags att åka så bara det låste sig för honom. Tårarna rann ner för kinderna på honom och han berättade att han inte vågade åka ner eftersom han var orolig för vad de andra skulle fråga och tänka. Ett stort steg i rätt riktning bara att han sätter ord på sina känslor! Jag tvingade inte ner honom, utan mailade istället till hans mentor och till kuratorn där jag bad dem att åter igen prata med klassen och förklara att A inte vill ha några kommentarer eller frågor när han kommer till skolan. Nästan direkt ringde kuratorn till mig och vi pratade en stund om hur vi skulle kunna göra för att A skall känna sig mer bekväm i situationen som uppstår. Hon ringde också till A som fick vara med och bestämma om vad och hur mycket som skulle berättas för klassen. Bra. Nu återstår bara arbetet med att få honom över den enorma tröskeln som det innebär att ta sig ner till skolan efter många, många veckor utan skola.
I går var det ett nytt möte för A på BUP och vad jag kan förstå så var det ett bra möte. Det är viktigt att A aktiverar sig på något sätt och jag har erbjudit honom att hänga på nu när jag skall börja löpträna, men frågan är om han vill det.. Moppekursen är ju ett sätt att aktivera sig. Teoridelen är avklarad och nu har han kört två gånger på bilskolan, och det är inga som helst problem för honom att gå dit.

Lev väl!

Bra dag.

I morse gick A upp nästan direkt och klev in i duschen. Jag var tvungen att åka till jobbet men maken var hemma och gjorde sällskap med A ner till BUP. Mötet där var bra och A berättade sakligt och relativt ingående om sin blyghet och oro för olika saker. Maken fick flika in där det behövdes, men på det stora hela så skötte A sig riktigt bra.

Efter mötet på BUP så gick de och fikade innan det var dags för nästa möte. Matteträff med Lasse från skolan. Lasse skall hjälpa A så att han inte kommer efter i matten samt se till att eventuella luckor fylls i innan det är dags att börja 9:an. Fördelen med att Lasse stämmer av mattekunskaperna är att möjligheterna för betyg ökar avsevärt. Om de bara kan se att A har de kunskaper som krävs så bör han kunna få ett betyg till sommaren. Enligt maken så var Lasse väldigt nöjd med A, och de skulle egentligen bara ha suttit tillsammans i en timma, men de satt i en och en halv timma. Positivt. Dessutom var A väldigt nöjd med Lasse och matten, och det känns bra för oss också då.

Nästa vecka blir det BUP på onsdagen och träff med Lasse på fredagen.

Lev väl!

Nu händer det saker:)

A kom visserligen inte iväg till skolan i dag heller, men maken pratade med BUP i morse och fick då reda på att A har fått en återbudstid i morgon förmiddag. För sonens del blir det både BUP och enskild undervisning samma dag - hoppas att han pallar det. Maken följer med honom till båda mötena eftersom jag är ensam pedagog med 25 tonåringar på jobbet.

Lev väl!

Pigg men ändå ingen skola.

Måndag morgon. Väckte A i morse som vanligt och han gick upp och fixade i ordning sig, men lite senare så fick jag ett SMS av maken där han skrev att A inte hade kommit iväg. Synd, eftersom det verkade så lovande när jag väckte honom. Det lär ju inte bli lättare att komma iväg ju fler dagar som går..

I dag fick vi våra nya markiser monterade och elen var avstängd större delen av dagen. Lite trist för A som vare sig kunde se på TV, lyssna på musik eller träna moppeteori på datorn. Så kan det bli:)

Lev väl!

Enskild undervisning.

Äntligen fredag. Åkte ner till jobbet som vanligt för att ha första lektionen, men därefter satte jag mig i bilen igen för att åka tillbaka hem och hämta upp A. Vi skulle ner till skolan och möta Lasse som skall ha enskild undervisning med A i ett antal veckor framöver med start vecka 10. Till en början träffas A och Lasse en gång per vecka på kommunens bibliotek och efter det kanske vi utökar antalet tillfällen till två per vecka.

A verkar tycka att det är OK med enskild undervisning, men vi får väl se om det bli annat ljud i skällan när det väl blir dags.. Förhoppningsvis inte.

Lev väl!

Möte på skolan.

Tisdag och möte på skolan på eftermiddagen, men innan dess tillbringade jag en dag hemma med sonen. Väckte honom som vanligt vid sju, men även i dag hade han svårt att komma upp ur sängen. Då blev jag faktiskt rätt irriterad, för om man inte ens bryr sig om att gå upp trots att man blir väckt flera gånger - då är måttet rågat. Ställde på A med hot om att skita i att hämta datorn som precis är lagad efter ett haveri, och då blev det minsann fart i honom. Jag ställde också på honom lite med eget ansvar och tankar kring framtiden, men frågan är om han är mottaglig för det. Hur som helst så satt han mitt emot mig vid matbordet, jag med mina uppsatser som skulle rättas och han med sina grammatikuppgifter. Jag kan villigt erkänna att mina uppsatser fick maka på sig lite då och då när A behövde hjälp, men dagen är lång och det räcker att uppsatserna är klara före läggdags. Det var ett par riktigt trevliga timmar vid bordet med prat om både grammatik, skola och verklighet. A berättade att han ofta ligger vaken på kvällarna för att han är orolig för hur det skall gå med skolan, gymasiet och framtiden. Mitt svar till honom blev då att han gärna får berätta för oss om sin oro så att vi vet om den och kan hjälpa honom med den. Jag sa också till honom att vi vuxna skall hjälpa honom att fixa det här, om han bara hjälper till själv genom att göra det vi ber honom om. Ingen hittar på saker för att djävlas med honom, utan för att hjälpa honom.

På eftermiddagen satte vi oss i bilen för att åka och hämta hans dator och lämna tillbaka en sadel som jag hade lånat och provridit i. När det var klart så kidnappade jag A och han fick vackert åka med till stallet för att hjälpa mig med att bland annat väga upp hö. Faktiskt inga protester alls:) Man får passa på att stjäla lite tid när det går..

Mötet på skolan var bra. Det var jag och maken, kurator, mentor, rektor samt en kille från SPC. Tyvärr kom ingen från BUP trots att kuratorn hade ringt och bett dem komma till mötet. Maken berättade att A inte var prioriterad på BUP´s senast möte och att de inte vet riktigt när han kommer in i deras agenda. SPC ringer eventuellt till BUP för att ställa på dem något och det ser jag bara som en fördel. På mötet bestämde vi att jag och A skall gå ner till skolan för att träffa mentor samt den lärare som skall ha enskild undervisning med A så snart det är möjligt. Förhoppningen är att A snällt går med på det vi har bestämt, men man vet ju aldrig hur det blir med den saken. Efter det inledande mötet så skall A träffa läraren enskilt vid tre tillfällen, en gång per vecka. Om det då fungerar så utökar vi antalet tillfällen till två per vecka och så vidare. Inledningsvis skall A arbeta med matte för att inte hamna för långt efter sina klasskamrater, men risken finns att sommarskolan blir aktuell i år igen.

Rektorn är väldigt bekymrad över A´s rätt till utbildning, men som jag ser det så får det bli som det blir. Rektorn började prata om att eventuellt motivera A att gå om år 8, men det känns inte som en bra idé. Då är det bättre att A först blir så frisk han kan bli och försöker hänga med i skolan så gott det går. Om betygen inte räcker för gymnasieval när han går ut år 9 så får han gå in och ta 1-2 extra år för att läsa in de betyg som behövs. Eventuellt kan man kanske hänvisa till sjukdomsbilden och på så vis erhålla ett betyg trots att man inte riktigt når målen. Enligt skolverket kan man göra så när det handlar om sjukdom som inte är av tillfällig karaktär - och det kan man väl knappast kalla det med drygt ett års fråvaro..? Frågan är bara om BUP måste ställa en diagnos för att det skall gälla? Misstänker att det är så, och då får det bli så.

Lev väl!

Hemma.

I dag var det en trött A som jag väckte. Enligt honom själv så hade han sovit gott på natten, men var ändå inte utvilad - om en tonåring någonsin är det.. Jag tror inte att han kom upp och duschade som han skulle och han kom inte heller iväg till skolan. Nu verkar han vara lite låg i humöret och frågan är om det är den nya medicinen som påverkar? Vi får avvakta några dagar och se vad som händer. Blir det inte bättre så får vi väl ringa till BUP igen. För några dagar sedan pratade A om att eventuellt åka till Billdal och hälsa på några av sina kompisar, men inte ens det har han lust att göra längre. Synd.

Lev väl!

Ytterligare en dag..

Väckte A vid sjutiden som vanligt och satt på sängkanten med lite småprat och kli på ryggen en bra stund. Mysigt. Tyvärr kom han inte iväg till skolan i dag heller, men vem är förvånad? Vi får väl se vad vi kan komma fram till på mötet i nästa vecka då hela styrkan skall vara samlad. Tyvärr verkar det som om vi får vänta ett tag på en tid för A hos BUP eftersom de inte har några akuttider att tillgå. Typiskt. Men vi gör vad vi kan och lutar oss tillbaka emellanåt i och med att läget ändå är som det är och att det inte är mycket mer vi kan göra.

Lev väl!

Ny medicin.

Det blev ingen skola för A  i dag heller. Maken skulle ner på hälsokontroll på Carema och tog med sig A för att ta de prover som BUP ville ha, och nu återstår det bara att vänta och se vad de har att säga om proverna. Maken ringde BUP i dag för att höra om vi skulle öka medicinen för att få mer effekt, men fick då reda på att det förmodligen inte skulle hjälpa. Även om det är en antidepressiv medicin så får A den i så låg dos att den enbart hjälper mot orolig mage. Istället för att öka doseringen så få A ytterligare en medicin som skall hjälpa till så att A får lite push i rätt riktning. Han tog första tabletten på kvällen i dag.

På eftermiddagen åkte maken och A bort till Freeport för att leta snowboardkläder till A, och de hittade jättefina kläder till väldigt bra pris. Nu återstår bara resorna till skidbacken..

Lev väl!

Kastas mellan hopp och förtvivlan.

Lika hoppfullt som det kändes i går, lika hopplöst kändes det i dag. I går var A pigg och uppåt, pratade mycket och var allmänt glad. I natt väckte han mig och maken för att fråga om vi hade värktabletter någonstans.. På morgonen väckte jag honom och jag försökte vara allmänt positiv och prata med honom som om det vore den självklaraste saken som fanns att gå till skolan, som om han brukade göra det. Jag åkte till jobbet och fick ett SMS av maken där han skrev att A inte hade kommit iväg till skolan ännu. För att dubbelkolla så ringde jag hem lite senare och då svarade A. Nästa lektion började vid 9.30 och A skulle försöka gå ner till den, men som vanligt så blev det inte så.

Maken berättade att A hade hittat alla möjliga krämpor i kroppen på morgonen, allt från klump i halsen, ont i käken, huvudvärk mm. Nu står förhoppningen till BUP och att de kan hjälpa oss så att A får insikt i sitt problem och hur han skall arbeta med det för att få en vardag som fungerar. Nästa möte på skolan är vecka 9 - frågan är när nästa tid på BUP blir?

Lev väl!

Sista dagen på moppekursen:)

Ibland funderar man ju lite.. Den här veckan har A gått upp ur sängen, duschat och snyggat till sig, ätit frukost och åkt ner till moppekursen på körskolan. Han har visserligen ätit medicin i 10 dagar nu, men jag misstänker starkt att han utmanar sig själv i och med att det här är något som han verkligen vill göra. Det skall bli oerhört spännande att se vad som händer på måndag när skolan drar igång igen.. Faktum är att vi märker en skillnad efter det att han började äta medicinen. Nu ser han gladare ut, han tillbringar lite mer tid tillsammans med sina föräldrar och han är allmänt mer uppåt. DET gillar vi:)

Alla hjärtans dag & moppekurs

Träffade A först på eftermiddagen i dag. I dag var det första dagen på moppekursen och A tyckte att det var intressant. Han har fått med sig några böcker samt inloggning för att göra övningar på nätet. Det känns väldigt bra att han kom iväg, för det är ju inte säkert att han gör.. De har fått några sidor som de skall läsa tills i morgon och A tänker fixa det i kväll, men först på schemat står att fixa ner datorn till ett företag som skall försöka få igång den igen. Om han behöver PC för att göra moppeövningarna så kan han ju alltid låna min jobbdator:)

Lev väl!

Söndag och en riktigt bra dag:)

I morse väckte maken A och hans kompis redan vid halv tio. Anledningen till det var att de skulle åka till Ulricehamn och åka skidor, och just därför skuttade killarna upp ovanligt snabbt och lätt. De åkte iväg vid elva för att hinna hyra snowboard och pjäxor till A före eftermiddagens åkning. A´s kompis hade aldrig stått på ett par skidor innan, så det blev en ny upplevelse för honom. Killarna åkte hela eftermiddagen under tiden som maken satt och jobbade. I bilen på vägen hem så konstaterade killarna att det här var mycket roligare än att spela på datorn. Kul! Vi skall se om de kan komma iväg nästa söndag också, och då följer nog storasyster samt hennes pojkvän med.

Lev väl!

Inga framsteg ännu..

Väckte A vid sjutiden som vanligt. Åkte till jobbet och fick ett SMS av maken där han skrev att A skulle gå ner till lektionen som började halv tio. Maken skulle in på möte och bad mig ringa hem vid niotiden. Jag ringde hem vid två tillfällen, men vad hjälpte det?? Det känns ändå rätt ok eftersom vi mer eller mindre har lämnat över till BUP, och jag hoppas att de kan hjälpa oss.

När jag kom hem så tog jag med mig A till Kungsmässan för att handla. Han ville gå till spelaffären för att se om det fanns några begagnade spel att köpa, men det gjorde det tyvärr inte. Istället för att köpa ett begagnat spel så bestämde han sig för att byta in sitt nygamla spel mot ett nytt. På så vis kan han spela med många fler kompisar, och i dagsläget är det viktigt.

På kvällen så var A med oss uppe i vardagsrummet och han var delaktig i mycket större utsträckning än vad han brukar vara. Han dukade till middagen och stannade kvar även efter det. Kul. Vi hyrde en film och åt fredagsmysgodis och A klappade hundarna och var allmänt uppåt. Härligt:)

Lev väl!

Illamående..?

Väckte A vid sjutiden som vanligt, men det märktes ganska tidigt att han var trött och hängig. Jag var tvungen att åka till jobbet eftersom mina nior skulle skriva nationella prov i svenska direkt på morgonen. Oftast är det ju tyvärr så att jag har ett gäng elever som väntar på mig på morgonen. Maken har lagt sitt arbete så att han kan vara hemma en stund på förmiddagen för att försöka få iväg A till skolan. I morse fick jag ett SMS där jag fick reda på att A skulle gå ner till lektionen som började 11.30, vilket inte förvånade mig eftersom det var idrott på förmiddagen.. När jag ringde hem efter jobbet så visade det sig att han inte hade kommit iväg alls eftersom han mådde illa. Även om jag vet att han inte kan rå för det här så blir jag lite trött på alla dessa bortförklaringar och undanflykter. Det skall bli så himla skönt den dagen då han börjar komma igång med skolan igen. Hoppas bara inte att det dröjer för länge..

Lev väl!

Dagens A: huvudvärk och trötthet.

Märkte redan tidigt att A inte var på hugget i dag eftersom det var ovanligt segt att gå upp ur sängen. När jag åkte till jobbet så hade han fortfarande inte gått upp, och när maken SMSade mig vid 10-tiden så hade han fortfarande inte fått upp A. A hade tydligen sovit dåligt i natt och var därför jättetrött med huvudvärk som följd. Jag ringde hem ett par gånger under dagen för att höra hur det var med honom. Han tyckte att tillvaron var tråkig eftersom datorn inte fungerar..

På eftermiddagen ringde A´s mentor och berättade att G från Specialpedagogiskt centrum kommer att vara med på nästa möte. Det blir säkert bra, tänker jag då. Jag har träffat G många gånger via jobbet och han är dessutom gift med en av mina kollegor. Hoppas att de kan bidra med något bra. Kuratorn ringde och pratade med maken eftersom hon ville kolla upp om det var ok att ringa och fråga BUP angående enskild undervisning. Det har nämligen hänt att BUP inte har avrått från enskild undervisning i och med att målet är att få eleven till skolan. Frågan är bara hur länge man kan vänta? För varje dag som  går så missar ju A viktiga kunskaper som han måste ha när det blir dags för betyg. När vi hade möte härom dagen så pratade vi om att eventuellt ha enskild undervisning nere på skolan, och det bör ju fungera. Då är han ju i alla fall i lokalerna och det kanske blir lättare att slussa honom vidare i verksamheten. Vi får avvakta och höra rekommendationerna från BUP.

I dag fick A ett brev från Marcel. Han informerade om ändrad tid för nästa möte samt upplysa A om att han inte bör ta Vi-Siblin eftersom det kan orsaka bubbel och gaser i magen. A tycker att Vi-Siblin är riktigt pestigt att ta, så han var inte ledsen över Marcels brev.

I kväll la A sig tidigt och jag hoppas att han får en god natts sömn så att han har kraft att komma iväg till skolan i morgon. Det hade varit trevligt att avsluta veckan före lovet med lite skola..

Lev väl!

Allergi?

När jag skriver det här så är det tisdag morgon och jag var alldeles för trött i går kväll för att orka sätta mig vid datorn. En hektiskt dag på jobbet, dunderförkylning, stall och mera arbete är sådant som bidrar..

I går morse vaknade A och var/kände sig riktigt allergisk. Han var visserligen väldigt röd i ena ögat i söndags, men det här är något nytt fenomen som har dykt upp. I vanliga fall brukar man ta en allergitablett och efter det så går livet vidare, men inte för A - då stannar hela tillvaron upp. I går kväll när jag var nere på hans rum och hjälpte honom att fixa till sängen så bestämde jag med honom att om han fortsätter att känna sig allergisk så får han flytta in i ett annat sovrum och så får vi se vad som händer då. Eventuellt kanske det kan handla om kvalster eller damma, då han visade positivt på allergitest för många år sedan. Jag kan ju villigt erkänna att han är inte särskilt bra på att städa sitt rum..

På eftermiddagen var E här och hälsade på A. De höll på lite med datorerna, men någon hundpromenad var inte aktuellt. Trist.

Vi hoppas att medicinen som A har fått skall hjälpa inom kort, men några större underverk är väl knappast att förvänta sig..

Positivt:)

I dag är det måndag och det har varit en riktigt bra dag - om man bortser från min förkylning. A var ju inte i skolan någon dag i förra veckan och han hade inte heller någon lust att vara med kompisar i helgen. Som tur var så har kusinen fyllt år och i samband med det så var det lite kalas med middag och några andra släktingar. Egentligen hade det nog varit svårt att få med A på kalaset men hans moster lockade med en klippning i samband med kalaset, och det tackar vi för. A sa inte så mycket under middagen, men jag såg att han satt och lyssnade och ibland log han lite smått. Även om han inte är den som pratar mest så känner han sig nog delaktig i det som sägs. På vägen hem pratade vi lite om allt möjligt, och jag märkte att A var lite nyfiken på vad som skulle hända på BUP. Jag fick förklara för honom att vi inte heller riktigt vet vad som skall hända, men att det bara är att hänga med på tåget.

I morse fick A lite extra sovmorgon.  Han var ovanligt pigg och alert och det var inga som helst problem att komma iväg i tid. Väl nere på BUP så fick A fylla i ett par formulär innan vi gick in till läkaren, Marcel Fossum. Marcel ställde lite frågor till A och småpratade lite om skolan, hur det var innan vi flyttade, hur han upplevde sin skolgång mm. Det var ett bra besök som slutade med att A fick en medicin som skall lugna ner hans mage. Egentligen är det en antidepressiv medicin som det har visat sig i låga doser ha väldigt bra inverkan på samma magproblem som A har. Om A inte märker någon skillnad så kan vi öka dosen till den dubbla eftersom den är så himla låg från början. A fick också ett granulat som han skall ta två påsar av varje morgon. När magen har stabiliserat sig så räcker det med en påse varje morgon. Efter besöket så var A extra pratsam och verkade väldigt nöjd med besöket. Vi åkte hem och åt lite mat innan det var dags för mig att åka till jobbet och för A att gå ner till skolan. Vi kollade hans schema och konstaterade att det var hemkunskap, musik och engelska B på eftermiddagen. Och gissa vad - A var med på samtliga! Kors i taket:)

I slutet av förra veckan så köpte A en ny processor till datorn. Maken och A har i helgen försökt att montera den, men tyvärr (eller inte) så har det inte fungerat så bra. Fördelen med det är att A inte har suttit vid datorn lika mycket som tidigare, samt att han arbetar febrilt med att försöka läsa instruktioner och manualer för att lösa problemet. Inget ont som inte har något gott med sig!

Lev väl!

Snart drar det igång..

I morse åkte jag redan vid 7-tiden till jobbet eftersom jag skulle stå och möta alla barnen när bussarna kom. Maken var hemma, men sonen gick inte till skolan för det. BUP hade möte i dag och återkopplade till oss med en tid redan nu på måndag. Tack för det! Jag har hört om andra som har fått vänta i flera månader innan de har fått tid, så de måste nog anse att det är bråttom med A. Första mötet blir med en läkare, och exakt vad som kommer att hända återstår att se. Hoppas nu bara att A hänger med på möten och annat som kommer - frågan är vad vi gör i annat fall?? Tvångströja och poliseskort? Inte vet jag.

Lev väl!

Ingen skola i dag heller..

Väckte A vid 7-tiden. Satt på sängkanten en stund, kliade honom på ryggen och försökte peppa honom till att gå till skolan. Försökte locka med att han skulle träffa K och också kunna hänga med honom på fritiden, men vad hjälpte det..

På jobbet plockade jag ihop bilder från min PP om grammatik och jag skall gå igenom dem med A så att han får koll på de bitarna. Alla nio ordklasserna skall vi repetera..

I morgon är det en ny dag - hoppas att han kommer iväg då:)

Lev väl!

Samtal med BUP och möte på skolan.

I går var det måndag och A kom inte ens upp ur sängen. Han hade ont i halsen och ont i huvudet och var allmänt slut. Faktum är att han inte såg riktigt klok ut eftersom han också hade stora påsar under ögonen. E och A lanade bara mellan fredag och lördag, så tröttheten beror nog inte på det. I lördags så var killarna på bio och efter det så blev E hämtad. A satt vid datorn ett par timmar till innan han la sig. Det vill till att passa så att han inte vänder dygnsrytmen alldeles.

I går hade maken ett 1,5 timmar långt samtal med BUP och enligt honom så var det ett riktigt bra samtal. De tipsade om en bok som heter något i stil med Mer än bara blyghet, och den skall vi låna på biblioteket. De trodde inte heller på att sätta för mycket press på A, men att ändå försöka få ut honom på olika saker som t ex gå med till affären, bio mm. BUP skall ha möte på torsdag och då bestämmer de vem som skall ta hand om A och när vi kan få tid. Hoppas att det blir snart!

I dag är det tisdag och det var dags för möte på skolan igen. Vi talade allmänt om A´s situation och om att A eventuellt skall få enskild undervisning, antingen i skolan eller utanför skolan. Han skall också fokusera på matte och svenska under en period. Det var ett bra möte och efter det så promenerade jag hem till A och väckte honom. Han kom nämligen inte iväg i dag heller.. Det var samma visa som annars: vakna, duscha och äta frukost, men dock ingen skola. Han var hur trött som helst i dag också, men jag mer eller mindre tvingade upp honom till soffan i vardagsrummet för att få lite dagsljus. Där låg han och tittade på TV större delen av dagen. För att göra det lite mysigt så åkte jag ner och fixade var sin semla som vi mumsade på under tiden vi satt och pratade. Vi tillbringade mycket tid tillsammans i dag, vilket är värdefullt. Jag hade tidigare ringt till jobbet och sagt att de fick klara sig utan mig i dag eftersom A är viktigare än mina elever. På eftermiddagen var han betydligt piggare än tidigare på dagen.. Hoppas bara att det är så i morgon bitti också:)

Lev väl!

I dag gick det bra:)

Att försöka få A till skolan innebär lite sovmorgon för mig. Rätt skönt, faktiskt. I dag var A lite seg att få upp ur sängen och klockan var nog 07.45 innan han gick in i duschen. Under tiden som han fixade sig så stekte jag bacon och fixade frukost till oss två. Det är synd att jag inte har möjlighet att vara hemma så här varje dag, för det är både mysigt och trevligt att äta frukost ihop.

A blev inte färdig i tid och han drog ut jättelänge på tiden i badrummet, och jag misstänkte att han kanske inte skulle komma iväg i dag heller. Jag pushade honom några gånger och till slut så var han klar, men då konstaterade han att han ändå hade missat nästan hela första lektionen och då inte hade bråttom längre. Med lite lättare påtryckning så fick han ytterkläderna på sig och fick lifta med mig ner till skolan. Skönt. Även om han missade första lektionen så är jag glad att han kom iväg över huvud taget. En dag av fem..

På eftermiddagen hade han en kompis med sig hem, och de har riktigt roligt tillsammans. Det blir mycket datorspelande, men också en och annan tur till godisaffären. På kvällen var han riktigt uppåt:)

Lev väl!

Inte i dag heller..

Samma visa som vanligt, men skillnaden var att A var extra seg att ta sig ur sängen. Fick som vanligt ett SMS av maken med "A är hemma i dag också.." Trist. Det som var positivt i dag var att en av hans kompisar kom hem till honom på eftermiddagen och att de stekte hamburgare tillsammans. De planerar att gå på bio samt att lana i helgen. Hoppas att det blir så också..

I morgon skall jag vara hemma lite extra länge för att se om jag kan fixa ner honom till skolan. Vi får se hur det går. Fortsättning följer..

Lev väl!

Hemma i dag igen.

Som vanligt så åkte jag hemifrån först av alla i familjen. Fick ett SMS av maken lite senare där han skrev att sonen inte kom iväg i dag heller..

I går berättade jag för A att det räcker med att han säger till oss att han inte fixar att gå iväg till skolan när han känner att han inte klarar det. Han behöver med andra ord inte lägga massa kraft och energi på att komma på massa gångbara undanflykter. Vi har nog hört hela registret nu, och vi vet att han har det jobbigt nog ändå.

Försöker knåpa ihop massa frågor som kan vara användbara för skolan. A skall få svara på dem genom att markera med ett X på en linje där det är "Instämmer inte alls" i ena änden och "Instämmer helt" i andra änden. Hoppas att det fungerar och att han svarar så ärligt som möjligt och inte som han vill att det skall vara. Vissa frågor hittade jag på nätet när jag googlade Social fobi test, och de verkar riktigt bra i sammanhanget. Håll tummarna. På måndag är det möte igen och då tänkte jag ta med mig ett ifyllt frågeformulär.

I dag började A prata om helgen. Han och en kompis kanske skulle åka och hälsa på några andra killar några mil härifrån eller så kanske de skall gå på bio och lana. Han såg riktigt positiv ut när han pratade om helgen.

Lev väl!

Ingen framgång..

I dag är det tisdag, och A kom inte till skolan vare sig i går eller i dag. Har Googlat igen och bett att A skall göra detsamma och läsa mer om social fobi. När jag pratade med honom om det så lät det som om han tyckte att det var rätt ok. Jag berättade också för honom att det är rätt vanligt med någon sorts social fobi, men att det är sällan som det leder till så stor frånvaro som han har. Hoppas att han kan känna att han inte är ensam och att det finns något att göra åt det. Visserligen återstår det att höra vad BUP säger, men vi kan ju inte bara låta tiden gå. En av mina vänner berättade att de hade fått vänta i 8 månader på att deras son skulle få en tid hos BUP, och om det skall ta lika lång tid för oss så tänker vi nog kontakta en KBT-terapeut..

I går gick luften ur oss alldeles eftersom det var meningen att barnen skulle fixa kvällsmaten, men dessvärre var det ingen som tog tag i matlagningen. A sa att han inte var hungrig och hans syster sa att hon skulle iväg med kompisar. Typiskt. Att det dessutom ser ut som en rövarkula när man kommer hem gör ju inte saken bättre. Maken pratade med båda barnen och A's syster fick sig ett spel - gapade och skek samtidigt som hon var ledsen. Ibland önskar jag att de hade lite mer känsla för att bjuda till i all den stund vi ställer upp i alla lägen.

När maken kom hem i dag så var hela huset storstädat. A's syster hade fått ett riktigt ryck. Hon hade dessutom skrivit ett känslosamt brev på två A4-sidor där hon beskrev hur hon kände det. Positivt att hon kommunicerar i alla fall.. Maken SMS:ade henne ett gulligt svar - förhoppningsvis har hon förstått lite vad det handlar om.

Lev väl!

En dag i skolan:)

Precis som tidigare så orkade jag inte skriva i går kväll, men här kommer det:

Fredag. Frågan är om det gör någon skillnad vilken dag det är? Jag har bett skolan om lite närvarostatistik, men det sitter tydligen väldigt långt inne.. Fast å andra sidan så skulle vi på vår skola aldrig kunna ta fram någon statistik eftersom vi inte har något frånvarosystem. Hur som helst så var A uppe i tid i dag igen, duschade och fixade till sig. Jag hade sagt till på jobbet att jag skulle bli sen eftersom jag hade ansvaret att se till att A kom iväg till skolan. Eftersom jag vet att han inte gärna vill ha sällskap ner till skolan så tog jag det lugnt och räknade kallt med att han skulle gå ner ifall han överhuvudtaget skulle komma iväg. När han stod i hallen så frågade jag om han ville gå eller om han ville åka med mig ner, och då sa han att han gärna åkte med mig eftersom han hade jackan kvar i skolan. Hur kan man gå hem från skolan mitt i vintern utan jacka?! Senast han var i skolan var i måndags.. Jäklar vad bråttom jag fick, och tyvärr blev vi ca fem minuter sena ner till skolan - men han kom i alla fall dit:)

När jag kom till jobbet så mailade jag till hans mentor och till kuratorn för att meddela att jag hade släppt av honom vid skolan. När jag åkte därifrån så hoppades jag att han inte skulle gå ut genom andra ingången - men insåg samtidigt att jag i så fall inte kunde göra något åt det. Vid lunchtid fick jag ett svar från A's mentor där hon skrev att han flitigt hade räknat matte när de hade IUT. Kul! Varje dag med närvaro är ett steg i rätt riktning. A berättade senare på dagen att han och K hade gått till K-mässan på lunchen. Skönt att han har någon att vara med när han är i skolan.

Den här veckan blev det två skoldagar av fem möjliga. Rätt bra om man jämför med vissa andra veckor.

Lev väl!

Huvudvärk..

Samma visa i dag igen. A gick upp och duschade, fixade till sig och åt frukost tillsammans med maken. Av någon anledning så fick/hade han väldigt ont i huvudet och kunde inte gå iväg till skolan i dag heller. Trots att maken försökte tala honom till rätta och påtala vikten av att han kommer iväg så hjälpte det inte. Skit också. Måndagen kändes så hoppfull..

Jag ringde hem på lunchen för att höra hur det var med hans huvudvärk, och då hade han fortfarande ont -  men inte lika mycket. Frågan är om han har ont i huvudet eller ej? Svårt att säga. För att sätta lite press på honom så sa jag att han skulle låta bli datorn i kväll eftersom den säkert kan påverka huvudet. Det kan aldrig vara bra att sitta framför en dator i flera timmar, kväll efter kväll, utan frisk luft. Resultatet blev att A hamnade i sängen istället, tittandes på TV. Funderar på att låta honom vara utan datorn i morgon också om huvudvärken inte ger med sig.

Maken har tidigare pratat med A och sagt att han gott kan röja upp lite på sitt rum och kanske till och med plocka undan lite i köket - han är ju trots allt inte döende.. Inte ett finger har A lyft för att hjälpa till och hans rum ser ut som en riktig svinstia. Ibland känner jag för att strunta i att ställa upp, fixa mat och annat till A - bara för att se vad som händer. Tänk om maken och jag skulle lägga oss i sängen och ligga där hela dagen.. Hur skulle det se ut? Frågan är om vi inte skall testa det bara för att se om det blir någon som helst reaktion. Förmodligen hade vi fått ligga där i flera dagar för att barnen skulle börja fundera..

Lev väl!